- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
299

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 38

nummer. Men 34 offlcerarne fingo veta detta, begåfvo
sig flera af dem kl. ’/a 9 om aftonen till tryckeriet,
bemäktigade sig manuskripten och förde egaren till
kasino, dttr de lofvade honom att. hilla honom skadeslös,
om han vägra de att trycka tidningen. Till följd dflraf
vände sig redaktionen till ön annan boktryckare,
be-gllrde polisens och kommendantsämbetets skydd och
utrvärkade, att en lämplig polisstyrka beordrades till
skydd för det nya tryckeriet; endast på detta sätt,
knnde följande morgon ett halft, nummer af tidningen
utgifvas, uch detta halfva nummer innehöll
berättelsen om hvad som skett samt en öppen protest mot.
våldshandlingen.

Kronprins Konstantin, som för regentskapet. i
konnngens frånvara och vistas på den kungliga
landte-gendomen Tatoi, nnderrättades pr telegraf om
tilldragelserna ocli befalte, att en sträng undersökning skulle
inledas. Premierministern Trikupis kallade genast
krigsministern och inrikesministern till en
öfverläggning om de åtgärder, som skulle vidtagas.
Afgörandet är dock icke lätt, ty icke blott alla do i saken
delaktiga officerarne anmälde sig följande dagen hos
sina chefer som skyldiga, utan äfven många andra
förklarade sig vara solidariska med dem; dessutom
Iramgår otvifvelaktigt af det. hela, att våldet
föröfvades med många högre officerares och helt säkert
äfven polismyndighetens vetskap. Korrespondenten
tillägger, att endast, en åsikt härskar om saken i
Athens borgerliga kretsar, äfven om ett par
Delyan-nistiska tidningar ämna begagna den till angrepp
mot Trikupis.

Stadens kommendant har i en tidning
offentliggjort en skrifvelse, i hvilken han skarpt, klandrar
officerarnes handlingssätt. Till de olika cheferna, hvilka
vändt sig till honom med den egendomliga begäran,
att straffet, om något sådant öfver hufvud taget, skall
ådömas, måtte utsträckas till alla officerarne, emedan
alla äro komprometterade, liar krigsministern på ett
energiskt sätt förklarat, att icke de, utan krigsrätten
eger att afgöra däröfver. Korrespondenten tror dock
icke, att hela historien skall leda till något.

Tanten som nevö.

Humoresk
af

A. Gehrow.
öfversättning.

Berlin, juni 94.

Hr Waldeck, Waldecksaue.

Högt ärade herre!

Dnder jakten på er egendom i går har jag gjort
två obehagliga erfarenheter, hvilka jag visserligen
icke kan lägga er till last, men som ni likväl måste
göras ansvarig tör. Då ni ieke själf var närvarande,
kan ni blott genom min Iramställning (jag är beredd
att skaffa vittnen) lära känna de närmare
omständigheterna.

För det första har ni pä åtskilliga ställen låtit
anbringa med ris öfvertäkta fallgropar. I en af
dessa föll jag och slog mig rätt illa samt ref sönder
ett par nya klädesbyxor af fiimste kvalitet. För
detta förstörda klädesplagg måste jag härmed begära
ersättning af er. Priset var 32 mark.

Vidare har en er tillhörig grälsvinshnnd illa
bitit mig i miu vänstra hand, med hvilken jag
vänligt ville locka den till mig. Kostnaderna för botandet
af detta sår böra likaledes bestridas af er.

Med anmodan om att snart ordna saken
tecknar jag mig

vördsammast

Schiits,
Rentier.

* *



Waldecksaue, juni 04.

Högt, ärade herre!

Att ni har fallit i min fallgrop har uppriktigt
bedröfvat mig, då jag nu är tvungen att låta istånd-

T I’D E N.

sätta den. De herrar, till hvilka jag uthyrt
jakträtten, ha af mill förvaltare blifvit gjorda
uppmärksamma på dessa gropars existens och detta skriftligen
före hyreskontraktets afslutande.

Om ni själf felaktigt användt ordspråket om
den, som gräfver en grop för andra etc., vill jag i
alla händelser icke vara den, som faller däri, och
tänker därför alls icke att förära er ett. par nya
byxor. För resten, min bäste herre, hvilken riktig
Nimrod tager väl på sig „nya klädesbyxor af finaste
kvalitet", när han skall på klappjakt? Där ser ni,
huru denna världens fåfänga straffar sig själf. Ett
groft, vanligt t,yg af detta slag skulle icke lia tagit
någon skada vid fallet.

Hvad min gräfsvinshund beträffar, så är den
icke van vid att blifva lockad med vänstra banden.
Jag brukar alltid den högra, ocli ni kan altså icke
förtänka det väl dresserade djuret, att det nafsade
efter er hand. För att lugna er sänder jag er
emellertid ett tjngnpfennigsfrimärke för karbolvatten och
ßbarpi och råder er att omväxlande använda först
karbol och därefter charpi eller tvärtom. Genom
denna behandling läkas alla, äfven de smärtsammaste
sär, som uppkomma af bett.

Min hund sänder ångerfull sin hälsning till er.
Detsamma gör jag — utan ånger.

Högaktningsfullt
Waldeck,
Godsegare.

* *
m

Min herre!

I eftermiddag kommer jag med snälltåget till
Waldecksaue och skall tillåta mig att personligen
tala närmare om saken med er.

Högaktningsfullt
Schutz,
Rentier.

‡ »

*



Käraste Hermann!

Gör mig den tjänsten att strax komma hit. En
bärsärk till söndagsjägare, som förpaktarne nyligen
haft med sig, synes vilja massakrera mig. Hans två
bref bifogas. På det första hade jag lämnat ett
skämtsamt afvisande svar. Mannen vet icke, att den
gode Waldeck är död för sex år sedan och att hans
motståndare är ön ung (förtrollande!) enka.

Din kusin Lotte.
* •

Dumma lilla Lotte!

Du tänker väl icke, att jag skall hjälpa dig?
Din oförståndighet måste en gång få sitt straff, så
att du kan blifva förnuftigare. Nn får du supa, som
du kokat.

Din gamle kusin Hermann.

# •

m

Jnni 94.

Hermann, tör himlens skull, hvad skall jag göra?
Jag är i en förskräcklig knipa. Råd mig, hjälp mig,
så att jag kan reda mig ur knipan!

1 går, då du så lumpet giivit mig till pris för
denne berlinares raseri, fick jag — enligt hvad jag
trodde — en räddande Ldé. Jag iklädde mig min
salig maus vackraste Bräsigkostym. Du vet ju, hur
väl hans kläder passade mig. Miu af er så ofta
förhånade Titusfrisyr gjorde ntmärkt tjänst, likaså min
lilla ansats till mustascher. De senare färgade jag
något svartare med en bränd kork, gaf Annette mina
instruktioner och drog mig klar till striden tillbaka
till mitt halimörka arbetsrum.

„Kan jag få tala med br Waldeck?" hör jag
en basstämma utanför fråga.

„Den unge lierrn är i arbetsrummet", svarade
Annette, och strax därpå står framför mig — kan
du gissa hvem? Assessor Schutz, som vi voro
tillsamman med på Norderney för sjn år sedan och som då
gjorde sin knr till mig tjuguåriug.

I stället för att svimma bjuder jag honom först
en stol, därpå en cigarrett, antager en fruktansvärdt
djup stämma och spelar mästerligt „deu gamle hr
Waldecks nevö". F. d. assessorn spetsade öronen,
ty en gång måste jag skratta högt,, och detta skratt

299

klingade väl icke vidare likt en mans. Sedan vi
talat en kvart timme med hvarandra och kommit
öfverens om ett bidrag till fattigkassan som
skadeersättning för de förstörda byxorna — hvad gör
människan då? Jo, han förklarar, att han skall komma
igen nästa söndag för att på grund af gammal
bekantskap hälsa på min frånvarande tant, hvilken
jag i hög grad liknade. Jag utstötte ett hest:
,,Hjärtligt välkommen!" och ledsagade min gäst till
dörren, men höll mig därefter klokt, nog i mitt mörka
rum.

Hermann, hvad skall jag nil hitta på. Det är
en så hygglig karl. Jag kan dock icke afvisa
honom. Och jag kan icke växla om att ibland vara
mig själf, ibland min nevö.

Din ytterst förlägna Lotte.
* *

Kära Lotte 1

Ditt, bref har vilkt, stormande munterhet hos
oss. Altså — i stället för att omvända dig lägger
du till det ena dumma strecket ett ännn galnare.
Ja, mitt barn, äfven mitt tålamod brister en gång.
Jag kan icke hjälpa dig.

Din skadeglade Hermann.
* *

*



Juni 94.

Käre Hermann!

Jo, du är mig en ljus pojke. Låter dn icke
din gamla ungdomsvän gå in och nt i ditt hus ett
helt kvart år och förtiger för honom, att föremålet
för hans gamla olyckliga kärlek bor en half mil
från dig.

I går förmiddag var jag ute på Waldecksaue,
sedan jag några dagar fornt af en ung, sjuklig man,
som var hes och satt i ett mörkt rum, hört, att hans
tant, var „min" fru Waldeck från Norderney. Då
lefde ännu icke hennes gamle obehaglige man, och
godset här hade de icke häller fått.

Det var värkligen „min" fru Wnideck. Men
vackrare, långt vackrare än på Norderney. Hon bar
en hvit klädning, hade ett förtjusande blygsamt sätt
att tala och blomstrade som en ros. Och samtidigt
hörde jag, att du är så lycklig att vara hennes
kusin. Eftersom du är det, skall du kunna besvara en
liten fråga, som mycket intresserar mig. Denne
unge herre, som jag nyligen såg där — så vidt jag
kunde märka, liknade han henne mycket — är det
en — en pretendent till hennes hand? Saken
föreföll mig misstänkt. Hon blef mycket röd och
förlägen hvar gång jag kom till att tala om honom.
Han visade sig icke häller, och den gamla draken
hon hade hos sig — förmodligen något slags tant?
— blef också alltid orolig, när jag nämde den unge
mannen. Om det är något slags förlofning, beder
jag dig, gamle vän, säga mig det, men snart. Ty
oss emellan sagdt, den gamla flamman brinnar åter
i ljusan låga — nu är det ju tillåtet — och jag
ville gärna i tid akta mig för att blifva bränd till döds.

Med vänliga hälsningar till din hustru och dina

barn.

Din Schutz.

+ • »

Käre Schutz!

Den unge herre, du nyligen lärt kämia, är
visserligen icke alldeles ofarlig, ty det är en
utomordentligt vacker karl. Men jag råder dig i alla
fall med godt samvete: upptag lugnt striden! Om du
bär di" klokt åt vid belägriugen, skall du segra.

Med de bästa välgångsönskningar
din gamle Hermann.

Käre Hermann!

Du har redan två gånger lämnat, mig i sticket,
då jag bad dig om råd; likväl vågar jag ännu en
gång vända mig till dig. Hr Schutz är nu ofta gäst
hos mig. Han plågas af jalusi på min obefintliga
nevö. Kan jag uu röja saken för honom, eller
bla-merar jag mig alt för mycket?

Din Lotte.

• •
*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free