- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
304

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 38

in i kustlandet, där hela skogar af laurier rose täkte bottnen af intorkade
floder och där bamburör Wi bärgens fötter nådde en oerhörd höjd. Tjocka i
roten smalnade deras Hitta ihåliga stjälkar af mot toppen, som slutade i den
elegant-ute lilndplym. Hvilken ypperlig plats med tät skugga for att intaga sin
landtliga middag I Kitty tog plats pl en dat sten och satte fötterna på en
matta af blommande lianer i alla färger. Men läskad af frukten och hastigt
uthvilad jagade hon snart framåt igen slingrande sig smidigt genom det, täta
saftgröna bladhvalfvet.

— Vänta, vänta, lilla Kitty! spring ej så där ensam! jag kommer strax
på stunden efter! ropade Femy andfådd.

— Lämna mig, jag går bara här i närheten, afvisade Kitty sin väkta-

rinna.

Hon började följa den lilla flodens slingringar kantade af anemoner,
liseron, oleander, mellan hvilka små oskadlign ödlor kilade sina gröna ryggar och
långa hufvuden med pigga, lysande ögon. Insekterna surrade och fåglarne
kvittrade öfver vandrerskans hufvud; alt lefde omkring henne med ett lif i
full-liet och harmoni, ty naturen brändes ej denna årstid af tropikernas sommarsol.

Då och då hördes Femys rop: „Kitty, Kitty"! och ett svar ur skogen
lugnade amman, som småningom slog sig till ro under en palmgrupps skugga,
medan Kitty fortfor att ströfva omkring i den tysta skogen. Med ens såg hon
sig förvillad ntan att hitta ut nr snåren, men hon ville ej skrämma Femy med
sina rop — kanske fruktade hon också att bitkalla inlödingar; — alt nog hon
trefvade sig fram på måfå med klappande hjärta. Men dess slag höllo på att
stanna tvärt när hon nådde en tät buske, där på en naturlig mossbädd låg
försjunken i djup sömn — sir Edward.

Endymion och Diana! den mångtusenåriga sagan framstod ju evigt ung
åter! Den slumrande jägarn tyktes ha nedsjunkit öfvermannad af tröttheten:
han stödde hufvudet med det blonda, mjukt vågade håret mot en trädstubbe
beklädd med lianer — sval och yppig kudde, hvaröfver hans arm hvilade med
naturligt behag såsom hela den manliga gestalten.

Kitty stannade lik en bildstod och betraktade det ovala ansiktets rena,
ädla linjer, tillhörande en af jordens skönaste människoraser — den engelska
kreolen.

Fraktan att väcka jägarn och att bli npptäkt, själf höll Kitty länge
liksom fastspikad på samma plats; — ändtligen försökte hon, i det hon hörde
Femys rop i närheten, smyga bort härifrån med ljudlösa steg, men i det hon
än en gång vände hufvudet för att kasta en afskedsblick på slumraren, kröp en
orm — en dödligt giftig huggorm af största slag — fram ur busksnåret,
rullade Bina ringar med denna långsamma varsamhet, som utmärker reptiliernas
framskridande och kröp till trädstubben, på hvilken sir Edwards hufvud hvilade
så lugnt. Kitty såg faran och kände sitt hufvud svindla.

Ännu en minut — och odjurets bett skulle sänka denne Endymion nti
hvila, hvarifrån ban ej mera vaknade! Väcka honom hade kanske varit att
utsätta honoin för faran att göra en rörelse, som påskyndat ormens angrepp ....
redan började dess ögon lysa och dess hufvud höja sig på den svällande
halsen. — Kitty kom i detta förfärliga ögonblick ihåg orden hon nyss sagt på
båtens däck: „kvinnans mod, som ibland kan stegras till hjältemod, kommer från
hjärtat!" och hon började reta ormen på sig själf genom att vifta med sin
näsduk. Fräsande vid detta oväntade anfall reste reptilen sig nästan att stå på
stjärten, färdig att slunga sig öfver den förvägna flickan. — Med ett fasans
skri flydde hon nndan. Det retade odjuret jagade efter henne.....Sir
Edward, uppväkt ur sömnen, var ögonblickligen på fötter. Med en enda blick
uppfattade ban situationen. Kittys dödsfara var öfverhängande, jaktbössan i hans

hand var laddad . . . pang! skottet brann af och ormen vred sig i
dödsryckningar på gräset.

Den nnga flickan var räddad och sir Edwards blick uttrykte som
naturligt var en glad trinmf öfver den käcka bragd han utfört utan minsta aning
om, att det var hans skyddsling, som först räddat honom med fara för eget lif.

— fiode Gud, utropade han, hvilket tillbud! Det var försynen, som lät mig
Unnas på dcttn ställe enkom för att rädda er! Hnr har ni kommit hit i djupa
skogen och ensam? Hvilken oförväget! dårskap!—Alt för upprörd att kunna tala
böjde Kitty hufvudet för sir Edwards beskyddande och förebrående blick!
uför-vägen dårskap, javäl! Hon hade visat en sådan, men mycket större än ban
nånsin kunde tänka.

— Jag är ej ensam, Bir, som ni finner, sade hon slutligen när hon
återfick målet och därvid pekade hon på Femy, som kom springande i vildt galopp.
Kitty sade ingenting vidare. Det fans ju inga vittnen på den hjältemodiga
handling hon nyss utfört: sir Edward sofde när hon riskerade sitt lif för att
rycka honom nndan en säker död. De voro på tu man hand i den ensliga
skogen .... Men emellertid var nu den, som löpt minsta faran här, berättigad
att anse sig vara dagens hjälte. —

— Sir Edward, sade den modiga flickan med tillkämpadt välde öfver sig
själf, — ni måste på er heder lofva mig att aldrig omtala det här för min far!

— Jag ger er så mycket hällre detta löfte som . . . som det skulle
vara mig motbjudande att liksom skryta för er far med den lilla tjänst jag
varit lycklig att få bevisa er, dyra miss, i dag.

— Jag tackar er, sir! Min far måste vara i vår närhet, jag hörde ett
bösskott ....

— Jag uppsöker honom på ögonblicket, men ni, miss Kitty . . . jag kan
ej lämna er ensam bär.....

— Icke ensam. Min gamla Femy är ined mig och vi ha kommit hit
tillsamman.

Sedan sir Edward aflägsnat sig i den riktning Kitty utpekat för honom
framstörtade Femy och slöt sin förgudade miss i sina armar:

— Ah, min lilla Kitty, du vill då göra mig galon af förskräckelse i dag,
utbrast snyftande den trogna själen. Hur stirrar du aå där på mig?

— Jag är så beklämd......i bela mitt lif har jag aldrig känt en

sådan fasa! mumlade Kitty.

— Hvilken gräslig oförsiktighet af dig också att reta den där ormen
på dig!

Kitty spratt till: — Hvem har sagt dig det? frågade hon.

— Deu lilla herdegossen, som såg dig och som visade mig hvar jag skulle
flnna rätt på dig. Han hörde skottet smälla och kröp försiktigt in i buskarna
för att ej bli npptäkt. Jag såg honom spriuga, tog fatt honom och fick reda
på hela händelsen.

— Chut! Chut! Inte ett ord om det här, hör du! Aldrig! Låt oss vända
om till båten.

Några timmar därefter var hela jägarskaran samlad tör afresa, båten
lyftade ankar och de hvita seglen svälde för vinden, som frisknade till. Middag
serverades på däck, därifrån jaktbytet fördes ner i kajutan. — Kapten
Makin-sou, som skjutit de flesta af dessa beckasiner, sjöfåglar och vildgäss, var vid ett
briljant lynne och skämtade öfver sir Edward, som plötsligt hade blifvit
bärg-tagen eller ènleverad al skogens andar.

— Våra sportsmän i Bombay skola skratta åt er, sir, log kaptenen och
slog i sin gästs glas, — ui flydde ju ordentligt- Tör villebrådet!

— Jag gaf mig på npptäktslärd litet in i landet.....

— Och hvad såg ni?" (Forts, följer).

HÄKTMAN, FIU FKKHßS — COGNAC.

Äkta

Fönsferkiff,

som aldrig hårdnar!

Särdeles lämpligt f6r dubbla fönster,
emedan det emotstår drag och fuktighet
och emedan uttagandet af dubblorna då
kan ske med största lätthet.

Väl summerade

Pappersremsor

af prima papper äfvensom torkande
ämnen för borttagandet af fuktighet
mellan fönstren, köpes billigast &

Nya Drogerihandeln,

I Mikaelsgatan I.

Osk. Ourchman,

LINOLEUM

Korkmattor i stort urval,

garanterade giftfria, i parti och minut,
till billigaste pris. Prof och
prisuppgifter insändas p& begäran till landsorten
och ordes effektueras prompt.

Gummi Depöten,

Mikaelsgatan 9.
_./. /’>’. Cronvali._

Annonsera
i

JIDEN."

tJCufvuàsfaàsßlaàots
tfrtjcRari,

Helsingfors, Skilnaden S,

som är försedt med nya ooh moderna stilar, utfør
alla sorters

M–, åßoidsiis-, ütøgs- oal| S&ttryck

till billig-a priser.

Prenumerera

„TI1)EN".

[uaetiåll: Öfversikt. — Hermann von
Helmholtz. — Grekiska interiöror. —
Tantun som uovö. Ett och annat
om Oxfords universitet. — Bländad.
Colabas ros. — Annonser.
Illustra! linier: Hermann von Helmholtz.
— Bilder frJ.11 Oxford.

Helsingfors 1894.

Huvudstadsbladets Nya Tryckeri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free