- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
306

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

TIDEN

N:0 33

inritta sig tvänne bostäder, en i London, en aunan i
Bryssel öller Haag.

Härtigen af Orleans är ogift. Hans
presump-tive tronarfvinge är därför tils vidare hans bror,
Ferdinand, född 1884. Denne tinge gosse drabbas
nil af pretendentlagens hela stränghet. Hittils har
han stått i den katogorin bland prinsarna, hvilken
haft rättighet att vistas i Frankrike, i fall ej ett
personligt utvisningsdekret utfärdas af regeringen. Nn
är han såsom arftagare till anspråken på tronen
genom lag för alltid förvisad, om ej regeringen vill
tolka denna lag alldeles stricte efter ordalydelsen. Ty
genom bristande förutseende gaf man lagen den form,
att endast tronpretendenter och derus älste arftagare
i rätt nedstigande led skulle för alltid utvisas från
Frankrike.

Herr literatören A. J. Nygren i Vasa har haft
vänligheten att uppmärksamma Tidens skämt öfver
Vasa Tidnings mellanhavande med någon
„redak-tionskomitÈ", som ville ge ut ett „julalbum".
Upplyst om rätta förhållandet med don tillämnade
publikationen är Tiden den första att önska herr
Nygren framgång med sin plan.

Då herr Nygren önskar att Tiden skall gifva
sina läsare del af planen, men det icke kan komma
i fråga att npptaga spalterna med hela hans långa
förklaring, måste vi inskränka oss till följande
uppgifter.

Det har varit herr Nrs afsikt att utgifva en
jultidning för allmogen, innehållande några smådrag
nr soldatlifvet, en berättelse på prnvinsdialekt och
en populärt hållen revy öfver nyare inhemsk
literatur, den sist nämda i afsikt att jämte några
författareporträtt bibringa eu noggrannare kännedom om
yngre skriftställare i Finland. För att göra
publikationen desto läsvärdare har han vändt sig till
några skriftställare med begäran om eä"liten
medvärkan i den förhoppning, att de skulle finna det
folkliga syftemålet behjärtansvärdt. Men något cirkulär
liar han icke utsändt, allra minst i någon
redaktions-komitås namn.

Arbete för folkupplysningen är alltid
behjärtansvärdt och förtjänar all uppmuntran, sä mycket
hällre, som det, åtminstone så vidt det gäller den
svenska allmogen i vårt land, sällan är lukrativt.
Vi hålla fullkomligt med herr N., då liau anser sig
böra reservera hela inkomsten af företaget för
betäk-kande af dess kostnader.

„En polemiknnge". Det har icke varit vår
mening att så suart återkomma till fängelsearbetet.
Men Abo Tidning tvingar oss därtill. Tidningen
är missnöjd öfver att. vi ej gendrifvit alla dess
argument till detta arbetes förmån. Vi hafva glömt,
att det länkas „på sådana områden, där någon
konkurrens med finska handtvärkerier icke kommer i fråga".
Tidningen uppräknar dock själf spånad, väfnad,
garn-kokuing, mattväfnad, korgarbeten, strumpstickning och
bokbinderi. Vi kunua tillägga tillvärkning af möbler
och åkdon samt läderarbeten. Är icke alt detta
sysselsättningar, genom hvilka de fattiga söka förtjäua
sitt bröd utan att träda i storindustrins tjänst? Om
de tillvärkade föremålen hafva stort eller litet
marknadsvärde gör föga till sakon. Större betydelse eger
den omständigheten, att fängelBoarbetet lämnar just
sådana lätt och utan större driftkostnad tillvärkade
artiklar, som de mindre haudtvärkarue med förkärlek
producera. För öfrigt är begreppet värde relativt och
de flesta handtviirkare ause sängar, byråer, bord och
sparkstöttingar för artiklar „af större värdet Om
enligt tidningens uppgift fängelsearbetena i Åho för
minskande af konkurrensen säljas på „en väl
aflägsen plats", si måste vi erinra om,att. de llesta
liaudt-värkure af ekonomiska skäl likaledes nödgas sälja på
aflägsna platser och att de köpare, som uppsöka de
billiguBte varorna, d. v. s. det stora flertalet köpare,
ej sky att löpa hela dagen från don ena ändan af
staden till den andra för att höra åt, hvar varan
fia billigast- Och i Helsingfors säljas
fängelsearbetena |tå eu a& central plats som möjligt. Om Abu
tidning ännu ty är belåteu, så kunna vi ej hjälpa
det. Tidens utrymme tillåter ej långa uttömmande
afhandlingar. Vi hade hoppats att A. T. i vårt lilla
uttalande skulle se uttrycket för eu enligt vår åsikt
berättigad, allmänt, uppburen opinion. „Meu vill man
å tout prix klandra, är ju bäst att ej se alt ined
öppna ögon".

Bref från en Världsomsegling.

A/ Koma ZUlüwm.
XV.

Pil fi öda Hafvet. A dons ||allin.

Ångare hålla sig så långt från kusterna som
möjligt nnder färden lllver Bilda hafvet, einednn
farliga korallref så i öster som i väster löpa parallelt
med stränderna och ofta på betydande afstånd från
dem. Därför är det också endast sällan man kan
urskilja en skymt af kustbärgen, vanligen otydligt
genom soltöcknet, som nästan alltid är särdeles tätt,
Först närmare Bab-el-Mandeb sundet dyker en grupp
enstaka öde klippor upp ur hafvet, på afstånd teende
sig som en oregelbunden klippmassa, men på närmare
håll visande sig vara en samling små, vulkaniska
öar. Vågsvallet, har underminerat flera af dem och
förändrat den regelbundna vulkaniska kon-formen på
de mest fantastiska sätt, men ett par af dem ha
skyddats af de öfriga och därför bibehållit, sin
vnlkanskep-nad så noga, att intet tvifvel om deras ursprung kan
hysas at uågou, som sett eu vulkan.

Längre söderut, passerar ångaren Perim-iin,
hvilken ligger i den smalaste delen af sundet. En
fyr-båk intar högsta punkten på den långsträkta klippa,
som bildar Perim, och i närheten af fyren ligger ett
litet blockhus för den engelska militärvakten. Icke
ett träd, inte ett. grässtrå, iugen vegetation alls med
ett ord, existerar på hela ön, där icke häller en
droppe drickbart vatten står till buds, utan måste
sådant endera hämtas öfver från fastlandet eller också
framställas genom kondensering af kafsvatten. En
värre förvisningsort är dat knappast, möjligt, att
föreställa sig och därför ombytes också den där
stationerade militären tidt och ofta från garnisonen i Aden,
hvilket 1 jämförelse med Perim är ett värkligt
paradis — men också endast i jämförelse med Perim.

Längst nte vid hamnen i Aden ligga
militärbarackerna på den svalaste eller rättare minst heta
plata, staden och dess omgifningar kunna uppvisa.
Bakom dem resa sig tvärbranta, höga och
otillgängliga klippor, hvilka delvis användts för befästningar,
och mellan dessa samt hafshitktens inre del ligger deu
arabiska delen af staden. Större fartyg kunna icke
löpa in i den grunda hamnen utan måste ankra på
reddeu, hvilken — då ju Aden är en kolstation, som
anlöpes af alla så iu- som utgående ångare —
vanligen företer en den lifligaste anblick. Tre engelska
och en rysk krigsångare, ett halft dussin
passagerare-och fraktångfartyg af olika nationaliteter, ett par
segelfartyg samt en massa kustbåtar af olika slag lågo
för ankar i Aden, då Karlsruhe anlände. Och mellan
alla dessa svärmade ett otal små farkoster af de
mest olika slag, görande allehanda affärer och
utbjudande allehanda varor, från musslor, antllopliorn och
andra knriositeter till fisk, frukt och andra slags
matvaror.

Långt iunan Karlsruhe hunnit sin ankarplats se
vi ett antal ytterligt diminutiva båtar med iltiilå
mera diminutiva roddare från olika håll styra kurs
på ångaren. Med otrolig fart komma de små båtarna
närmare, nnder oupphörligt ^hojtande" från roddarne,
eller fastmera paddlarne, hvilka alla utan undantag
äro svarta, Somalinegrer från Afrika, små pojkar,
synbarligen icke mera än omkring åtta till fjorton år
gainla.

„Have a dive, liave a dive, ah-ha-ha-hah!"
ropa de och från alla sidor tonar det halft, sjungande
ljudet, medan pojkarna paddla sina eudast sex till
åtta fot Jånga kanoter, som bestå blott af eu
urhålkad trästam och äro så flata, att vattnet oupphörligt
kommer in i dem. Det betyder ingenting, ty lika
skickligt som de nakna Soiuali-pojkarna förstå att
handtera sina paddul-årar, lika skickligt förstå de att
göra bruk af sina fötter för att. hälla kanoterna läns,
och „ sparka" nt vattnet med sådan färdighet, att de
aldrig ett ögonblick behöfva upphöra med paddlandet.

Ångaren är äunu i gång och des» propeller
åstadkommer mera rörelse i vattnet, än hvad de finsta
^kanotister" troligen skulle finna angenämt, men
So-mali-pojkarnu bekymra sig icke det minsta därom.
„Have a dive, ah-bahl" ropn de om hvarandra,
grinande likt apor mot Karlsruhes passagerare, som alla
samlat sig vid relingeu och elidust vänta, tils ett till-

räckligt antal af de små dykarne hnniilt fram.
Slutligen anser eu al oss tiden vara inne och kastar ett,
litet silfvermynt öfver burd, så långt som möjligt fråu
kanoterna. Myntet hinner knnppast, till vattenytan
innan väl ett dussin af pojkarna på en gång springa
öfver bord, alla i riktning mot den punkt, där
myntet. försvunnit, och därlör nnder ett par sekunder
visande endast en Bammangyttrad hop at fotsulor, hvilka
i nästa ögonblick ockaå försvunnit tinder vattnet.
Men blott för några få sekunder, ty så utomordentligt
skickliga Itro de små dykarue, att ett mynt. aldrig
hinner till botten innan en eller annan af dem
npp-fångnr det, Huru långt från dem man än kastar
äfven en kopparslant och huru grumligt, vattnet äu är,
så slår det aldrig fel, att slanten blir den ena eller
andra pojkens byte innan den hunnit sjunka till
botten. Inom några få ögonblick dylta de ulliga
hufvudena upp igen, den lycklige vinnaren visar sin slant
neil sticker den därpå i munnen för att hafva den i
säkert förvar, medan ban likasom de öfriga simmar
tillbaka till sill kanot, och mera högljudt än förut
ljuder den ifriga kören: „Have a dive, havc a dive,
ah-ha-ha-hah!"

En god half timme roa vi oss med att kasta
små slantar öfver bord, titan att de diminutiva
dykarue synas i minsta mån trötta. Men så suart
kaptenen låter hänga ut, den svarta taflan med uppgilt
om afgangstimraeu, begifva sig sä godt som alla
passagerare ntan undantag i land. Många af dem ha
visst varit i Aden fBrnt och känna stadens få
sevärdheter .utantill", men föredraga ändå dess hota,
dammiga gator framför ett kvarblifvande ombord. Ty
medan kolningen pågår tillslutas alla såväl fönster
som dörrar och hettan blir därför alldeles outhärdlig
i salongen såväl som i kajutor.

Båtar hu anländt i mängd, alla rodda af
Somalinegrer, hvilka nogsamt veta, att ingen passagerare
uågousin stannar kvar ombord under uppehållet i Aden
och därför nu kifvas om att få föra dem i lain|. 1
Aden upprätthålles emellertid sträng ordning af
engelsmännen, såväl i ett som i annat afseende,
hvarför också båtroddarue finna sig föranlåtna att iakttaga
en viss anständighet gentemot passagerarne, de må
nn sig emellan gräla och okvädas så mycket dem
lyster. Och vid ankomsten till tilläggningsplatsen stå
också uniformerade, svarta polismän i beredskap för
att skydda de landstigande inot den hänsynslösa
konkurrensen mellan „åkarne", hvilkn på tå undantag
här likaledes äro negrer. Men livad polismännen
däremot icke kunna förekomma är att de, som till fotB
vilja taga Aden i betraktande, oupphörligt anfäktas af
tiggare af alla åldrar, storlekar och kön. Gentemot
dem hjälper intet annat än universalmedlet, käppen,
och så erkändt år detta förhållande, att man på hvart
annat steg i närheten af hamnen mötes af
käppförsäljare, hvilka uttryckligen påpeka nödvändigheten af
sådana vapen för afvisande af tiggare! Längre kan
man inte gärna gå i erkännande af käppen såsom
institution och att affärsmännen i denna branche måste
hafva liflig omsättning framgår med all möjlig
tydlighet af deras talrikhet. Minst ett halft dussin af
dem gjorde affärer läugs den korta gata, som leder
från kajen upp till deu egentliga staden bortom
militärbarackerna.

Teknisk oel) vtefenskapFig krönika.

Det hör till kännetecknen på nutidens
kultur-sträfvanden, att inan försöker göra alla länder så vidt,
möjligt ekonomiskt oberoende af hvarandra utan
minskning al de vinningar utbytet inellun aflägsna trakter
medfört för uiliUHkligheten. Huru liar man ej spridt
de europeiska husdjuren och kulturväxterna öfver hela
världen. 1 gengäld har Europa mottagit djur och
växter, sum numera absolut icke skulle kunna
undvaras med mindre än att vi gingo århundraden tillbaka
i många afseenden, Tänkom blott på vårt eget land.
Tror ui att våra sädesslag äro inhemska? Icke ett
euda! Rågen och iiatreu härstamma troligtvis från
sydöstra Europa, hvetet och kornet sannolikt från
Mesopotamien eller Syrien, bohvetet Iråu Sibirien.
Urh våra tijxtilämnen! Hampan är hemma från
Indien, linet fråu södra Europa, Potfttisplantan är
sydamerikansk, kålen i alla dess tormer västeuropeisk.
Ärterna och bönorna hafva äfven kommit hit fråu

f

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free