- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
316

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316

T I t> Ë N.

N:o 40

tre musikanterna al ett beBlöjadt fruntimmer. Det
var Isabellas mor. Hon trykte ett silfvermynt i
handen p& Pantalone, då hon ovillkorligen ville veta.
hvem som best&lt denna uppseendeväckande
nattkonsert; men han fortfor att svara;

— Det är en hemlighet 1 . . .

DA biet hon arg och sade:

— Understå er inte att spela en gång till, ty
då får ni med polisen att göra! Musik al den förste
bäste tåla vi inte.

Men på värdshuset väntades de med stor
otålighet. Då Irn Teresina sig guldarmbandet, höll hon
på att få feber af nyfikenhet. Till slut ntbrast hon:

— Det kan inte vara nå’n annan än Ercole
MoBse. Redan för ett par ir se’n hette det, att han .. .
Föräldrarne voro stämda därför, och de unga voro
minsann inte emot det; men så reste Ercole till
Perugia, och där gjorde han bekantskap med en spansk
sångerska — ah, det var ett skönt stycke!

Armbandet värderades till två hnndra lire; och
då man undersökte det noggrannare, fann man det
märkt med monogrammet I. M. Pantalone teg
emellertid gentemot alla gissningar; ban viste nog af
hvad skäl.

Följande kvällar gåfvo de nya serenader, utan
att polisen på något, sätt lade hinder i vägen; ingen
mor finnes, som i ett sådant fall vänder sig till
myndigheterna.

Hela Varleone talade redan om serenaderna
och det var en mångfald af rykten i omlopp. Fram
mot klockan tio på kvällen blef det också lif i
trakten af Villa Minutelli; man smög sig lörbi i mörkret
suint späjade och lyssnade — Varleone är nämligen
en mycket mnsikälskande stad.

En kväll sade fru Teresina:

— Det, knnde lika gärna vara Marco Palamede
Sibilla. som ju vet alt möjligt, berättade för mig 1
förmiddags, att den unge Mosso farit till Perugia
endast ocli allenast af det. skäl, att Isabella med
välbehag mottog Palamedes hyllning. Och nu är den
gamle Palamede död och begrafven, och den unge har
ärft. hans pengar. Äfven Isabella har många
pengar att vänta efter sin mor.

Den hederliga värdinnan försmådde icke något
som hälst medel för att lösa Pantalones tunga; hon
ville t. o. m. stryka ut bela hans skuld från svarta
taflan och fuktade redan af denna anledning svampen
Mon Pantalone förblef stum som förut.

— Det är en hemlighet! . . .

Det hade gått så i hela åtta dagar, och flere i
papper insvepta guldstycken hade redan fallit ned från
altanen. Så sände unge Mosso en dag bud efter den
hederlige Pantalone, stack några slantar i lians hand
och sade rent ut:

— Pantalone, hvad får ni per kväll för musiken?

— Fem lire, signor, svarade Pantalone.

— Godt, jag ger lika mycket, om ni talar om,
hvem som betalar er.

— Det är en hemlighet! . . . ljöd det
värkli-gon mycket hemlighetsfullt från musikanten.

— Tio lire! ntropade Mosso.

— Det är en hemlighet! . . . upprepade
Pantalone.

Då utstötte nnge Ercole en ed och lät
musikanten gå.

Nu betalade Pantalone sin skuld till värdinnan
i Trattoria Garibaldi ända till sista centesimo ocli
kunde det oaktadt sticka några guldstycken i fickan
midt, för näsan på Teresina. Hon viste redan, att
musikanten varit i Villa Mosso; en af hennes pigor
Ilade sett honom komma ut därifrån.

Nu var altuå det bela klart. Fru Teresina
andades lättare och kunde gifvetvis ej vänta på
följande dag för att lyckliggöra världen med denna nyhet.

Då inträffade något oväntadt. Unge Mnrco
Palamede uppsökte Pantulone, gaf honom pengar och
ville veta, hvem som betalade dessa serenader.

— Det är en hemlighet! blef svaret.

Palamede blef arg, men lugnade sig snart och

frågade:

— Hur mycket tår ni för kväll?

— Fem lire, signor.

— Nåväl, jag ger er sex lire för hvarje kväll
ni inte spelar.

Följande afton förblef alt tyst och stilla omkring
Villa Minutelli. Varleonea nattro stördes på det
betänkligaste genom denna stillhet; man kunde inte sofva
för gissningen fram och tillbaka, livad detta skulle
betyda.

Allra minst sof signorinna Isabella.

Då hon följande morgon gick till kyrkan, märkte

lion, hurusom allas ögon med skadeglädje voro riktade
på henne, och fruntimrens tissel och tassel t.yktes
icke vilja npphöra. Dagen därpå hvarken åt eller
drack hon och grät, uär hon var ensam. Hennes mor
kände sig likaledes djupt, olycklig.

Men på kvällen fick Pantalone åter sina sex
lire af Palemede, hvarpå han skyndade till Trattoria
Garibaldi, där de tre musikanterna fiirde ett lustigt
lif. Frn Teresina, hvilken dock såsom värdinna
måste glädja sig åt, detta, var utom sig själf öfver
sakernas nya vändning, som hon alls icke kunde begripa.

Dngen därpå måste skön Isabella intaga sängen,
och hennes plats i kyrkan förblef tom. Hela den
kvinnliga världen i Varleone jublade så högljudt
däröfver, att mor Minutelli knnde höra det. Då vaknade
plötsligt hennes uppfinningsförmåga, och hon uppsökte
i all hemlighet Pantalone.

— Pantalone, sade hon i npprörd ton, spela
igen i kväll utanför våra fönster, så ska’ ni få två
lire och supé gratis.

Musikanten såg formligen ironiskt på henne.

— Två lire?

— Tre . . . hviskade hon.

— Tre? upprepade han och skrattade henne
midt i ansiktet. Ursäkta mig, signora, men
på’_kväl-len är det inig en omöjlighet.

Skådespelaren Emil v. d. Osten.

Mamma Minutelli drog slöjan för ansiktet och
gick gråtande sin väg.

Men också unge Ercole Mossos sinne var i starkl
uppror. Åter sände han bud efter Pantalone och
sporde honom om sammanhanget. Musikanten erkände
i öfverensstämmelse med sanningen, att en viss
person betalade honom sex lire per alton för att icke
spela.

Svartsjukans demoner vaknade till lif i Ercoles

bröst,

— Pantalone, utropade han blossande röd, här
har ni sju lire; spela åter i kväll!

Då musiken på kvällen åter började nnder
Isabellas altan, gick en elektrisk stöt genom hela Var
leone. Man hade ju hållit vad öfver alt, om det skulle
spelas.

Och Isabella, hur kry och rask blef hou icke!
Hela tiden stod hon nw på altaneu trots nattluften
soiu alla patienter äro så rädda för. Och då de tre
musikanterna tänkte draga sig tillbaku, gick porten
upp, och en tjänsteflicka koin fram ocli frågade, om
herrarne ville stiga in; kvällsbordet stod dukadt,

— Kvällsbordet? upprepade Pantalone förvånad

— Ja, alt är i ordning. Det är makarouer
med tomatsäs, god, röd orbetello och aunat godt.

Slikt motstår ingen mnsiker, och de tre skyn
dade in.

— Ni är en hygglig karl, Pantalone, sade
linsets fru och b tack i hemlighet tre lirestycken i hans
hand.

Pantalone förstod till en hörjan icke hvad det
sknlle betyda; men ban stoppade genast de så lätt
förvärfvade pengarne i fickan.

Saken blef emellertid snart klar för honom. Det
var tydligt, att signora Minutelli trodde, att ban
ångrat sig och beslutit, spela för det erbjudna priset.
Också Isabella trädde fram till honom och hade
likaledes något att liviBka till honom. Hon strålade af
lycka.

— Kära Pantalone, sade hon, ni har väl kvar
mitt armband?

— Om jag har det, signorinna! Det är min
största och dyrbaraste skatt. Det, ska’ begrafvas med
mig, läggas i min likkista; når jag är död, vill jag
bära det . . ,

— Intet skämt, Pantalone I Jag betalar er
värdet, om ni går och ger armbandet till den herre, som
sändt. er.

— Men, Isabella! föll modern, som lyssnat,
henne i talet. Hur vet du, att . . .

Hon höll på att försäga sig; hon tänkte på sina
tre lire.

— Hvad menar dn mamma? Jag känner
tydligt, att det inte kan vara någon annan än Ercole.

Då Ercole Mosso mottog armbandet, blef ban
den lyckligaste bland dödlige.

— Pantalone, utropade lian, jag vet inte, men
om ni en kväll till inte spelat, hade det skett en
olycka!

Han knöt näfven hotande i den riktning, där
den obekante någon bodde. Men denne befann sig
icke mera där. Marco Palamede hade rest till Siena,
där han egde ett hus. För denne gnidare var det
alt för dyrt att hvarje afton rycka nt med åtta lire
för att, öfverbjuda sin rivals sju. Jo, i kärlekssaker
drager en girigbuk som oftast kortaste strået.

Icke långt därefter gifte Ercole och Isabella
sig. Det var ett präktigt bröllop. I det de nygifta
kommo ut nr kyrkan, stodo tre mycket bedröfvade
musikanter där oph spelade en mycket mnnter
bröllopsmarsch. Pantalone Tramontano hade bela tiden gjort
sig själf de bittraste förebråelser, för det lian icke
gjort historierna med serenaderna tio gånger längre.
Sådan affär det skulle ha varit I

Ingen har någonsin fått veta det riktiga
sammanhanget med serenaderna. Annn i dag tror Ercole,
att Marco betalat den första serenaden, och Marco
tror precis det samma om Ercole. Men Pantalone,
hau är tyst som grafven.

Om jordbäfningar.

De jordbäfningar, hvilka nyligen anstälde
öde-litggelser i Konstantinopel, hafva gifvit ledamoten af
franska vetenskapsakademien Fotupie, hvars auktoritet
på detta område är världsbekant, anledning till en
serie betraktelser öfver jordbäfningar i allmänhet,
hvilka artiklar ban offentliggjort i deu intressanta
tidskriften Vie Contemporaine. Sedan den framstående
professorn i korthet erinrat om, hurusom
jordbäfningarna i Frankrike uppträda mera lokalt och sällan
och fordom satte Vogeserna och Auvergue i rörelse,
uttalar ban sina farhågor med afseende på Alperna
och Pyreneerna.

Pyreneerna och Alperna hafva eu geologiskt sedt
mycket oroväckande sammansättning. Deras struktur
är mycket komplicerad. De ursprungligen horisontelt
liggande lagren hafva rubbats ur sitt läge, vridits,
böjts, vecklats om hvarandra ocli liksom förts bort
fråu sin första plats. Oordningeu är fullständig. De
oerhörda, tryckande eller uppåt prässunde krafter,
hvilkas egenskaper och sätt att värka geologerna
anstränga sig tör att utforska och bestämma, hafva här
icke lämnat, någonting orördt, Bärgarter, hvilka
bildats genuin fällningar på hafsbotten, påträffas här i
de högsta bärgstopparne; och slutligen må tilläggas,
alt den tryckande krnft, hvilken dessa bärg ha att
tacka för sin nppkomst, värkat vid en geologiskt sedt
icke så synnerligen aflägsen tid, de väldiga bärgmas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidenfi/1894/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free