Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
icke sådan färg, si mycket rödt aum I röken
Weng-lierg sett i sitt solsken eller så mycket indigo och
violett, aom vi här Unna i många landskap. Vi vända
oss kallsinniga liort från sådana landskap och säga:
det är ej santi Och vi stanna med tillfredsställelse
lramför de snnda bilderna at Edelfelt, Lindholm,
Kleineh och Hjalmar Mnnsterhjelm eller framför grefve
Spnrres tjärdal och Amma eller Oall6ns Imatra eller
de många utmärkta 1 porträtten. För sådana taflors
skull förtjänar utställningen ses oiu och om igen.
En uttömmande detaljkritik får ej rum i TidenB
spalter. Vi hafva endast velat karaktärisera det
to-talinl.ryck utställningen gör på den stora publiken,
och vi kunna försäkra, att deu linner högtidsstunder
af konstujutning, då deu vandrar bland dessa taflor
och gipser.
* *
•
Föreningarnas säsong har börjat. Det llr
förvånande, hvilken mängd föreningar här finnas i
Helsingfors. Jag har räknat öfver antalet föreningar och
sällskap — ntom nykterhets föreningarna och
arbetarnes allmänna uch fackföreningar, hvilka äro legio —
således huru många andra föreningar sammanträdt
under de två senaste veckorna. Hissa huru många de
voro. Tjugufem! Dof är i det närmaste två
sammanträden hvarje kväll. Och det är ändå ej på långt
när alla föreningar och sällskap, som finnas i vår stad.
ty jag saknar p.’t listan sådana betydande samfund
som vetenskapssocieteten, svenska literatnrsällskapet,
konstföreningen, konstnärsgillet, turistföreningen,
konst-flitföreningeii, tekniska föreningen, missionssällskapet
ooli sällskapet för Finlands geograti, en mängd andra
att förtiga. Det torde ej linuns någon stad pä hela
jorden, som i förhållande till folkmängden har så många
föreningar som Helsingfora.
Och huru många personer höra till dessa
föreningar? Frånsedt arbetare- och
nykterhetsföreningarna uppehållas de flesta geuom några hundra
personers intresse; jag vågar knappast säga tusen. Sknlle
nu hvar uch en al dem tillhöra en euda förening,
blefve det knappast tjugu persouer i medeltal på hvari
och etl af dessa samfund. Men uiåugu af dem räkua
sina i staden bosatta medlemmar i hundratal Också
skall du knappast träffa uågon bättre klädd herre
eller dam, som ej tillhör minst tre sällskap. Själl hör
jag iugnliindu till de ifrigaste föreningsdjuren, men
jog har ändå fått sju på min lott sju otfentliga,
lagligen stadfästadc föreningar! Utom mer eller
mindre privata klubbar! Och till alla skall mail
åtminstone skatta sin gärd i klingande inynt. Det är en
ickc ringa skatt vår för alt Iramåtskridaude varma
publik sålunda pålägger sig. Det blir minst lika
mycket aom kyrkoutskylderua, för uiången lika
myk-ket som hela kommunalskatten.
Men om mycket uppoffras, aå blir också myckel
uträttadt. Låt vara att eu bel hop folk ingår i
föreningarna af rent snobberi, så bidraga do dock
genom sina afgifter till ett nyttigt ändamål.
Hufvudsaken är att hvarje löreniug hur ml kärna uf
värk-saininu personer, hvilka koncentrera sitt arbete på
dess uppgift. Och sa är det väl med de flesta af
våra sällskap. Det är äfven ett sant uö]e att läsa
mötesreferaten i tidningarna, och allmänheten ej blott
här. utan öfver hela landet, är säkert tacksam mot
dun dagliga präasen för de utförliga redugörelser från
mötena den gifver rum i sina spalter.
* *
Kör öfrigt har den gångua veckan varit Han.
Ingen uppskakande tilldragelse, Ingen- skandal, ingen
stor nyhet från utlandet, blott efterdyuiugur, lika som
vädret, varit lugnt och hafvet blott sändt dyning och
t.joeka iill våra stränder. Tjocka liar nästan hvarje
morgon svept in öfver kusterna och sedan höjt sig
till ett märkt, tryckande tak, som utestängt solen.
Luftan liar varit vurm uch fuktig, men ulan regn.
Vi tå inandas en tjock höstlmtna, som tynger sinnet.
Under sådana dagar som dessa kätiucr man på sig,
huru klimatet kan göra ett |ö[k melankoliskt.
Omöjligt att fatta eld för någonting: nej en tråkig, tyst
resignation trycker sin stämpel på bela
menigheten. Jag blef därför riktigt glad öfver att finna eu,
som kan spraka. Det är vännen Por. Han skrifver
till Tldnn med anledning af universitetsrekiorns
In-skriptioustal Men som ämnet redan är något
ouilug-gadt, tillåter jag mig at| ur hans skrifvelse endasl
Tiden.
anföra bana karaktäristik öfver våra Bpråkpartier.
Hau säger:
♦ »
»
Strid är |n lif. Skull en sak bringas upp, etl
förbisedl ideal förvilrkligas, då båtar det föga att
komma med sakliga framställningar. Men sätt fart
i arinbågarne, hlåa i basnnen t.ils Jerikos mnrar remna!
Spara ej lungorna, du goda reformator, låt din
skrällande basröst Ijnda, r.ils hopen blir röd om öronen.
Då blodet stigit dem åt hufvudet, då går det! Så
gjutes genom striden lit i den först tn&hända belt
anspråkslöst uppkomna tanken. Den träder som en
värklighet fram i samhällets laghundna former. Och
sedan detta skett, sedan målet vnnnits, akall kampen
då slockna ut? Skola vi nu allesamman med ett
vänskapligt: „tack min hedersbror för god kampanj!"
räcka hvarandra handen ocb låta nästa julbock
leverera de gamla stridstrumpeterna till barnkammaren!
Nej, .1,1 dumma har partiväsendet icke gjort oss. Än
hafva vi armbågar, tränade, viga, och ryggar af [-lönö]-] {+lön-
ö]+} anad smidighet. Hvarför skall dessa mödosamt
förvärfvade gåfvor lämnas obegagnade? Striden
skänker lif. Den ger oss lif ocli hvad till dess nödtorft
hörer, kläder, löda, hus och hem. Och pris ske dig.
du stridens dundergud, ännu hafva vi vår språklråga
midt i hetaste brännpunkten.
Vi hafva den faktiskt där, det är icke någon
flktiou. Både Evoia och kadettkåren kasta med
oför-minskadt hot sina mörka slagskuggor långt in öfver
fosterlandets dagaude framtid. Doktor P. Nordmann
önskar statabidrag för en 8venak8pråkig tidskrift och
hotar sålunda den unga finska literaturen med ruin.
Eu Stor del ämbetsmän af svensk a tam förmår
hvarken i tal eller skrilt begagna det finBka språket
båttre än Here väl kända koryféer inom det linska
lägret. Och slutligen var ju Jyväskylä seminarium
helt nyligen utsatt för ett försåtligt angrepp af den
vilde vikingen Lönnbeck i Brahestad. Siis, uouse jo
nyt, Jalopeura!
Tror någon att Jalopeura blir dtim? Han vore
väl hemlallen åt uhjälplig narraktighet, om ban irkr
reste sig. Att resa sig, regelbundet ocb ofta, det
gör godt, det ger motion, det skänker spänstighot oeh
kraft åt hjärna och nerver. Jalopeura blir visare
dag från dag, Hans själ llr stor, hans kropp sund,
vill nutriorad, trind och blomstrande. Han är vaken
nil, liar glömt sin melankoliska ungdom kaukana
kor-vessa, der kskönon kukkuu. Ty Jalopeura hör lulli
til! Europa, till moderna män. Läser ban icke
Niet-sche, vet han ej att ,,intet är sant, alt är tillåtet?"
Ack jo, Jalopeura har läuge sedan trampat ut
hämskorna och bär numera gigerlkängor af det mest
korrekta suitt. Hvad ilr nutidens lösen? Das
Geschäft! Hvad är Geschäft? Das isl das Geld
ande-rer. Behöfver Jalopeura denua anvisning? Ingalunda.
So blott, hans broderbolag, dessa tvillingar, trillingar,
bryllingar, hvad hvet, jag, älskliga småttingar mod
små rara slantar i mannen. Läs blott hans senaste
patriotiska npprop i hans egande goda stad Joeiisuii
om svenskheten och baokerna. Kas kiikerli!
Mon gode Jalopeura, liorde du ej rika
pantalongerna något högre upp? Du går ju icke alltid på
aslalt.
Där går viaaerligen lör det mesta själfva Ja|n
Jalopeura och några få högre peuror med honom
Ockaå de hafva en smula uppvikta liyxur.
Midt emot på andra sidau esplanaden nötes
asfalten och tiden af min vän Vikiug. Hau har
vüiter-lifvorrock, kragen upp öfver öronen, bleka, nervösa
drag, Käppen blir ban instucken i roekHckun lör
att visa: jag behöfver den qj, kau nog gä utaii stöd!
Det är rätt. Annars kuude man tro, att det stode
illa till uied benen. Viking är skandaltyilk, gallsjuk,
kritiksjuk, öfver hufvud taget sijuk. 1 sitt stilla
sinne närer han numers |||ott eu ntpräglad mening:
(Ulons soujntr! Mon har Viking därför hlilvit. dum
under sin hopplösa kamp? När spårades enfald
bakom bleka, nervösa drag, bakom hopdragna ögon med
stickande, hvass blick? I politisk klokskap är
Vikiug äuuu situatiuneiis herre. Trår du att
rösträtt är - rösträtt? Äro arbetarnes sträfvanden några
sträfvanden alls? Bör icke ett försök till debatt, i
samhälleliga frågor, då del framträder inom de
mindre bildades led, alltid stämplas såsom „ordsvainmel"?
Lyder icke kommaudoordet till språngmarsch: „höger
om, halt!" Är tisteln blomma och iir korpen hvit?
Ja väl är hau så!
Men hvarför har uuiversitetsrektorn yttrat det
varnande ordet, att Jalopeura och vännen Viking
måhända i|nder sin ystra bärlek kunde taga skada till
N:o 41
sin karaktär? Äro vi icke alla goda, välvilliga!
tjänstaktiga mot våra medmänniskor? Jo, det. äro
vi-Mot alla. äfven motpartiet.? män? Nej. icke
så, endast mol medmänniskor.
Ja, lmti llr värkligcn mycket ledsen, vännen
Per.
Sjöslaget vid Jaluinynningen
Amiral Hos officiella rapport.
Den senaste utländska posten liar medfört den
japanska amiralen Itos officiella rapport om sjöslaget
rid Jalnflodens mynning. Amiralen skyndade genast
efter slaget på en snabbgående arisobåt till Hirosjima
fiir att mnntligen meddela kejsaren segern. Det
skall utan tvifvel intressera Tidens läsare att få del
af denna tillförlitliga berättelse. Den lyder:
Eskadern hade legat några dagar i Pingjangs
cstnarium, samvärkande med landtrupperna vid
Ta-tong. Den lli på morgonen blefvo vi underrättade
om, att Pingjang blifvit intaget. Genast bröt, amiral
Ito upp mot norr med elfva skepp och
au.xiliärkrys-saren Sajkjo, amiral Kabajama af marinstaben,
hvilken var på inspektion längs kusten.
Den 17 på dagen passerade vi Haijautau.
Mot klockan 11 sågo vi Takusjadviken på
Mundsju-riets kust. och snart blefvo vi förvissade om, att det
fana lärtyg ät det hållet. Vi rycka framåt och komma
hastigt i sikte af fjorton kinesiska skepp och fyra
torpedobåtar. Vi igenkänna godt löljandc: Tingjuen,
Sjenjuen, Laijuen, Pingjuen, Sjingjnen. Tsjijuen,
Kiitgju-en, Tsjaojong, Jangvej, Kuaiigping och Kuangki. Tvä
andra fartyg, om hvilka vi icke egde lullkomliga
uppgifter, komplettera den kinesiska flottan.
Fartygen manövrerade för att gå ut nr viken
och rycka einot oss, bildande eu ganska sluten
hallcirkel. På "1000 meters afstånd öppnade den
kinesiska amiralen elden, och de andra följde hans
exempel. Vi lågo i en onda lillje, amiralen i midten
ombord på Matsnsjima. Modigt hade Sajkjo oaktadt sin
svaga armering tagit plata bland de stridande. For
att ej onödigtvis förspilla vår ammunition hesvarade
vi ej elden förr än vi kommit på HOOD meters distans.
Under dessa förhållanden Bkötos blott lå skott,
ineti pä amiralens order manövrerade vår flotta snart
så, att deu koncentrerade elden lörst på ena ändan af
den kinesiska eskadern och sedan på den andra.
Amiral Ting formerade då til; eu ytterst h<ig kanonad
utvecklade sig å ömse sidor på afstånd varierande frän
2000 till 3000 meter.
Vi konstaterade mycket snart, att vår skjutning
var oändligt öfverlägsen fiendens. Mycket fä af
deras projektiler nådde Iruni till våra fartyg. Däremot
trätfude vi dem Oalbrutet och på det mest värksamiua
sätt. Nästan alla våra kanoner voro af ny modell ocli
gjorde sin sak utmärkt. Efter en stund blef den
kinesiske amiralen tydligen orulig öfver sin dåliga
ställning. Hau bröt sin linje och två eller tre al haus
furtyg störtade för lull maskin mot, oss. Striden blef
rasaudo, men deu massa metall, som kineserna
slungade i denna rörelse, rubbade oss icke. Ett af
deras fartyg, Laijuen, en pansrad kryssare, blef
myk-ket misshandlad!, under detta äfventyr. Och då
kineserna återtogo sin foriuatiouslinje, riktade vi alla
våra eldar mot de skadade fartygen, särskildt mot
Laijuen.
Detta fartyg var förloradt; det sjönk
synbarligen. Dess kaiioniärer stodo på sill post till sista
minuten. Slutligon sjönk Laijuen långsamt med aktern
förut,. Dess för lyftades nästan hell och hållet ur
vattnet: haUauiinan ini nol stod den i denna ställning,
så försvann den för alltid. Vi hade icke sändt
någon torpedobät mot denna kryssare; det var
kanonerna. som hade gjort slut på den. På vår flotta
var hänförelsen obeskriflig; våra besättningars ifver
fördubblades, våra officerare jublade af tillfredsställelse.
Nu knm turen till Tsjijuen. Deu var tydligen
i dåligt tillstånd. Vi höljde deu med projektiler och
snart njönk den uied hela Bin besättning.
Så b|el del vår tur. Sajkjo Itailo gjort silt
bästa med sina kanoner, men den är ej bygd för strid
i linje rno| pansartai tyg (den är eu för kriget
annerad pukettbåt); också var deu ofta utsatt för de stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
