- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
323

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N’:o 43

TIDEN.

sta faror. Kineserna sågo nog, at.t den Ur ett svagt
iartyg. En bomb från Tingjnen nådde den ocli
förstörde dess rorgatt. Sajkjo var oduglig tör strid!
Den sökte då att träda ut nr linjen, styrande med
sina propellrar. Men nnder dennn manöver kom den
pH blott 80 meters afstånd från Tingjnen och
Sjen-juen (pansarskepp;, hvilka med |nil ånga hade hastat
elter den. De kinesiska kommendanterna trodde
tydligen att Sajkjo ämnade gifva dem en Btöt med
rammen, ty de gjorde en pareri ngsmanöver och gåfvo
den sålunda rom. Sajkjo begagnade sig dliral för alt
draga sig undan åt söder med den största hastighet,
som den Hunn kunde utveckla. Kineserna sköto två
torpedor etter den, men utan framgång. Elden, som
nnder denna händelse hade minskats, upptogs un ined
ökad energi.

Kryssaren Tsjaojang satt på en klippa nästan
redlös, men fortfor att strida mot två al våra
kryssare, soln trängde den inpå lifvet. Snart började
dess akter sjunka och den gled nod på djnpt vatten.
Man såg ej mera än två tredjedelar af dess master.
Besättningen som tagit sin tillflykt upp i tacklingen,
skrek al förtviflan. Det var ett bedröfligt skådespel,
men striden var alt. för rasande för att vi skulle
knnnat hjälpa de olyckliga. I samma ögonblick drog
sig Jangvej långsamt ur slaglinjen. Den rullade
starkt och en tjock rök trängde ut, ur dess sidor.

Äfven vi ledo, men ej så mycket som fienden.
En bomb hade sprungit på Matsnsjiina, demonterande
en snabbskjntande tolf centimeters kanon i fören och
dödande ett antal män. Kanonen hade blifvit
våldsamt slungad mot fartyget och åstadkommit, ansenliga
skador. Matsnsjima hade från stridens början varit
föremål tör kinesernas uppmärksamhet. Dess
sekundchef och förBte löjtnant hade stupat och 120 man
hade blifvit dödade eller sårade. Men det goda
fartyget flöt fortfarande.

Amiral Ito och hans stält flyttade öfver till
Hasjidate. Någrn minuter därefter voro de åter midt
i hetaste elden. l’nder tiden hade Hijej blifvit
föremål tör två mäktiga kinesiska fartygs angrepp.
Skickligt manövrerande besvarade ban dem, till dess en
bomb satte eld på dess trävirke. En annan projektil,
som exploderade på de sårades post, dödade läkaren,
hans assistent och flere af de sårade. Dess kapten
drog fartyget ur striden lör att släcka eldsvådan.
Sedan detta blifvit gjordt, intog lian åter sin plats
i linjen.

Kryssaren Jnsjino hade uppfört sig
beundransvärdt. Då den miirkte att Hijej var urståndsatt att
strida, betitkte den dess återtåg, intog dess plats
och angrep fienden med största kraft. Träffad af
talrika projektiler blef den skadad i fören, men
skadorna reparerades genast.

Flere gånger försökte kineserna begagna sina
torpedobåtar, men de blefvo omsorgsfullt bevakade.
Kaptenen på kanonbåten Akagi höll sig i mastkorgen
och följde alla deras rörelser samt signalerade dem
med flaggsignaler, till dess en projektil slog af
masten, så att, mastkorgen störtade neil på däcket och
kaptenen ocb de två vaktposterna dödades. Förste
löjtnanten öfvertog då kommandot och fortsatte
striden till dcBS natten gjorde slut därpå.

Vid nattens inbrott steg en tjock rök nr
pansarskeppet Tingjuen och kryssarena Kingjnen och
Plngjnen. VI antogo att de hade fattat eld. En
stor villervalla rådde på dessa fartyg, men de drogo
sig icke tillbaka. Kineserna sköto nu endast med
afbrott.

Vid solnedgången var den kinesiska flottan i
lull reträtt. Vi begåfvo oss nt på öppna sjön med
utsikt att förnya angreppet följande dug. Natten var
mörk. VI reglerade vår fart efter de långsammast
gående skadade fartygens, och af försiktighet
aflägsnade vi oss Iråu den kinesiska flottan för att ej bli
utsatta för angrepp af dess torpedobätar.

På natten var fienden ej mera i sikte. Vi
försökte i gryningen återfinna den, men förgäfves! Den
torde hufva tagit ain tillflykt till någon hamn. På
slugfältet ftiuno vi Jaugvej strandad och öfvergifven.
Vi gjorde slut på den med en torpedn, den enda vi
användt.

Vi hafva ej förlorat något fartyg. Tre al våra
Iartyg äro emellertid allvarsamt skadade. Men alla
utom Matsusjimu kunna provisoriskt repareras på sjön;
endast amiralskeppet måste lämna flottan. Jag
afreste strax efter Jaugveja torpillering. Våra
besätt-uingara uppförande har varit öfver alt beröm.

Ett framtidsland.

Afrika, du rika
Jord mod gyllne kornet.
Stjälp dö göd ocli sorglös
Pt, det fylda hornet!

På utställningen i Antwerpen denna sommar hade
Kongostaten en särskild afdelning, säkerligen den
intressantaste nf alla. Ty den hjild på värklighet, ej
såsom afdelningen ,.virnx Anvers" på blott sken, —
och en värklighet. lika pittoresk som framtidsrik.
Besökaren såg här ett stycke lif, utbrutet nr Afrikas
pnlserande hjärta, halftannat hundratal af kung
Leo-pnlda svarta undersåtar i hvardngsdräkter och
livar-dngssysslor ntanför sinn egna kojor. Byggnader at
olika typer voro här sammanförda, runda, sådana de
södra stammarne nytja, och fyrkantiga, sädnna man
ser längs Kongos ocli Arahnimis stränder, förrådshus
och höfdingsalar samt öfver vattenytan resta
pålbyggnader, sådana man ser på Moorosjöu. Familjer af
olika stammar bebodde här sina egna hus och le|de
nnder europeernes ögon sitt dagliga lif, tillredde sin
föda, tillvärkailo sitt. bohag, drucko sitt öl, pratade
spelade, sjöngo och dansade på äkta Koiigovis. En
afdelning af Kongostatens intödda milis gjorde
vakttjänst bland sina exponerade rasförvnndter, och
Belgiens sommarsol hade artigheten att åtminstone stundom
öka illusionen genom sin glödande strålflod.

Den, som hade allvarligare syften med sina
besök i Kongoafdelniugen, stannade ej ensamt, vid den
lefvande byn. De inföddas kulturståndpunkt var
äfven belyst genom en riklig samling vapen, redskap,
husgeråd, smycken och kläder — om man kan kalla
deaaa gördlar och förklädealappar kläder —
handelsvaror och mynt, Negermynt? Javisst! De särskilda
stammarna hafva många olika slag af mynt, koppar,
järn. mässing, ehuru bytesmedlet icke har den I
Europa begagnade medaljforraen, utan formas till
stänger, ringar, knif!ilad, lansspetsar, hackor, dubbeikoner
och så vidare. Hos många stammar sätter den
för-mögne sin rikedom på depoaition sålunda, att ban
förvandlar deu till tjugu kilo tunga mässingsringur, hvilka
han smider fast, om sina liiistriira halsar. Man kan
ej stjäla skatten ntan att taga kvinnan med, och
kvinnan är ej stum som metallen! Men tvingar nöden
egaren att sälja sitt förråd, så säljer lian äfven deas
bärarinna, och det står den nya egaren fritt att
aftaga hennes hufvud för att Iritt få disponera öfver
mässings ringen.

Vidare fick inan hår se rikhaltiga prof på
Kongobäckenets råvaror. Br mineralriket har detta
område att bjuda på koppar från Katauga och järn litet
hvarstädes, och djurrikets förnämsta produkt är för
närvarande elfenbenet. Men dess tid iir snart slut,
lika som de tider försvunnit, då människan var
landets förnämsta handelsvara ocli de portugisiska
biskoparna stodo på stranden, döpande hela fartygslaater
slafvar i klump, for att ej hedningar skulle bli
importerade till det kristliga Brasilien. I framtiden
kominer hell visst växtvärlden att blitva Kougostatens
rikedom och nästan uteslutande löremålet för dess
export. För närvarande är kautsjuk det enda växtämne,
som i större inliugd exporteras frän Kongomynningen,
förutom kokosnötter, palmolja och något kaffe. Är
1893 uppgick värdet af det exporterade till:
elfenben . . . 3,807,2-10 fr.
kautsjuk . . . 1,849,316 „
kokosnötter . . 977,760 „ 10 c.
paliuolja . . . 727,106 „ 84 c.
kaffe .... 120,531 „ 77 c.
öfriga exportvaror 32,770 ,, 05 c.
Men bland de suiå exportvarorna tinnas flere, som
lofva en lysande framtid. Kongokaftet är af utmärkt
kvalitet ocb goda platser för dess odling finnus i
öfverflöd. Lika tacksam är Kongojordon tör odlingen
at ris, bomull, jordnötter, seaam, piaasava, majs och
bönor, hvilka redan exporteras, samt sockerrör, tobak,
kolanötter, peppar och tropiska fruktträd. Äfven den
vilda växtvärlden erbjuder flere värdefulla ämnen,
hvilka linge obegränsad afsättning, om arbetskrafter
funnes för deras hopsamlande och forsling till kusten.
Kopal, oraelj, nikn nch flere slug af växtfibrer
exporteras redan nil, och skogarna äro rika på l&rgträd,
lywirke och droger.

Och luitu har de bästa förhoppningar om, att
arbetskrafter i framtiden icke skola saknus. Kungosta-

tens område är befolkadt af minst. 40 miljoner
negrer, af hvilka de flesta redan (Brut hafva jordbruket
till hufvudnäring nnb många äro passionerade
handelsmän. Visserligen |mr handeln mellan dem lör det,
mesta varit blott, en handel mellan grannar, aå att
varorna sipprat fram från stam till stam gcnum
världsdelen. Men flere vid den Btora flodens stränder
bosatta stammar äro af gammalt vnna vid långa
ban-delsresor. I hopur al flere hundra man begifva de
aig med sina stora kauoter fullt hftt.ade. med rökt
fisk, jlirn- nch kopparmynt., vapen och andra
liandels-varor, flere tiotal, ja hundra mil utför eller uppför
den makalösa vattenvägen, som med aina farbara
grenar bildar ett nät af ej mindre än 15,000 kilometers
längd — 30 Insen kilometer strandlinjer att drifva
handel nt.med! Hvad detta vill säga, därom kan man få
en föreställning genom en liten jämförelse. Kheins
Begelhara strandlinje år 1,300 kilometer, Dniiana 2,750
km. och Europas kust från Gibraltar 1:111 Nordkap är
20,000 km. Och folken inom detta naturliga
kanalnät, hvilka vid européernas första ankomst i
främlingarna jublande, och lystet aågo blott kött! kött! halva
inom ett par årtionden blifvit intreaaerade adepter af
den europeiska kulturen, lära sig gärna odlingen nf
nya produkter ocli låta lega sig till transporter,
militärtjänst och allehanda till och med tunga arbeten,
såsom skogarlidjning, chansaébyggnnd och
järnvägsbyggnad. Européernas ångbåtar skrämma dem ej mera.

Det största hindret för Kongoatatens ekonomiska
uppblomstring har varit svårigheten att frakta varorna
Trån det inre Kongohäckenet ned till kusten, ty en
tjugtifeinmihi sträcka at forsar, där Kongo störtar
ned i eu serio djupa klyftor, afbryter flodens
farbar-het sexton mil ofvanför mynningen. Hittils har man
varit, tvungen att låta bära alla varor förbi forsarna,
uien nn håller ett, belgiskt bolag på att bygga en
järnväg på denna sträcka, från Matadi till Stanley
Pool. Den första sjättedelen — och den svårasto —
trafikeras redan. På utställningen i Antwerpen hade
järnvägsbolaget exponerat en stor reliefbild af denna
sträcka ocb den omgilvaude trakten, fotografier af
stationerna och bangården i Matadi samt de vackra
broar och viadukter, som man varit tvungen att bygga
tör att kommn upp nr Kongoklyltan; dessutom såg
man där ett hell tåg bestående af lokomotiv,
godsvagnar och en passagerarevagn, inrättade tör Afrikas
heta klimat.

Är eu gäng hindret vid Livingstonetallen
öfvervunnen återstå inga andra binder för utvecklingen
af pluntagedrifteu i Kongohäckenet. Nedan plöjas
|Inderna att ett par dussin ångbåtar, dels statens, dels
enskilda bolags, och ett hundratal stationer äro
anlagda af staten, handelsbolag och misaionsslUlskap, alla
anordnade för plantagedrift.

Jämte det Kongostatens regering tyst, men
energiskt ocb planmässigt, arbetar lör landets
kulturutveckling, liar hon förstått att med sällsynt
diplomatisk skicklighet, utvidga landets gränser och
säkerställa grannsämjan genom fördrag med de europeiska
kolouiulmakterna. De största svårigheterna hafva
be-rodtB henne al Frankrike, som med anmärkningsvärd
irritation åsett hennes framgångar. Eu vårklig storm
väkte i Frankrike fördraget af den 12 maj l8Ö4,
hvarigenom Storbritannien öfverlämnade
Bnfcr-el-üha-zal-ouirådet vid öfre Nilen som län åt Kongostutena
suverän. Detta fordrng var törberedt genom en
militärisk expedition, aoni van Kercklioven med framgång
hade företagit till Niltrakterua. f[an lyckades — mod
engelska regeringeus vetskap och samtycke — besätta
deu at Emili pascha öfvergifna och at mahdisterna
eröfrade Ekvatoriaiproviiiaeu. Sålunda vans ett
ofantligt oiuråde, berömdt för sin alstringskraft. 1
gengäld garanterade Kongostaten England fri passage
längs statens öatra gräns från det, britiska Östafrika
vid de stora Niajöarue till det britiska Sydafrika kring
Saiu besi floden.

Detta var lor starkt lör fransmännen. De
ansågo icke Storbritannien berättigadt att disponera
öt-ver Nilluoden, som en gång tillhört Egypten. De
uppträdde på det kränkta Egyptens, det kränkta
Turkiets vägnar och opponerade aig mot, lörlänUlgen. Med
rörande oegennytta tvungo de Kongostatens värnlösa
regering att i ett nytt fördrag, sig ne rad t 1 Paris deu
14 augusti 189-1, för all framtid afsäga sig all
politisk inblandning norr om vatteudularen mellan Kongo
och Nilen ined undantag al deu lilla llik al
Ekvalo-rialproviiiseu, soln van Kerchboven besatt, |räf|
Albert-Njiuisa till Ladu, på samma gång de tvungo
Kougo-staten att erkänna Frankrikes anspråk pl
herraväldet iilver alt hind på norra stranden af Kongo.»
största biflod, TJbangi-tlelle-Boinu, äfven i trakter, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidenfi/1894/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free