- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
329

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 42.

Lösnummer 15 p

VECKOTIDNING MED ILLUSTRATIONER.

Helsingfors den 20 Oktober.

Prenumerationspris: helt år « mk.. rar Hbls prnnumoranter 4 rak halft &r :l mk. för Hbls pronum. 2 mk.. kvartal 1,5(1 mk.,
för Hblsl prenuin. 1 mk.. 1 månad 50 p.. för FTbls prenum. 40 p. I Landsorten samma pris. I Ryssland resp. 2 Rbl.,

1 Rbl. och 5(1 Kop. Annonspris: 30 pn för petitrad.

1894.

Byrå och kontor :
Skilnaden N:o 6.

Öfversikt.

Det har länge utgjort ett bekymmer för
universitetet, huru det skulle kunna bereda sina yngre
lärare en sorgfri existens, så att de kunde egna bela
sin tid åt de vetenskaper, för hvilkas tjänst de
förberedt sig. Man hör ofta det hårda omdöme fällas
om våra vetenskapsidkare, att deras forskarnit
slocknar med ungdomselden, att de ej hålla,
hvad de lofva, att deras håg och värksamhet
snart drages öiver till det praktiska lifvet,
trots det rikliga understöd, den varma
uppmuntran de erhållit under sin utbildningstid.
Bortkastade pengar, bortkastade krafter I Mon det.
är ej deras fel. Det kan ej gå annorlnnda,
då de ej kunna finna sin bärgning som
vetenskapsidkare. Deras skulder växa med deras
ålder, de kunna ej och vilja ej i oändlighet
anlita en kredit, som minskas i samma mån som
deras utsikter på den akademiska banan mörkna.
Så dragas de småningom af förhållandenas
tvång bort från den bana, där de kunnat göra
sig mest nyttiga.

Universitetet har ofta framhållit det stora
gagn undervisningen har al dessa yngre
lärarekrafter. För en mängd läroämnen är deras
hjälp alldeles oumbärlig. Därjämte bar
univer-litetet med eftertryck belönat den ledande dol
de taga i forskningsarbetet. Det har därför
varit i sitt eget och bela den fosterländska
bild-ningeiis intresse universitetet tagit det ena
initial ivet efter det andra till förbättrande at
docenternas ställning. Men alla initiativ hafva
strandat på vägen till deras förvärkligaude.
Fiii sök hafva gjorts att få antalet
docentuuder-stöd ökadt. Är efter år har gått och docenter
hafva arbetat sju å åtta år utan ens någon
bestämd lön — och alt ännu sväfvar frågan om
de nya docentarvodcna i det blå.
Universitetet har velat begagna sin rätt att gilva några
af de älste docenterna till extra ordinarie
professorer. Förslag i denna riktning hafva
endast i undantagsfall vunnit gehör på högre ort.

Särskildt inom fysisk-matematiska
sektio-uen har läget varit, förtvifladt. Deu eger tolf
docenter. Bland dem äro endast fyra
lycklig-gjorda med docentarvoden, de största
uppgående till 3,500 mark. Tre hafva tjänstgjort åtta
år utan fast arvode. De hafva endast erhållit
gratifikationer för hållna föreläsningar, hvilket betyder,
alt de måste gå miste om denna inkomst, i fall de
någon termin af sjukdom eller vetenskapligt arbete
se sig hindrade att utöfva lärarevärksamhet.

För att ändtligen göra ett par at de befintliga
docentuiiderstödeu tillgängliga för dessa väntande hade
universitetet föreslagit att tväuiie af de älsta och
mest meriterade docenterna skulle bli utnämda till
e. o. professorer. Den ene, dr Leväneu, har varit
akademisk lärare i aderton år och under senare tider
inlagt stora förtjänster om bearbetningen af det i

Johann Strauss.

med slädens medel, hvartill atadeus magistrat ined
stadsfullmäktiges goda minne gjort sig skyldig till.
Auktionskainmarfrågans rättsliga sida tyckes vara
u&got. dunkel. Men hvad soln alls icke iir dunkelt,
det, är att här bedrifvits ett slöseri ined stadens
medel, som nu liämnar sig därmed, att de missnöjda
elementen inom staden lått luft under vingarna och
begagna sig af de makthat vandes brist på förutseende
till eu agitation, som kan blifva ödesdiger, i fall ej
den grupp, som lör närvaraude allsmäktigt behärskar
valen, 1 tid besvärjer stormen uied effektiva medel.
Denna grupp bar sauikat öfver sig sä inånga skäl
till anmärkniugar, att valmännens tålamod småningom

I utlandet hafva tvänne valperioder blifvit
alslutade, den ena i Norge, den andra i Belgien. I
Norge segrade vänsteru, men med en ylterst ringa
majoritut. I Belgien segrade högern. Men denna
seger var arbetarnes seger. Ty där äro de till större
delen högermän, i händerna på de klerikala. De
vinnas al dem mindre genom religionens tvångsmedel än
genom de förmåner de tro sig vinna genom
förbundet. De klerikala äro föga angelägna om
arbetare-klassens höjande i intellektuelt och moraliskt anseende.
De låta barnens uppfostran ligga i träde, de
försumma deras skolbildniug och gifva dem i stället lör
kunskaper blott en liten portion katolsk liturgi. Det
finnes knappast något europeiskt land utom Ryss-

Finland insamlade meteorologiska materialet. Den
andre, dr Kiklman. har varit docent i nio år och
gjort sig känd som en skarpsinnig natnrlorskare, väl
vård att intaga professorsstolen i botanik.
Kanslersämbetet har infordrat senatens ntlåtande om dessa

förslag, och senaten har — afstyrkt dem!

♦ •

»

Vinterkampanjen börjar. Medan arbetarne
agitera för rösträttsreiorm oeh nngfinnarne framkasta
ett, vidlyftigt, program, reda sig somliga Helsingfors
skattskyldige medborgare, att öfverklaga det slöseri

börjar slappas, och vi tro ej att halfmesyrer här äro
till fylles. Det vore otvifvelaktigt till ringa båtnad
för stadens förvaltning, om den kohort af dugande
män, som inom den närmaste tiden är i tur att afgå
skulle till väsentlig del blifva ersatt af nya,
opröf-vade och oerfarna krafter. Och den nu pågående
rörelsen bland arbetarne för röstskalans sänkning vid
allmänna val är icke egnad att. lugna sinnena.
Medan en del af arbetarne yrka på något, som under
nuvarande förhållanden måste betecknas som chimärer,
såsom ett mycket aflägset, med tiden dock önskvärdt
framtidsmål, är en annan del af samma talrika
samhällsklass nog återhållsam att helt och hållet
afstå från hvarje deltagande i denna rörelse.
Man måste hysa sympati för arbetarnes
einanci-pationssträfvanden. Man måste högakta deras
sträfvan efter bildning och deraB sträfvan att
bereda sig delaktighet af denna medborgerliga
bildning, hvars frukter de önska att göra
fruktbringande för samhället. Men vi befara, att den
hållning de olika arbetaregrupperna i höst
intagit till frågan icke fullt motsvarar hvad man
trott sig kunna vänta af män, som vilja påtaga
sig en bestämmande andel i ansvaret för
statens och stadens angelägenheter.

För öfrigt har denna höst en mängd
händelser timat, hvilka i sig själfva obetydliga
utgöra beklagliga tecken på den moraliska
ståndpunkten inom en del af arbetareklassen
och långt ifrån äro egnade att ingifva
sympatier för dess yrkande på större inflytaude i
samhället. Vilja arbetarne vinna något sådant för
sina barn, så må do först se till, att barnen
blifva aktningsvärda människor. Aldrig skola
de, som nu ega makten, i framtiden godvilligt
gifva det minsta däraf åt dessa slynglar, soui
göra våra gator osäkra, öfverfalla och råna våra
barn, dräpa ålderstigna kvinnor, stjäla på torg
och i butiker, förstöra planteringar, pustlådor
ooh fönster och okväda fredliga vandrare.
Tidningarna hafva ej omtalat på långt när alla
de fall al otrolig råhet, som vi fått bevittna
deuna höst. Lagen är för svag att hindra
dessa banditämnens framfart. Endast uppfostran
ooh arbete, strängt arbete, kan råda bot på det
onda. Vi bo här hvart en arbetarlagstiftning
leder, som tager öfverdrifven hänsyn till
barnens lyBiska välbefinnande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free