- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
332

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDEN.

N:o 42

de ocli disciplinerande dem. Öfver den allmänna
komitén ocli rekryterad ar dess medlemskrets finnes en
direktionkomité af 60 ledamöter, tvä för hvarje af
New York valdistrikt. I Bpetsen för
direktionskomi-tén stär presidenten, „bnss", hvilken nt.öfvar en
obegränsad makt.

Det är ban som utnämner de 1,100
distriktskaptenerna, il. v. s. sä många som de på valdagen
öppnade vallokalerna. Kaptenen är vanligen en af
kvarterets krogvärdar, väl sedd af popnlasen, förfaren
i konsten att afhålla fientliga valmän från att rösta
och i stånd att utöfva en sträng och noggrann
kontroll ötver hjorden al medborgare i New York.
Emedan omröstningen sker med slutna sedlar, hemöda sig
kaptenerna att finna medel att kontrollera dem.
Sålunda har en viss Snllivan användt parfymerade
valsedlar, hvilka valmännen hade order att fläkta med,
då de kommo tram till honom Tör att. nedlägga deu
i urnan.

Denna politiska röfvareinstitntion har inga
raa-eller religionstördomar. Alla äro där välkomna; om
man blott icke bar några skrupler och om man är
intelligent, nch äregirig, kan inan vara säker på att
skapn aig en bana med tillhjälp af Tammany. Ty
yi må oj glömma, att Tammany styr New York sedan
mer än ett halft sekel och som absolut härskare
bestämmer öfver alla stadenB och statslegislatnrens
befattningar, öfver stadens styrelse och en betydande
budget.

Tammany tager befattning med alla slags
bestyr, val af deputerade och senatorer, utnämning af
funktionärer; den voterar eller upphäfver lagar; den
tager sina klienter på entreprenad och betryggar dem
mot utpräsaningar at „ Black Horae Cavalry," d. v. s.
sträjknppviglarne, och inhöstar ensamt därigenom mer
än 5 miljoner dollars om året. Den låter betala aig
en viss stimma lör att låta en lag passera, en viss
summa tör ett enkelt tillägg till en lörut existerande
lag o. s. v.

Presidenten för ett al New Yorks förnämsta
försäkringsbolag säger, ott bolaget fordom med stora
kostnader måste underhålla en specialagent för att
inför legislatnren representera och försvara dess
intressen, för att, muta dess motståndare och understöda
dess vänner. Nu underhandlar bolaget, efter
öfver-enskommet pris med Tnmmany Kall och har icke
vidare något att bekymra sig om, sedan det inbetalt
sin ärliga summa.

Tammany Hall tager äfven betalt för
öppnandet af nya gator, för expropriatiuner. Tör
spärvägs-kouceasioner och för godkännande af leveransanbud.

Men ej ens därvid stannar Tammany Halls
rofferi 1

Hvarje innehafvare af ett städs- eller
statsäm-bete betalar årligen till ringen en premie,
proportionell mot sin aflöning. Kandidaterna till en genom
val tillsatt befattning betala, sedan de godkänts af
direktionskomitén, en summa, beräknad efter
befatt-ningens inkomster ocli tidalängd. Intet spelhus,
intet proBtitutionshus tinnes i New York utan att
betala Tammany Hall tör rätten att linnns till.

Det finnes intet så mäktigt finunsielt eller
kommersielt bolag, intet transport- eller assnransbolag.
byggnads- eller driltbolag, ingen så rik handlande
eller bankir, ingen så anspråklös bntikegare, att de
ej behärskas af atad8styrelsen, ocb stadsstyrelseu som
legislatnren, de äro Taminauy Hall.

Från grönsakshandlauden, som skjuter sin kärra
(ramför sig på gatan, till grosshandlaren äro alla
medvetna om att, de måste betala Tuuimnny, lika väl
som de deputerade ocli senatorerna, guvernören och
ministrarna; alla måste underkasta sig det. ok, som
pålägges dem at den forne vagabonden och
mäster-buxaren Richard Crocker.

Vi må dock tillägga, att New York World och
andra stora amerikanska tidningar nyligen öppnat
en hättig kampanj, som tyckes allvarsamt hota
Croc-kera existens. Men det onda ligger icke i
persou-trågan. Man kan vänta, att de femtusens komité
skail finna en efterträdare värtliy att sköta dess lumpna
uftärer.

Nord-Ostersjökanalen.

Ett, äfven för vårt land betydelsefullt, storartadt
kommunikationsföretag närmar aig aili fullbordan. Den

första september insläptes vattnet i dnbbelslussen vid
Holtenan, där Nnrd-ÖstersjSkanaleii utmynnar i
Kieler-viken, nch i juli näata sommar kan man vänta hela
kanalens högtidliga öppnande.

Kanalen genomskär roten af den danska halfön
från närheten af Kiel till Brnnabnttel vid Elbes
mynning. Utom dubbelslnssarne vid ändarna, hvilka blott
tjäna till att reglera vattenståndet i kanalen, bar den
inga andra alnsaar. och leder sålunda i hafvets nivå
Irån Östersjön till världshafvet. Nog stort tilltagen
att låta de största på Östersjön trafikerande fartyg
passera, kommer denna kanal at.t ofantligt, förkorta
vägen från våra hamnar till västra och södra Europa.
Sålnndn förkortas vår väg till London med 400
sjömil, 740 kilometer, och vår väg till Hamburg med
430 sjömil, 79fi kilometer. Utom att detta innebär
en ansenlig besparing af tid och penningar, undvikes
därigenom färden längs Kattegats och Skageracks
farliga kuster.

Kanalen bygges på tyska rikets bekostnad och
har beräknats kosta 195 miljoner finsko mark. Af
denna summa har Preussen tillskjnt.it U2 ’/a miljoner
aåsom räntefritt lån. Grundstenen till arbetet lades
af kejsar Wilhelm vid Holtenan den 3 juni 1887.
Man hade beräknat, att arbetet skulle räcka i åtta år.
Sotn man ser halva beräkningarna denna gäng varif
alldeles riktiga.

Kanalens längd är 98 kilometer. Fyra
kilometer norr lit| Kiel mötes deu från Östersjön kommande
viiL Holtenan af tvänne väldiga, c. 200 meter långa
hamnarmar, mellan hvilka lartyget glider in till
slussportarna. Tvänne slussar äro här anlagda brodvid
hvarandra. Den norra tjänar de fartyg, sotu löpa in
Irån Östersjön, den södra dem, som konnna ut ur
kanalen. Dessa slussar kunna stå öppna nits ta o
ständigt, emedan tidvattnet i Östersjön är nästan
omärkligt. Endast vid ovanligt, högt vattenstånd nödgas
man stånga dem.

Innanför utbreder sig eu 100 meter bred inre
hamn. Dilrelter afsmalnar kanalen och antager sin
normala bredd, 60—70 meler i vattenytan, 26 meter
i bottnen, och sitt normala djup, som är 8 ’/s meter.
Den sträcker sig lörsf rått västerut, till en del
sammanfallande med den gamla Ejderkaualen, till en det
med An Ejder själf. Vid staden Rendsburg linnes
äter en rymlig hamn. Vid Wittenbergen lämnar
kanalen Ejderns område och vänder sig åt sydväst,
genomgår .den lilla sjön Kudensee och utmynnar i Elbea
eatuariuiu strax ofvanför Bransbfittel. På vägen
passerar man flere vida bnssiner. i hvilka fartygen kanna
mötas. Fyra järnvägalinjer öfvertvära kanalen medels
broar, som icke hindra de mest högiuustade fartygs
passage.

Strax innan man kommer fram till Elbe,
utvidgar sig kanalen till en inre hamn af 500 meters
längd och 200 meters bredd. Från den löper
fartyget, in i eu dubbelslusa alldeles lik den vid Holtenau
bygda, utom att den är starkare, emedan den har att
motstå Nordsjöns starka tidvatten. Denna flod måste
stängas vid både ebb och flod, således fyra gånger i
dygnet. Frän slussen kominer man till en yttte hamn
af något mera än 100 meters bredd och därifrån
mellan tvänne hamnarmar, den östra 280 meter, den
västra 460 uietor läng, nt i Elbe.

Slusskamrarna äro 150 meter långa, 25 meter
breda ocli 9,s meter djupa. Det största tyska
pansarskeppet är 112 meter långt, 19 ’/a meter bredt
och 8 Y« meter djupgående. Således kan bela den
tyska krigsflottan passera genom kanalen. Dessa
slns-sur äro enligt tysk uppgi|f, ile näst största j bela
världen; den största af alla slussar skall finnas i
Bremerhaven och ha en längd al 200 meter och en
bredd af 45 meter. Slnssportarna manövreras med
hydraulisk kraft, ßrtinsbüttelslusseiis hvardera
kammare har tre par portar.

Sluasmtiruruu äro uppförda af tegel och
kvader-Btenar. I Brunalulttelslussen har därtill åtgått 79,000
kubikmeter murvärk, däraf 8,000 kubikmeter
granit-kvader8tenar.

Nord-Östersjökanaleu är ett af de största
kanal-företag, som någonsin blilvit utförda. Den är
visserligen betydligt, kortare än Suezkanalen, hvars längd
uppgår till 160 kilometer. Ocli här hafva ioke
sådana svårigheter varit att öfvervinna, som uppdref
Suezkanalens byggnndakoatnad till 475 miljoner
linska mark och erfordrade 10 ’/» års bygguudstid. Men
dess bredd är större, i synnerhet bottenbredden, som
i Suezkanalen är blott 22 meler. och älven till
djupet öfverträffar den med en half meter det djup, som
Suezkanalen först erhöll.

Sluf med hemmet!

Eu studie af Elise Orteszko.
Från polskan för Tiden.

(Slnt.)

En skarp ringning skrämmer bort fågeln, den
flyger upp och sätter sig på takåsen, därifrån flaxar
den bort djupt in i parken. Här träffar den på en
gammal bekant, den svartvingnde skatan, hvilken den,
efter att ha placerat sig i ott aflöfvadt äppelträd,
börjar ntfråga, upprepande alt. högljuddare och
oroligare sitt:

— K vi-vitt? . . . hvad är det? . . .

Men till alt detta, till alla dess oroliga frågor
svarar skatan blott med ett skratt:

— Kru-kra, kra-kra!

Domherren börjar till och med bli ond. „Man
måste vårkligeu var.i en skata för att i allting finna
anledning till skratt", tänker den för sig själf. „I
stället, för att skratta, knude den hällre förklara tör
mig, hvartör dessa fönster, förr så glada och trefliga,
nu äro kala och stumma?"

Men skatan fortfar likväl att. skratta och
svarar vårdslöst: „man måste vara en domherre för att
icke begripa, hvarför ögonen slockna, när någon diir."

— Kvi-vitt? . . . Hvad för slag? skriker åter
domherren.

Skatan flög nu öfver till en kal björk i andra
ändan af parken och fortsatte där att skratta.
Domherren flög efter och satte sig upp på en spetsig
gärdsgårdsstör, därifrån den fortsatte sin ransakuing,
men skatan gungade blott på en smidig björkgren
och fortsatte lika otörskämdt. som förr att skratta åt
domherrn och hela den öfriga världen.

Aftonen, som närmar sig, gör luften friskare
och kyligare. Det, börjar mörkna mer och mer. Ännu
kan man likväl urskilja konturerna at den vhl
trappan stående Voltairska länstolen och två
barnsängar. Ännu kan man urskilja den gyllene glansen på
taflornas rumer, konturerna af lampor, ljusstakar,
bronskaudelubrur och metallstatyetter. En af desBa
sist nämda, en jämförelsevis stor sådan, förestäUer en
man i trekantig hatt med korslagda armar öfver
bröstet. Han står på eu öde klippa. Joakim mins den
knappast, men ban hörde ofta sin fader berätta om
att denna figur blef hämtad at någon af husets förra
innevånare vid hemkomsten från fjärran länder, och
att det just var i denna Voltaire’ska länstol denna
familjemedlem tykte om att sitta ocli länge, länge i timtal
betrakta denna figur, säkert föremålet tör hans
sällsynt:! vördnad och brustna förhoppningar. Joakim
har glöiut såväl figurens som dess beundrares uamn,
men han mins ännu sin tars berättelse om att
gubben i länstolen alltid pekade på atatyetten åt en hvar
som inträdde i rummet högtidligt utropande: „d!lr ser
•ni min förra fältherre!"

Utom dessa ligga ännu framför liuset föremål i
alla möjliga ställningar och af alla möjliga
dimensioner och former. Det ser ut som om de af någon
stormhvirfvel plötsligen blifvit bortrykta därinilrån.
Auktionen börjar gå fortare. Utropen: „ger ingen
mer?" följa utan afbrott på hvarandra, och den lilla
kluckau ringer alt. som oftast. Mun önskar afsluta
roligheten till mörkrets inbrott, och därför skynda sig
alla, såväl förrättare sora kunder. Det ena köpta
föremålet efter det, andra släpas skyndsamt bort
genom porten. Emot aftonen börjar hopen likna en
myrstack. De enskilda detaljerna amälta ihop;
endast föremålens konturer göra sig änuu gällande till
och med genom skumrasket. Alla röra sig, bråka
med lassen, åstadkomma oreda, liksom betagna af eu
panisk förskräckelse, och skramla därpå i väg med
sina britschkor, störande fältens enformiga dödstystnad.

Den vid trappan ännu kvarstående hopen
brister plötsligen ut i ett häjdlöst skratt. Turen hade
nu kommit till det, sista föremålet, som just hölls på
att utbäras. Det var det, som väkte allmän
munterhot. Hvad var det. då för slag? Ett piano uf
lil-liputsdimensinnor till storleken knappast, motsvarande
ett mindre bord. Det. är ett gammalt klaver, aoin
endast kunnat bevaras i ett liuB som delta, hvilket
fredligt existerat i mer lin hundra år. Joakim är
den enda, som vef hvem det var, som brukade spela
pä detta instrument. Och uu framkallade det skratt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free