Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 50
TIDEN.
333
alldeles som något fyrfotadt vidunder med svarta och
gula, grinande tänder, rädd att fråga: „hvem månne
komma att ha mig?" Och Joakim mins det ännu så
väl, huru eu liten, liflig och vänlig fru med
silfver-lockar alt som oftast brukade sätta sig ned vid
klaveret och framtrolla den härliga menuett, som alltid
så behagade tjänarne i huset, att när de blott någon
gång hörde ackorden till den samma, så skyndade de
sig genast att lyssna utanför dörrarne till den gamla
öfver dess ålderdomssvaghet. Tangenterna knarra,
fastna vid hvarandra och börja till och med själfva
dansa. Genom de med våld framtvnngna tonerna hör
man tydligt veteranens andtäppa och tnnga suckar,
troligen en följd af den spelandes och lians tacksamma
publiks häjdlösa, förolämpande skratt. Men i denna
mnsik blanda sig ännu två röster. Dömherren, lockad
af klaverets toner, flyger åter till trappan, och
upprepar oupphörligen sitt: „Kvi-vitt!" „ k vi-vitt I Rörd
Må gå för fan i våld? Må också kläpparne
där hemma få sig någon leksak!
Oen krokiga apan skramlar förtvifladt.
Gubben Joakim går nu med tnngt, sinne och
irrar i parken. Han släpar fötterna efter sig. suufvar
ibland och mumlar bela tiden något mellan sina grå
Nord-Östersjökanalen.
a) Det inre af eu slusskanimarc vid Brunsbüttel.
b) Plankana.
i sitt innersta ställer sig den stackars hunden midt
emot virtuosen, sträcker lrara sin magra nos och
tjuter sakta. Dock, deu krokiga apau gör snart slut på
konserten.
— Tredje går ... tre och tjugo . . . ger
ingen mer?
Knutadvokaten skyndar sig att ropa:
— Tre oeh fyrti|
Väud till mjiSlnarn tillägger han:
fruns rum. Han mins ännu huru
hon, efter att Ini spelat menuetten
till slut, vanligen lutade ned sitt
siliverlockiga hufvud och rörd med
en knapt hörbar röst under lätta
ackompagnement på klaveret
började gnola deu redan för eu hundra
år sedan af alla glömda romansen:
„ Månen, den svann bakom
molneu!"
— Tre och tjugu , , ,
andra . . . bjuder ingen mer?
Närmast, intill klaveret står
i sin något luggslitna paltå den
herremansaktiga srpätt, som för en
stund sedan vårdslöst vräkte
He-leukas bref under hopens fötter
Hon trycker hånande ett tinger
på tangenterna och det uppstår ett
ljud, som erinrar icke så mycket
om en harpa som mer om en
myggas såug uti sommarnattens tystnad.
— Aha ... ser man på? Det gamla skrället
tycks ju ännu ha ljud!
Knutadvokaten försöker nu med hela handen
och lyckas äfven få ut ett slags dansmelodi, i hvars
toner man kun höra såväl ljudet af stampande
klnk-kar Bom ett fylsigt, svettigt fSljes ursinniga datis.
Det käns tungt, oändligt tungt tör det gamla
vördnadsvärda instrumentet att uthärda detta fräcka hån
mustascher. Fukten, tystnaden och
det tilltagande mörkret härska
redan i alla alléer, såväl breda som
smala, höljande i eu mantel
frukt-trän och buskar. De gulnade,
nedfallna bladen täcka stigar och
pillar. Bakom en lång rad af höga
trän framskymtar den ännu icke
fullkomligt mörknade,"men redan
grå aftonhimmeln. Genom deu
orörliga luften flyger tid efter
annan en lätt vindfläkt, hvarje
gång ryckande med sig några
vissnade blad. Joakim går törst längs
kastanjeallén med möda rörande
linnen i det ’elastiska täcket af
nedfallna blad som fukten klibbat
lastare vid marken, därpå viker
hau af på lind- och ask-allén,
hvarifrån ban sedan följer stigen till
den gamla hundraåriga almen.
I sknggan af denna väldiga jätte placerades
årligen hvarje vår en halfrund bänk med ett stort bord
i midt|i||. Nil fins där hvarken det ena eller det
andra. och gubben snufva|- vidare längs bjilrkurne,
emellan hvilka gärdsgården ställvis sticker fram och
bakom hvilken en fuktig, sänk ling med en liten
al-dutige sträcker sig långt, långt bort i oändlighet.
Gubben »tullar blott vidare Iruinåt. Tidtal»
stannar han eu stund i djupsinniga fnnderingar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
