- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
354

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

T i D È

N’:u 45

den nya riktningen främjades; däraf erhöll den
namnet Meutergeaang och diktarne Meister stinger.

Såsom niästersäugens Inder betraktades Heinrich
Frauenlob Trån Mainz. Han stiftade bland
handtvär-karne i denna stad ett. sällskap, som aknlle odla den
nya poesin. Efter haml grundades I andra stader
dylika mästerskolor, al hvilka ilen i Nürnberg —
grundad af barberaren Hans Fuls längre fram
öfverglänste or.b öfverlefde alla de öfriga och äfven
fick den största betydelsen, i ty att den borgerliga
poesiens i Tyskland största skald, Hans Sachs,
tillhörde densamma.

Inom en sådan skola skilde man mellan
lärjungar, skolvänner, diktare, sångare nch mästare.
Mästare kallades den som upplunnit. en ny, själfständig
ton (stroferna jämte mnsik). Den som nu ville lära
den ädla sångkonsten, gick först i skola hos en
dylik mästare, som koatnadafritt undervisade honom i
diktkonstens, det. vill här säga mästorsångons regler.
Dessa voro sammanfattade i den s. k. tabulaturen, ett
slags poetik, som innehöll de Tör så väl diktens
innehåll som form stadgade buden. En dylik tabulatnr
jämte ett stort antal olika mästares toner, samlade al
Hans Sachs’ samtida, Adam Pnachmann, ega vi ännu
i behåll. Den ger oss en ganska god inblick i
mä-stersångarnes organisation och poetiska fordringar.
8åsom brott mut diktens innehåll botraktades [akka,
d. v. s. okristliga och otuktiga, samt blinda d. v. s.
otydliga meningar. Brott mot atrofhyggnad, rim och
språk voro: sammandragna ord, t. ex, kei’m f«r
kei-nem, rim, som erhöllos genom stympning al orden,
t. ex. Von dem Dinge — will ich singe’, samt
fördelning af ett ord på tvänne rader, t. ex.:
Hans Sachs war ein
Schumacher und Poet dazn.

Så snart en lärjunge blifvit invigd i
tabulatu-rens hemligheter och tillika „visat beröndiga
seder". fick ban söka inträde i Mästerskolnn, som
närmast kan betraktas som ett literärt sällskap eller ett
slags akademi, bestående af stadens mera framstående
haudtvärkare, hvilka tillika voro vittert begåfvade.
Därvid måste den sökande offentligen aflägga ett prof
på sin skaldeförmåga. Godkändes detta prof, blef
ban upptagen i sällskapet. Han måste då högtidligen
lofva „att blifva trogen sin konst, hafva förbundets
ära och anseende för ögonen och aldrig vanhälga en
mästersång genom att Bjttnga deu på öppen gata".
Därefter erlude deu nye medlemmen deu stadgade
in-trädesafgiften och trakterade bela sällskapet med vin.

Viil mästersångarne* vanliga sammankomster,
som höllos på värdshusen, fingo äfven världsliga
visor sjungas, hvilket däremot aldrig var fallet vid de
stora sångfesterna. Dessa höllos tre gånger om året
vid de tre kyrkliga högtiderna. I Niiruberg skedde
detta i Marthakyrkan, senare 1 Katbarinakyrkau och
Dominikauerklostret. Här sjöngos Lieder, hvilkas
innehåll hämtats nr bibeln eller den heliga historien.

Vid en sådan högtid var kyrkan praktfullt
smyckad. I sidendräkter med sirligt veckade
spetskragar sutto de ädla mästersåugarne på sina stolar,
aJvttktaude under högtidlig tystnad hegynneläotocknet,
som gafs al deras älste. På ett med mörkt draperi
behäugdt, galleri voro sällskapets förnämsta
tjänstemän placerade, med „niärkmästnren" och
rkröiiines-mästaren" i midten. På ömse sidor om
märkmästa-ren stodo märkarne, d. v. s. sångakolans kritici, hvilka
hade till uppgi|f att märka hvarje lei i de olika
sångerna och afgifva dou slutliga domen. På en
upphöjd plats i midten stod xatigar.itolen, belagd med en
uiatta al svart kläde.

Först begynte nu den fria allmänna sången,
hvari älven utom förbundet ståeude egde rätt att
deltaga. Därefter uppstämde mästarne en gemensam
sång, hvarefter själfva hufvudiiumret festens clou
— vidtug. Detta bestod af en offentlig sångartäHaii,
hvarvid de täflande skalderna i tur ocb ordning trån
aångaratolen löredrogo sina Lieder, hvilkas innehåll,
såsom olvan uämdes. endast lick vara taget ur ile
heliga skrifterna.

När täflingen slutat, yidtngp „ märkarnes" arbete.
Deu älste, som hade bibeln uppslagen framför sig.
profvade såugens öfverensstämmelse med Gude ord;
de öfriga gåfvo akt på versmått och rim, i det att
ile på fingrarne räknade stutvelsernas antal i hvarje
versrad. Markarnes oväld kontrollerades uf samtlige
mästare, hvilka samtidigt på fingrarne utförde sainma
räkning. Den sångare, gom liefaus vara dun
ypperste, krönte» na högtidligen iuför deu församlade
menigheten, hvarvid tillgick så, alt kröniugstnästaren
hängde eu silfverkedja kring segrarens bois. Deu
näst bäste erhöll eu kraus.

Ibland kunde det dock heta: Mästaren har ej
sjungit rätt, d. v. s. han har begått för mänga fel
mot tabulaturen. En sådan mästare betaides genast
att lämna sångarstolen.

Efter festens slut samlades mästarne pä någini
af de förnämsta vinstugorna, där do nnder skämt och
glam (ortsatte täflingen. Härigenom gåfvo de gode
hanillvärkarne äfven en ädel ocb aktningsvärd
riktning ät sällskapslilvet.

På detta sätt öfvnde do beryktade
mästersångarne poesin» sköna konst och gåfvo åt denna
nya former och tillförde den nya ingredienser: de
åstadkommo härigenom en pnesi, som visserligen olta
icke var annat än rimmad prosa, men som öfver
hufvud taget, bildar ett at de iutressantare partierna i
kultur- och literaturhistorien. Mäatersångens
förnämsta betydelse ligger just däri, att den genom aili
redbara karaktär, agi oskyldiga naivitet och sin enkla
form kunde tränga in bland de lägre klasserna ucli
gifva älven dessa del af poesiens gåivor, som förut
endast tillhört hofven och riddarsalurna.

II.

Det är icke likgiltigt — har man sagt —
hvar en människas vagga stått, hvar ena barndom
förflutit, hvar man erhållit 8in uppfostran. En hvar,
som besökt det gamla Nürnberg, den märkvärdigaste
och mest intressanta stad norr om Venedig, måste
erkänna, att knappast någou auuan ort kunnat föda
och fostra en Hans Sachs. Han, som ej blott var en
lurste bland mästersångarne, men i värkligheten var
eu stor skald, hvilken liksom fråu tinnarne al en
borg öfverblickade sin samtids alla rörelser på det
andliga och sedliga området, ban hade till icke ringa
del för denna sin skarpa blick att tacka den
omständigheten, att han skådat dagens ljus i denna
medelpunkt för andligt ucli medborgerligt lif, där handel
och industri blomstrade, där konst, vetenskap och
samvetsfrihet funnit, ett säkert fäste, där stora
konstnärer och lärda lefde ocli värkade. af hvilka vi blott
nämna en Albrecht Durer, en Vischer, Sosenbliit, en
Regiomontauns, en Celtes. Hans Sachs viste ock väl
hvad han var skyldig 8in fädernestad, och likt aili
store samtida Albrecht Durer, som till bakgrund tör
sina bibliska taflor ofta valde någon del at det
karaktäristiska och pittoreska Nurnberg, tröttnade
aldrig vår mästersångar att i sina många värk uttala
sin djupa beundran för staden vid Pegnitz. Han
bullor öfrigt skrifvit, en säTskild dikt, „Lobspruch auf
Nürnberg", i hvilken ban prisar sin födelsestad
såsom en blomstrande träilgård, som bär sköna och
ädla frukter och nästan förekommer honom som ett
paradis.

Vår kunskap om Hans Sachs’ yttre lefnadsöden
är tämligen ringa och skulle vara det i ännu högre
grad, om icke skalden själf efterlämnat ett poetiskt
fragment, skildrande hans lefnad. Haä skref ileLta
fragment i sitt sjuttiotredje är, och sade däri gitt
Vätete åt såiiguiiiu, som ständigt varit hans
följeslaga-rinna.. — En annan källa för teckningen af hans lif
erbjuda de talrika antydningar han i sina öfriga
skrifter gör om sig själf.

Hans Sachs löddes i Niiruberg den femte
november 1494. Fadern var en välmående skräddare
i Kotgasse (n. v. Bruniiengusse). Vid sju års ålder
sattes gossen i latiuskolan; han säger själl därom:
Darin lernt ich Puerilia,
Grammatica und Musioa.

Femton år gammal måste ban till löljd al sin
svaga hälsa lämna skolan. Han kallar sig därlör i
sitt ofvau nämda „Valete"

— einen uiigelehrten Mann,

Der weder Lateiu noch Griechisch kann.

Emellertid hade dessa skolår varit tillräckliga
lör att hoa honom väcka ett lefvande och bestående
intresse för vetenskapen, ocb ban sökte bela sitt lit
igenom iika sin bildning genom en omfattande läsning
al iramföralt klassiska Iörlattare i öfversättning.
Såsom grundval för all kunskap skattade bun bibeln:
duck kände ban älven den medeltida tyska diktuiugeii
och var väl bevandrad i Petrurcus och Boccaccios
skrifter, såsom ock i humanisternas och
reformatorernas.

När han lämnat skolan, koin han i lära hos en
skomakare „lör att kunua nära aig med ainu händera
arbete". Två år därefter börja liaus vandringsår.
Med sin faders välsiguelae, sin käpp och sin
ritii-ael drog den sjuttonårige yngliugoii ut och
genomvandrade under lem ål-s tid Tyskland i alla
riktningar. Redan under sin skoltid hade hau al liiiuo-

väfvuren Leonard Nunnetibech i Nürnberg blifvit
undervisad i inästersångens hufvudstycket Vid denna
tid berättar ban senare — hade han en dröm, i
hvilken han såg de nio sånggudinnorna komma till
honom. De lofvade at|, un ban ej frågade efter
timlig lön och ej skyggade tillhaka lör mödan, förläna
honom, liksom den romerske skalden Ovidius och den
tyske sångaren Foltz, sina gudomliga gåivor och ett
odödligt namn. Erato skänker honom så förnuftets
skärpa och uppfinningens gåfva, Kalliope en
behaglig stil, ett vackert språk, en lätt löpande rytm.
(Clio uppmanar honom att skrifva goda ocli lärorika
.,historier", tragedier, »pel ocb glada komedier,
läl-lings- och vupeusåuger, fab|er och ..Schwänke".
Tillika lofvar hon honom gåfvan att finna toner orh
melodier.

Under sina vandringsår hegagnade han hvarje
tillfälle att tullborda sig i den ädla sångkonsten, så
at.t ban om sig kunde säga:

Spiel, Trunkenheit nnd Buhlerei
Dnd anden Thorbeit mancherlei
Ich niich in meinen Wanderachaft
Entaehlng nnd war allein behöft
Mit lierzlicher Liebe und Gunst
Zu Meisterge8ang; der lötiliclien Kuiist.
Emellertid voro de lockelser, som mötte den
unge på hans väs, stora. Så lärde han i Munchen
känna bela makten i en lidelselull kärlek och diktade
där en kärleksvisa i ininnesångcns stil. En tid
vacklade ban nu, men fick snart klart lör sig den väg
han skulle välja. Den sedliga strid ban lindé att
utkämpa och deu seger ban vann har ban skildrat
i den rörande dikten ..Zweierlei Belohnnng, beide der
Tugcnd und Laster".

Han omtalar där huru i drömmen eu härlig
kvinna vid namn Filosotia träder fram till bonum
och för honom till en dal, där hun visar bonum ile
olyckliga själar, som följde de onda tomtarna. Därpfti
tager hon honom vid handen och leder honom iilrcr
ett vildt nioras uch på eu brant, besvärlig stig upp
till toppen af ett högt bärg. Där blommade en äng,
hvars dolt fylde själen med fröjd; mellan blommorna
vandrade toll sköna kvinnor, som sjöngo ljtifliga
sånger och med palmer kransade de hjältar, som följde
dem. Filosofia sade: ..Dessa äro de ädla dygderna,
som gifva människan ett sedligt lif; du har nyss
skådat lustarna".

— — — — Darum, Gesell,
^ Den besten Theil dir auserwäbl".

Då vände sig ynglingen till dygderna. Uti
deras midt trådde Sanuingeu fram och uinlauinude
honom.

Drnckt mich ao herzlich an der Brnat,
Davon ich auferwackeu musstl
Själf blef han också dygden trogen och diktade
redan följande är (151 1) sin första mästersång:
,,Gloria Patri. Lob und Ehr!" (St. D).

Sfanislaw jAuqusl, Polens
sislc honuny.

(För Tiden).

Den 5 november var en sorgedag lör Puleu.
Jämt hundra år hade nämligen då förgått, sedan
Suwo-roff, efter det ban lyckades förena »ig med Fersen,
stormade Praga, Varseliaus förstad. Med ßragas
stormning upphör Polens själfständighet Den tredje
delningen Bkiltur de magra resl- roa af föregående
del-niugar; ingenting blir mera öfrig| lör ett eget.
oafhängigt Polen och dess siste konung må.le afsäga sig
kronan för att lefva återstoden uf sitt lif aum
nådehjon på rysk bekostnad.

Kanske intresserar Jet Tidens läsare att stifta
eu uärinure bekantskap ined denne siste konung ocb
höra ett och annat om denua anmärkningsvärda
personlighet?

Familjen Pouiatowski, hvarilrån ban
härstammade, ntiuilrkte sig hvarken genom rikedom eller anor.
Mest kändt blef namnet genom körningens far,
Stunis-luw Pouiatowski, hvilken i unga år skurit blodiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free