- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
360

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

»:u 45

lyckas att kasta en riktigt svår båll. Och till och med Alma, hvilken i sin
hvita flanellhlns och sin mörkblå korta kjol ser rätt nätt nt i dag, blir
smittad af den allmänna lifligheten och kastar sinn bållar så bra, att hennes
motspelare, den litauiske baronen, gång på gång utropar: »bravo, bravo min nådiga
fröken!"

Generalskan ser sig redan i tankarna insvept i dyrbara pälsvärk, med
dotter och svärson ila fram i trojka öfver Rysslands stepper. Hon är vid
nt-märkt godt lynne och beskrifver Tör Bruno sin broders bröllop med prinsessan
Reuss af yngre linjen, medan Baumüller trakterar den upphettade Leontine med
allehanda artigheter.

Fru Jansen har nått sitt mål och manar nu till uppbrott. Men innan
dess har mnn öfverenskommit att träffas nästa tisdag å Villa Stefani och att
målarinnan i trädgården därstädes då skall få taga en skiss af Hella. Det
smickrar generalskan att hennes brorsdotter skall blifva afmålad af den berömda
konstnärinnan, medan hon samtidigt är rätt belåten med, att det inte år någon
af hennes döttrar, som skall tjäna till modell åt den mycket omtalade kvinnan.

Äfven Bruno och Helin hafva öfverenskommit att besöka hvarandra. Man
säger hvarandra ännu några ||öfliga afskedsord — och så skiljes man åt.

„Anfäkta hvilket tråkigt sällskap", säger Baumüller. så snart de kommit
ur hörhåll.

„Man kallar det, det goda —*

»Emedan det ej ger anledning till allra minsta lilla poem," citerar fru
Dagmar. »Det är ju så er Goethe säger? För att friska upp oss måste vi
taga oss till något alldeles genombefängdt, något opassande!" föreslår hon.

Baumttller instämmer med förtjusning. »Hur skulle det vara att gå till
Walhalla och sedan tillsamman med konstnärerna till Café Odeou?"

„Härligt! Förutsatt att ni är er hufvudvärk kvitt, Bruno!"

»Fullständigt!" försäkrar denne, glad att slippa sällskapa ensam med ilcssa
två. Det är för honom en utomordentlig lättnad att Hellas namn inte blir
nämdt och medan han rullar fram i sin stol och de båda andra i den gladaste
sinnesstämning dryfta senast timade skandalhistoria, försöker han i sitt minne
återkalla hvarje hennes rörelse, hvarje ord, hvarje tonfall. Tyst för sig sjäU
söker han efterhärma hennes barnsliga utrop: »Nej, så förtjusaude"! Det
intryck hon gjort på honom gör honom stolt. Han iir lycklig öfver att ännu
kunna hysa sådana känslor. Och småleende upprepar ban ständigt: »Nej, så
förtjusande!"

»Titta, där är åter den svarta diamantprinsen i sitt nya ekipage!"
»Naturligtvis for ban igen uppför Villagatan. I går höll vagnen tulla
tre timmar framför Villa Stefani."

Blaud badsocieteten i Baden är stor uppståndelse öfver detta faktum.

Med brinnande nyfikenhet betraktar man det eleganta ekipaget med sina
eldiga hästar, sin ryska kusk och sin styfva betjänt, orörlig pä sin plats lik
en bildstod. Äfven ilen lille negergroomen med sin guldstickade jacka väcker
et.t betydligt uppseende. Brnno von Ziegler, ensam åkande i detta mycket
be-nndrade ekipage, ölverlämnar sig obekymrad oin alla blickar och samtal åt, sina
tankar. Han sitter i dag tämligen rak bland vagnens rajnka ressorter med en
kryckartad käpp bredvid sig.

Alla de dynor och kuddar, man eljes stoppar omkring honom, har han
i dag nndanhedt sig.

Och hvartill skulle de också gagna?

Han känner sig i dag Bå irisk, så glad, som han ej känt sig på åratal,
och mod fröjd i hjärtat tänker lian på den förändring, som försiggått med
honom sedan han såg Hella för första gången. I dag ilr det åtta dagar sedan
detta första sammanträffande, och alt från den stunden har en underbar känsla
af glädje bemäktigat sig honom.

Natten efter denna anmärkningsvärda dag kunde lian ej sofva en blund
— han tänkte inte ens på att försöka sofva, så uppfyld kände hau sig af en
oförklarlig lycka och stolthet.

Morgonrodnaden bringade honom klarhet. Med hänförelse lör’ .od han nil
att ban älskade, att han skulle gifta sig med henne — föreföll honom alldeles
gifvet. * .

För några veckor sedan skulle han hafva skrattat lijärtligt, ifall någon
förutspått honom detta; nn jublar hans hjärta vid tanken därpå och han
intages af en härlig känsla af frid.

Vid hans första visit hos generalskan var Hella inte synlig, ban blef
endast varse en flik af hennes grå klädning genom den öppna köksdörren, då han
gick uppför trappan för att också aflägga ett besök hos pastor Hehn! Men
Hellas lrånvara bekymrade honom ej synnerligen. Han var så upptagen al sin
lycksalighetskänsla, att han ej fann tid till saknad.

Men ban kom tillbaka påföljande afton, och så dag för dag.

Generalskan har ändrat taktik; hon skickar numera sina döttrar ut att
promenera i sällskap med pastor Hehn och den litauiska baronen, hvilken också
dagligen infinner sig & villan, och behåller Hella hemma. Fru Jansen är nu i
farten med sitt arbete.

I dag är sista seancen. Efter dess slut vill Bruno föra damerna ut att
åka, och så —! Han har fattat sitt beslnt.

»Tag dig till vara att du inte fastnar där borta, den välborna är farlig I"
har Baumüller återigen yttrat. Han bevakar Bruno med samma noggrannhet,
som man följer kursens stigande och fallande. (Forts, följer.)

HARTMAN, FILS, FHEJRËS — COGNAC.

WILHELMA

i Magdeburg,
Allmänt Försäkrings-Aktie-Bolag.

Fullt inbetaldt grundkapital: j Samtliga reserver 1893:
3,000,000 Rmk. | 17,107,088 Rmk.

Bolaget afslutar lif-, ränte-, utstyrsel-, olycksfalls- och
trans-portförsäkringai’. Den årligen stigande vinst, som i år tillfallit
de med vinstandel liffBrsäkrade, utgjorde för dem, hvilka
inbetalat första àrspremien under loppet af år

1800, 188», 1888, 1887, 188C, 1885,

1 or» 8.10 13 15 16.20 30 35 3-1.30

1884. 1883, 1883, 1881, 188Q, 187Q.

38.35 33.10 341.15 <10.50 11 55 48. HO

procent af en årspremie.

Premierna äro billiga, vilkoren liberala. Kör bolagets
tillförlitlighet talar deu omständighet, att tyska llikspustverket med
bolaget gjort speciella kontrakt såväl om lilliirsäkring åt
post-och telegraftjänstemänncn som om räntnföniäkring it dossa
tjenstemän ogifta döttrar, liksoin äfven en bol mängd andra
ämbetsverk ocb ansedda föreningar.

Generalrepresentation för Finland:

£>r cfiafaël dCertzßerg,

Helsingfors, N. Esplanadgatan 37.

dCufouåstaåsBlaåats
EE c$Lya <3rycReri, =

Helsingfors, Skilnaden 6,

som är försedt med nya och moderna stilar, utfor
alla sorters

Bob’, åccite-, fiänhjs- ost) |sttryok

ill billiga priser.

Annonsera

„TIDEK"

LINOLEUM

Korkmattor i stort urval,

garanterade giftfria, i parti uch minut
till billigaste pris. Prot’ oeh
prisuppgifter insändas pil beg&rau till landaorten
och ordes effektueras prompt.

Gummi Depöten,

Mikaelsgatan 9.
J. E. CronvalL

Innebill; öfvaraikt. — Haas Suohn. — Slunlalaw
AuKUttf-. 1’uloii» »IrtUi kouuug. — KU sjlukbcDök. —
T eu Jlnkitrra-hülit — Japanska ooli klnealeka
folk»4ti«en. - Hoinniiita iiOjwi — Puktoloa kailu.
UluülraUoui-r: H. M Kujnar Nikolai U:v brOdsr.
— Professor Leyddn. - Professor Sttatiarin. —
Vy uf Liviulin.

Helsingfors 1894.

FTufVu ds tafla bladets Nya Tryckeri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidenfi/1894/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free