Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
tiden.
N:o 39
Själf säger den fångne försten i en af sina
sista sånger:
„Bologna! häfden har en lag,
Som är min tröst ännu:
Mer är att lulu s&som jag
An lianilla, såsom du".
Bäst jag nu stod ooh undrade öfver huru
en byggnad om än aldrig sä solid kan i öfver
500 år hålla sig uppe öfver gruset erinrade jag
mig ännu några strofer ur en af Enzios siste
s&nger, så lydande:
„Gif mig, Bologna! en hederlig graf,
Trösta den maka, som lider och gråter!
Jag däremot all den sorg, du mig gaf,
Evigt förlåter".
Jag frågade efter konung Enzios graf, men
tick till svar ..den finnes icke mer" — hvarför
jag lämnade denna sympatiska fängelserum bakom
mig, styrde kosan upp till ,,Bella Arte", Bolognas
tafvelmnseum. Bland de många sköna taflor, som
här mötte mitt öga, vill jag söka uppdraga
konturerna af en, hvilken för sitt innehåll eller den
goda idé, som besjälade den, särdeles fäst sig i
mitt minne.
På en plats, öfverdragen med yppig
grönska och i bakgranden beskuggad af vackra träd,
se vi på en tufva eller mindre kulle en munk —
icke med detta frodiga, frftssande utseende, med
hvilket vi äro vane att se dem framstälda, utan
med ett själfullt yttre, vittnande om försakelse,
men ock om: ett sant. glödande nit. På den ena
sidan har denne munk flera yppiga rika damer
or societeten, iklädda präktiga dräkter, prydda
med dyrbara smycken, samt deras barn, granna
som små påfåglar.
På sin andra sida har denne
barmhärtighe-tens tolk de fattiga, utsläpade kvinnorna med
sina hungrande, halfnakna barn, som vanligt
talrikare än förhållandet är bland de bättre lottade.
Han talar nu till de rika på sin högra sida,
pekande pà dem, som i täta grupper tagit posto
på hans andra sida, och man tycker sig höra
honom säga: „ Jorden är Herrans och hvad
däruppå är — icke hafven I mera rättighet än
dessa att njuta af dess goda. Men medan I
dig-nen under bördan af smycken och dyrbara
kläder, så sakna dessa Edra likar b&de kläder och
bröd. O, du store Antonius förbarma dig öfver
dessa små som huugra!" m. m. i den stilen.
Emellertid börja de eleganta damerna att
lossa pä sina penningbörsar och smycken ooh
lämna dem antingen till de fattiges förspråkare
eller kasta dem ned på marken för att därifrån
upptagas af någon arm moder eller hennes
hungrande barn.
En fru kastar så en stor apelsin. Just i
förgrunden af taflan faller den ooh en liten pys
vid pass tre år söker att blifva den lycklige
ägaren, men hans bleka unga moder fattar honom
i yttersta snibben af hans enda lilla hvita plagg,
för att därmed hindra honom från att i ifvern
springa för långt.
Förtjusande, oskuldsfullt och vackert är det
lilla ansiktet, som uttrycker: att for honom, den
lille, ligger en bel värld i egandet af denna
apelsin — ooh påminner om, hvad vi så lätt
glömma, nämligen: att endast den vid försakelse
vane kan lyckliggöras af ett ringa ting. —
I katalogen stod vid denna taflas nummer:
..Mästaren okänd!" —
Rike engelsmän bestälde kopior af den lille
pysen i ratkus förgrund, men den realism, som
taflan i sin helhet framgtälde, tyktes icke tilltala
dem. För min del föredrog jag denna realism
framför en ofattlig symbolik; ty denna tafla
talade ett. klart språk, väl värdt att lyssna till —
nämligen: „Du, som dväljes i en värld, där
öfver-flödet och armodet gå sida vid sida, liir dig att
minska dina egna behof för att kunna fylla
bristen på det nödvän-liga hos din nästa." —
Hvarför icke med pensel och palett lära oss
att förstå kärleksbudet ,.älska din västa som dig
själf". Huru många dylika uppgifter har icke
målarekonsten att fylla.
H. F.
Ett oeh annat.
Jtirnvägtylttndrinyar i Amerika Från Newyork
skrifves till St T. den 10 okt.:
Det händer ganska olin. att järnvägståg bli
plundrade i de västra och nordvästra staterna, men sällan
hör man numera något i den vägen här 1 östern. Den
13 d:s skedde dock ett öfverfall på
Richmond—Frode-ricksburg—Potomac-järnvägen, sora i djärfhet ej gifver
västerns röfvarebragder efter.
Då expresstàget, som lämnat Richmond vid
sjutiden. kl. half 10 e. m. kom till en mycket ödslig trakt,
observerade föraren atoppsignal. och i detaammä kommo
tvänne maskerade män krypande öfver kolvagnen och
hoppade ned på lokomotivet, riktande sina
Wincheater-geviir på föraren och eldaren, befallande dem att
ögonblickligen stoppa ocb afkoppln lokomotivet, hvilket de
ocksft gjorde. Undor tiden hade sju maskerade och
beväpnade män. hvilka varit stationerade å ett
ötverens-kommet ställe på bnnan. därifrån de gåfvo
stoppsignalerna, bestigit tåget.
Anföraren, som tyktes vara noga bevandrad med
järuvogsförhällandeiia. sprang upp pü -Adams Express
Oompnuis" vagn ocli betalda oxpeditören att öppna,
hvilket denne nekade. En dynamitbomb kastades mot
dörren, som splittrades. Alla fönstren i vagnen krossades
ocli expeditören kostades baklänges mot golfvet.
Bofven stack nu sitt gevär genom dörren ouh tvang
oxpeditören att öppna. Två män inträdde och befalde, att
kassaskåpen skulle öppnus. hvarefter den stackars
ex-peditören måste åse. hur räfvarne tog ut alla
peuninge-paketeriui — en packo med 6.000 dollars märkte de
dock ej. Då de genomgått alla kassaskåpen, utom ett.,
som var stängdt, befalde de, att det skulle öppnas.
Ex-peditören sade dem, att det var tomt. hvilket det också
var. men banditerna trodde ej därpå, utan hade så när
skjutit munnen, då anföraren befalde expeditören att
framvisa aili förteckning på alla värdeförsändelser. som
medföljde tåget. Då han blifvit öfvertygad om, att
skåpet var tomt, gingo de lit, medtagande sitt byte, som
bars till lokomotivet.
Under tiden hade de öfriga banditorna hållit
konduktör, hromsare och postbotjäiite i scliak med sina
gevär. Passagerarna voro uppskrämda och väntade
hvarje ögonblick, att de skulle affordras sina värdesaker,
men de förblefvo ostörda. Banditerna sköto dock
genom fönstren tvärs genom vagnarna ocb befalde alla
att förblifva på snitt platser.
När penningpackorna tagits upp på lokomotivet,
hoppade alla röfvarne upp på detsamma och satte i gång
med full fart. Det antages att do stoppade vid
Poto-macdoden och där hade en båt i beredskap, som tog
dem öfver till Marylandsidan. De stego af lokomotivet
vid en växel ooh sände det In på ett oanat spår ouh läto
det rulla nf |ämnadt åt sig själf,*tifs det tfirnade mot utt
steukolskjul. där maskinen kastades af spåret och
rullade utför en hank och krossades. Bytet bestod af
lSä,000dollara i sedlar och dossutomjdivetse värdepapper.
„Adams Express Compani" har utfäst ett pris af tusen
dollars för hvar och en af dorn som gripes. Det tros,
att. anföraren är ön rymd fänge från BSmg-Sing-, en af
de värste bofvar, som finnes. Hans följe antages vara
lämningar af Coxeya armé.
Samma afton och vid samma tid skedde i
Californien en öfverrumpling af ett expresstàg från San
Francisco titi Sacrnmento. Bnnditerna hade där lagt ut
torpedos på skenorna, sotn det brukas här. när man Onabar
varna lükmuotivföraren för en lara. Samtidigt som
torpedon sinatl. llck föraren se stoppsignaler, och
unge-föl- detsamma försiggick här, som vid det förut beskrifna
öfverfallet i Virginien. Röfvarne tvungo
lokomotivföraren och eldaron att bära penningpåsarna fVåu
express-vaguen till lokomotivet. Bytet var 51.000 dollars l guld.
förvarade i lyra pftsar, Alla passagerarnc- måste nfiämna
sina dyrbarhetor och penningar, Röfvarne togo äfven
här maskinen, gåfvo sig i väg, men då de lämnade- den,
sände de don fullt back tillbaka på samma spår. men
lyckligtvis hann ångan att falla så mycket, att. då
sammanstötningen egde rom med det p& spåret stående
tåget, blef stöten ganska lindrig och oskndlig.
Frère-Orban, den bekante belgiske statsmannen,
ligger för närvarande mycket illa sjuk. Belgiska
tidningar meddela följande episod frän hans ungdom.
Ministern var en lattig student, som bar det vanliga
namnet Frère. Under icke obetydliga umbäranden idkade
han sina studier till det ögonblick, då ban skulle aflägga
sin juridiska examen. Den talangfulle unge mannen
älskade en ti i ek a af förnäma föräldrar och hade viuinit
hennes genkärlek Om du, sade frökeu Orbnn — sft
hette den unga damen — i morgon med framgång tager
din examen, aft kom på aftonen till teatern och ga in i
den loge, där jag och mina föräldrar befinna oss. Skall
mon tillåta at,t jag förblifver där? frågade studenten.
Det blir min sak — svarade hon. Frère tog en
glänsande examen och infann sig öfverlycklig, men dock full
af bäfvan i logen, som var belägen i teaterns fond.
Knappast hade den vacla-a flickan varsebliivit den unge
mannen, förrän hon reste sig från sin plats och mottog
honom ined en hjärtlig kvss. Do förvånade föräldrarne
erhöllo snart, förklaring af fröken Orban om hvad detta
beteende skulle bet3rda, ooh i följd af deras dotters
handlingssätt ansågo de det. bäst att foga sig efter de
älskandes vilja: dock knüto de det villkor till sitt bitalL
att Frère skulle foga namnet Orban till sitt namn.
En galant emir. Äfven don bästa tidningsman kan
misstaga sig ibland. Så lutde Lubouchere härom dagen
i sin „Truth" meddelat un historia om emirens af
Al-ghanistan engelske skräddare, hvilken historia värkligen
slutade på ett förfärligt sätt. Skräddaren hade nämligen,
sedan han gjort sin lycka i Kabul, hämtat sin trolofvade
från hemmet titi det råa bärgslandet. Men hans lvoka
förvandlades 1 ett djupt lidande. Emiren förälskade sig
nämligen i don vackra ougelskun och gjorde henne till
en af sina 300 hustrur Ett förfärligt öde väutar
emirens hustrur ofter dennes död. Som „Truth" omtalade,
blifva de alla nedskjutna. Och därför härskade djup
sorg i den lilla engelska byn. där den nämda engelskan
halt sitt hem. SA långt Lubouchere. Meu »Birmingham
Daily Mail* är i stånd att beriktiga denna berättelse i
väsentlig mån. Emiren har alls icke skilt det lyckliga
engelska paret åt, inen väl skänkt miss Shouler. som
hon tyktö mycket bra om, en landtgård, tiü hästar och
ett stort piano. Äfven en afghansk emir kan således
handla ridderligt
PAKTOLOS KÄLLA.
Öfvers, för .Tiden".
Hella är i dag förströdd och ledsen. Hon har ett bref i fickan, hon
har inte funnit lägenhet att Usa det — men hon anar innehållet. Erik
skrifver på senare tider ofta i en så nedstämd ton. Hon måste samla
alt sitt mod för att i sina bref inte låta honom märka, huru djupt in-
tryck detta gör på lienne. Ocb medan hon tänker härpå blekna hennes
läppar och hennes ögon tåras.
Bruno ser på henne ooh tror sig förstå, att hou förbereder sig att
höra honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
