- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
384

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E N.

N:o 48

„Han sofver", säger Baumüller, hvilken, genomskådande sin väns
spel, låtsas tala för sig själf. Därpå aflägsnar han sig.

Bruno drar en suck af lättnad. Hans hand plockar nervöst på
täk-ket. Plötsligt får den fatt i n&got hårdt. Det är det lilla visitkortet.
Med ansträngning höjer lian det upp till ljusskenet, läser namnet och de
å andra sidan skrifna raderna.

Hans drag förvridas. Eu hemsk blekhet breder sig öfver hans
ansikte. Han borrar hufvudet i kuddarna och brister ut i ohäjdad gTåt.

»Afslagen! !"

Detta ord har en hemsk, främmande klang för honom. Och nu,
då ban vet att han måste afstå från henne, nu omfatta hans tankar
hennes person med hela glöden af en sinnlig passion.

Han drar sig till minnes det tjusande i hennes rörelser, han ser
hennes nedslagna ögons långa, silkeslena fransar hvila på de skära,
friska kinderna, han känner den egendomliga doft, som utströmmar från
hennes hår; ser konturerna af hennes välformade byst sådan den
framträder, di hon vid ett eller annat tillfälle lyfter upp armarna! Och
hennes hår framfor alt, detta vågiga, glänsande, obeskrifligt sköna hår! I
tankarna löser han upp det, det flyter ned öfver hennes axlar, och han
badar sina händer i den gyllene floden. För ögonblicket glömmer han
alldeles att det just var renheten i denna hans kärlek till henne, som
stälde den si högt öfver alla de känslor, han förut erfarit i lifvet.

Hans läppar hade spruckit af den starka febern och en pinsam,
osläcklig törst klibbade hans tunga vid gommen.

An en gång griper han efter visitkortet. „Ni är ädel och god!"
har hon skrifvit. ,Adel och god!" Han söker klargöra för sig hela
betydelsen af dessa ord.

Men är det inte svaghet, ja, nära nog narraktigt att afstå si där
utan vidare?

Ett beslut, alstradt af den fanatiska egoism, hvilken kommer
martyrerna att söka döden, mognar småningom inom honom. Han skall
lika fullt tränga in i hennes lif! Han skall tvinga henne att tänka på
honom! Men skall han dymedels sätta denne Erik Berger i stånd att
förvärkliga sina idéer! Han stönar af inre smärta, medan ban inför sig
själf tillstår, att han genom detta hatade medium skall vara i stånd att
göra något stort, nyttigt bruk af sina pengar, att genom denne skall hans
eget svaga „jag ville" förvandlas i den andres kraftfulla „jag vill".

Men skall väl Hella gi in på att taga emot penningar af honom?
Han tänker på Sofi. Då offrade ban sin kärlek för peuniugarna —
och i dag? —

Slöja efter slöja drages lindan för haus blickar. Han ser nu klart.
Han erkänner nu den egoism, som behärskat honom alt sedan den stund
han offrade siua bättre känslor — för guld. Hau förstir nu deu gyllene
förbannelse, som trykt och pligat honom.

Skall han kunna bli den kvitt? Det vaknar hos honom en tanke,
hvilken först förskräcker honom, inför hvilken ban darrar och som ban
söker att förjaga, men efter hand tränger den sig alt starkare pi
honom och stir slutligen inför honom som en tröstande vän! „Det är
försoning!" upprepar ban flera gånger tyst för sig själf. Och si ligger
han kämpande bela natten! Fram och åter svänger känslans pendel i
hans sjuka hjärta, äu åt höger än åt vänster, ooh drifver småningom
hjulet framåt till sitt mål.

Sjukvaktaren har redt sin bädd bakom sidenskärmen för att vara
till bauds i händelse af behof. Bruno hör hans regelbundna andetag.
Tiden går. Pendylen i rummet och tornklockorna där ute slå timme
efter timme, han ser den röda ampeln i badrummet slockna, och ligger och
stirrar i mörkret. Men dä morgonens ljus börjar bryta in i rummet, di
har också han kommit till klarhet, till ett beslut, som ändtligen ger hans
trötta ande ro! Han begär bläck och penna och tar fram ett
korrespondenskort ur sin portfölj.

„Välborna fru generalska!

Till min stora saknad fängslad vid sängen af ett illamiende, måste
jag afsti frin glädjen att åtlyda er älskvärda bjudning. Så snart jag
blifvit återstäld skall jag hafva äran infinna mig i edert gästvänliga
hem.

Med största högaktning
Baron B. von Ziegler".

Han sätter adressen pi kuvertet och tillsluter det. Strax därpä tar
ban ett annat kort och skrifver:

„Min käre Hehn!

Vill ni i dag pi förmiddagen hafva den godheten att hos mig
af-hämta den gamla legendboken, hvarom vi talade senast? Jag skulle sända
er den, ifall jag ej hoppades att pi detta sätt fi profitera af edra
kunskaper. 1 fall det inte är er olägligt inväntar jag er siledes i dag vid
elfvatiden.

Eder
v. Ziegler".

Därpå följer ett längre bref till advokaten och notarien herr
justitierådet Baumert, hvilket kostar mera besvär, och slutligen svaret till
Hella. Detta utgöres blott af nigra fi rader och ändå rinner
svettpärlorna från hans panna och hans händer darra, medan han skrifver:

„Ni har beröfvat mig mycket, men ni har skänkt mig ändå mer!
Ni har återgifvit mig tron på en ren, stark kärlek, och tron på mig
själf! Haf tack därför, min återlöserska!

B. v. Z."

Han lägger Bergers skrifvelse in i samma kuvert, befaller
sjukvaktaren att lita expediera de fyra brefven, sträcker ut sig med en suck af
lättnad och insomnar genast.

„Oeh nu till nigot annat, bäste pastor: hvad är han egentligen
för en människa den där doktor Berger frin Strassburg, hvilken ibland
brukar vara hos generalskan —"

Prästens ansikte mulnar plötsligt, öfverdras med en stark rodnad,
och han böjer sig djupare ned öfver legendboken.

„Känner ni honom", fortsätter Bruno obarmhärtigt.

Pastorn mumlar något obegripligt, därpi höjer han beslutsamt
hufvudet: „Ni talade med henne i går?"

„Ja — och ni?"

„I förgår!"

Slag pä slag likt suset af två drabbande svärd klinga orden
genom rummet — och såra bägge parterna.

Prästen har stigit upp och går med hastiga steg fram och tillbaka ’
på den mjuka mattan i det stora rummet. Hans mörka prästerliga dräkt,
de framåt hängande axlarna och haus ansiktes galaktiga blekhet förläna
hans gestalt något munkartadt och vemodigt, som passar till rummets
dämpade belysning.

Akacieträdens grenar, som sträcka sig framför det öppna fönstret
ooh den grå baksidan af grannhuset, förtaga dagsljuset och kasta skugga
in i sjukrummet. Sällan tränger ljudet af en vagn eller en
människoröst från gatan dit in, men friu det närgränsande förmaket höres då
och mumlet af en djup mansstämma och det rasslande ljudet af papper.

„I alla händelser är det mig kärt, att det inte var för er skull hon
afslog mig!" säger prästen med en öppenhet, som nästan förbluffar den
sjuke.

„Hvarför?" frågar denne, men fortsätter ögonblickligen, liksom hade
ban ej ens väntat sig ett svar: Och denne Erik Berger?"

„Ar henne fullt värdig! Han förtjänar alt få heune!" Och pastorn
trycker baronens brännande hand. Denne ligger med halfslutna
ögonlock och ögongloberua uppåtvända, så att iris nära nog försvinner och
man ser hvitan ghudra likt svagt grönaktig emalj. (Forts, följer.)

HAKTMAN, Fll<$, FREKES — COGNAC.

Orientaliska

Mattor, Broderier,
Turkiska Bord etc.

V. Heuriksgatan 24.

(snedt emot StudeiitttusuO.

Alvin Johansén.
|^riiiitluiuiers o. barnkläder billigt, otter
Journal. Bedes iulemna monteringar
till Julen i tid.

X. Wiberg.
Båtsminsg 2, ing, från Båtsinansg

Annonsera

„TIBEEV’

e

LINOLEUM

Korkmattor i stort urval,

garanterade giftfria, i parti och minut
till billigaste pris. Prof och
prisuppgifter insändas på begäran till landsorten
och ordna effektueras prompt.

Gummi Depöten,

Mikaelsgatan 9.
J. E. Cronvall.

Ionnbftü: Vira illustrationer. — Öfversikt, —
Tu t. — Det kategoriska Imperativen —
Reseminnen. — Ktt hvardngiiapOke. — PaktoloB kiUla.

IUnntratloner: Deu K. familjen vid Helsar
Alexan-dura bår i Peter-Paulf&atningeu. — Autun
Rubinstein. — Kejsar Alexander IH:s liktAg i
PeUira-burg.

Helsingfors 1804.

Huftrudstadabladets Nya Tryckeri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free