- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
391

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 50

TIDEN.

391

förenade krafter. Stora ocli smil stader utvidga
sina kloaksystem, upprätta vattenledningar och
deras offentliga byggnader äro mönster för hela
Europa. Det har ock lyckats engelsmännen att
minska dödlighetsprocenten ooh i synnerhet att
inskränka dödsfallen såsom följder af smittosamma
sjukdomar.

Öfvèr hufvud taget bör man ej i medicinen
söka nyckeln eller vapnet till kampen mot
döden. Vi måste sätta värt hopp till folkets
upplysning, som kan möjliggöra att. uppnå en högre
grad af välstånd och ej blott att ha sitt eget
utan äfven allmänhetens bästa för ögonen.
Individen fönnàr blott fö^a i denna ojämna strid,
endast samhället kan föra den med tanke på
framgång. Exemplet från talrika städer i Eng-

land och Tyskland visar oss, att där förr tyfus
och kolera rasade häftigt, och ihållande, där har
ett godt kloaksystem haft kraftig värkan att
göra stället friskare. I Danzig t. ex., där
dödligheten förr var 80 pr mille årligen, är den nn,
sedan staden fått ett, präktigt kloaksystem,
endast 28 pr mille.

I det talaren återvände till dödligheten bland
barn, fastslog han hvad på detta område måste
ske för att skaffa barnen större lifskraft: man
måste återgifva barnen till mödrarna. 1 vissa
trakter i Skandinavien böljade man allmänt att
införa diflaskan, och i samma ögonblick tilltog
dödligheten bland barnen.

Föreläsaren uttalade till slut såsom sin fasta
öfvertygelse, att man genom en systematisk or-

ganisation af de offentliga skyddsåtgärderna skulle
kunna erna en förminskning af dödligbetssiffran
af 30—40 procent.

Föredraget lär ånyo, att äfven på den
offentliga sjukvårdens område är det med
„själf-lijälp" allena ej mycket, vunnet för den enskilde.
Den som vill förminska ett folks dödlighetssiffra
måste börja med att hjälpa till med att hindra
det sociala eländet.

" PAKTOLOS KÄLLA.

Öfvers, för „Tiden ’.

„Om ni viste hvad clenua flicka var för mig!-’ hviskar han sakta.
„Hon har upphäft den gyllene förbannelsen, som hvilade öfver mig."

„Den gyllene förbannelsen?"

„Ja, detta guld, som jag själf ej förtjänat, inte på något vis, vef
ni! Jag har aldrig förr förstått det allvarliga ordspråket: ’förtjäna det.
för att äga det!’ Just det har varit min förbannelse! Inom mig och
rundt om mig blott egennytta, och köpt alt, alt det jag grep efter! Och
så kom hon, den reua jungfrun, som man hade profeterat mig, och
-fattar ui det? Huru hjärtat krymper samman då man inte — O, ja!’’
Från den hviskande tonen, hvari ban börjat, hade hans stämma småniugoui
stigit till sin vanliga kraft. „Och nu har jag ju aflagt ou formlig bikt.
för er, för er, protestanten!" tillägger han med ett försök att skämta.

„Nå, erhåller jag nu absolution?"

.Kunna herrarna få komma in?" frågar William i dörren.

„ Genast!" Baronen vänder sig åter till prästen: „Vill ni, då ui
nu i alla fäll är här, gör mig den tjänsten att fungera som vittne i en
sak, hvilken — alt sedan jag kom till Tyskland har jag beslutat göra
mitt testamente, ehuru det ständigt blifvit uppskjutet, men då jag nu
under dessa sista veckor känt mig tämligen skral" - detta framsäger
hau som en inlärd läxa.

„Skral? Jag tycker ni nyligen sagt mig motsatsen!"

Prästen ser pröfvande på honom.

„Inte precis dessa sista veckor, men i allmänhet. Kort och god’,
jag bar nn beslutat att göra mitt testamente. Jag kunde visserligen
bedja Baumidler tjäna mig som vittne, meu lian låter för närvarande
massera sig i romerska badet, — eller också fru Jansen! men jag vill
ej onödigtvis göra dem oroliga!"

År det ironi eller menar han hvad han säger? Prästen kan inte
komma på det klara därmed. Och nu inträder William bärande ett bord
öfverhöljdt, med papper. Två herrar följa honom. Den äldre, som giv
framför den andre, är en mager man med förnäm hållning ooh
skrynkligt ansikte och en påfallande likhet, med Moltke: den yngre, en
rödkin-dad villsoignerad skrifvare, har så tunt blondt hår, att den ljusröda
hufvudsvålen skiner igenom. De omsorgsfullt uppåt borstade mustascherna
och det klufna helskägget afsticka knappast mot hudfärgen. Det enda.
som värkar kraftfullt i detta ansikte, är an pincenez med svarta
hornbågar.

Bruno presenterar herrarna: „Pastor Hehn, justitierådet Baumerr,
herr Roth." „Vi hafva redan arbetat bela morgonen tillsamman",
fortsätter han, „detta skall inte uppehålla er länge".

Herrarna sätta sig, justitierådet ställer de sedvanliga frågorna till
vittnet ooh på hans uppmaning börjar därpå den unge skrifvaren att
uppläsa testamentet.

Prästen känner sig underlig till mods! Hau har aldrig tykt om
bai-oueu. Hans väsen var honom osympatiskt och hans lefnadssätt stötte
honom, och först nu har han lärt uppfatta Brunos fina natur, först nu
börjar ban förstå honom. Nästan mot sin vdja fördjupar han sig i
studiet af denna komplicerade personlighet; hans hjärta slår häftigt och
hviskar till honom, att ban här är på väg att upptäcka stora, djupt
ba-grafua, oanade skatter. Med lätt begripligt intresse följer han
uppläsandet af testamentet.

Den unge skrifvaren läser med monoton, konstladt likgiltig stämma:
„På anmodan af hr Fritz Bruno von Ziegler, baron, för tillfallet
bosatt i Baden i lveilska villan, Schlossstrasse 1, instälde sig i dag den
14:de augusti 18 . . . undertecknad notarie, herr justitierådet Baumert
från Baden, tillsamman med nedan nämda vittnen, honom personligen
bekanta och motsvarande de lagligen föreskrifna villkoren "för vittnesmåls
giltighet, nämligen :

1.) Eerr referendarien Karl Both fråu Frankfurt a. m., för
närvarande anstäld vid härvarande häradsrätt;

2.) Herr pastor Hehn, från Karlsruhe Kronenstrasse 7 II

i sofrnmmet hos ofvan nämde herr Fritz Bruno von Ziegler,
beläget å nedra botten af ofvan nämda villa,

i hvilket rum vi ofvan nämda, af testator utsedda personer infunnit
oss klockan 12 och 2 minuter f. m. ofvanstående dato.

Herr Fritz Bruno von Ziegler, baron, hvilken ehuru sjuk likvisst
befinner sig i sina själsförmögenheters fulla kraft, såsom ofvan nämda
vittnen kunna intyga, har för undertecknad notarie dikterat sin vilja på
följande sätt:"

Vid denna lilla osanning tittar den unge skrifvaren upp på sin
förman, men lugnad af dennes tigande auktoritet fortsätter hau läsningen,
begynnande hvarje sats med ett tryck och utnötande andedräkten nära
nog till kväfniug:

„§ 1. Jag utnämner till mina arfvingar:

1) herr doktor Erik Berger, privatdocent i —
ännu icke ifyldt,"

„Historia," upplyser pastorn.

„Privatdocent i historia, i Strassburg, därstädes bosatt Lameystrasse

0 IV;

2) hans fästmö, fröken Hella von Vinken-Waldau härstädes, bostad
Villenstrasse 1.

Och består det dem tillfallande arfvet af

a) en förmögenhet å fulla tolf miljoner mark, placerade i —"
Här öfvergår läsningen i ett alt otydligare upprabblande af namn på
järnvägar, grnfvor ooh företag af allehanda slag, hvarpå följer en lång
förteckning på jordegendomar, värdepapper, flere villor o. s. v.

,,Arfvingarne äro skyldiga att uppfylla vissa af te.stator bestämda
förpliktelser:

I, Till min vän herr Anton Baumüller —"

„Ni kan stryka de två uäst första orden," afbryter dan sjuke.
„Till herr Anton Baumüller, för närvarande bosatt i Baden i
ofvan nämda Keilska villa, skall årligen utbetalas en ränta af tolftusen mark,
hvilken står att lyfta i engelska banken i London.

II. Till fm Dagmar Jansen, målarinna för närvarande —
Pastorn har upphört att lyssna till uppläsningen, tanken pä livad

som här föregår gör honom förvirrad. Han hör ännu att fru Janson
tilldelas afkastningen af en egendom samt en större penningsumma,
därpå följa åtskilliga andra namn ooh med ty åtföljande summor, hvilka ej
intressera honom.

Hau känner ett behof att. afskaka sig den beundran, som mot. hans
vilja tränger sig på honom, beundran för denne mail, hvilken han förr
ansett stå så långt ander sig. „Då lian nu i alla fall inte kan taga sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free