Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
TIDEN.
N:o 50
„Är del också sant, att. brorsdottern ovillkorligen ville gifta sig med
den stackars sjnka människan?0 frågar en liten kutryggig sömnjerska.
ilen andra rykte pà axlarna. „Nog lär bon ha.’ fiskat, efter honom.
Det kan man väl tänka sig, en sådan fattig kyrkråtta som äter nådebröd
bos sina släktingar!"
„Men attr ban så kunde fastna på kroken!" undrar sömmerskan och
suckar.
„Och hon har redan förut en fästman," hviskar den äldre damen,
men tvärtystnar, emedan sorgetåget redan synes vika in på kyrkogården.
Främst skrida de åtta svartklädda männen, som bära kistan. På
dess silfverbeslagna look hvilar ott kors af friska röda rosor, bundet af
Hellas egna händer.
Tätt efter kommer prästen. Hans skarpt tecknade allvarliga
ansikte, hvilket i dag bär spår af sinnesrörelse, står i stark kontrast till
Baumüllers slappa drag, som dyka upp bakom honom. Baumüller leder
fru Jansen, hvilken helt. och hållet inhöljd i krepp gråter häftigt.
Efter dem kommer justitierådet med Hella. Blek och allvarlig vandrar hon
fram i sin enkla svarta klädning. Bakom dem åter kommer generalskan
med sina bägge döttrar oeh tåget bildas ytterligare af en mängd eleganta
berrar, medlemmar från klubben och från diverse föreningar; bland dessa
synes doktorn och hofrådet Keil, ägaren till villan i hvilken baronen dog.
Hella stöder sig på den gamle herrns arm. Hon går som i en dröm.
Främmande och skygg infann hon sig i dag på uppfordran af
justitierådet att åhöra uppläsandet af testamentet och då fick hon höra det — det I
Det är henne omöjligt att reda sina tankar, att göra sig en klar
föreställning om framtiden. Dr hennes tankars och hennes känslors kaos
lyser blott en enda klar punkt emot henne — de ord baronen skrifvit i
sitt bref: „Min återlöserska! — Ni har återgifvit mig tron på mig själf."
Hon känner sig uppfyld af en gränslös tacksamhet blandad med ett djupt
svårmod. Hon ser emellanåt åt sidan, som väntade hon att Erik skulle
träda fram för att hjälpa henne att bära detta oväntade, detta underbara
som händt dem båda. Hon tänker på honom, på hans mål, hans
sträfvanden, och hennes läppar röra sig liksom till bön: „Vi vilja mottaga
det med rena händer och värdigt förvalta din gåfva, du ädle! Tanken
på det offer du bragt oss skall städse sporra oss till förökad kärlek. Det
lofvar jag dig här — å hans vägnar, hans som min själ älskar — och å
mina egna."
Tåget har nu nått fram. Damerna slå sig ned på de i två rader
stående stolarna. Herrarna stå bakom. Man har stält kistan på sin
blom-storhöljda sarkofag mellan ljusen. En kör af små gossar uppstämmer
Schuberts fridfulla, härliga såug: „Hvilen i ro.-’ Fru Jansen bar
anordnat detta. Därpå resa sig alla. Prästen läser upp texten: Mattei 27
kap., 4—5 vers: „Då sade de: hvad kommer det oss vid? Du må se
dig om. Och han kastade silfverpenningarne i templet."
Det uppstår en liten paus. Åhörarne se förundrade på hvarandra:
Hvilken underlig text!
Generalskan, hvars hufvud är sysselsatt med mycket jordiska
tankar och planer, fäster sig icke därvid, utan tänker på framtiden.
Man sätter sig åter och prästen börjar att utlägga texten med en
metalliskt klangfull stämma som man inte skulle kunna tilltro hans
insjunkna bröst.
Hanfpåpekar med glödande vältalighet guldets farliga makt. Hans
skildring andas poesi och fängslar alla åhörarnes uppmärksamhet. Om
rikedomens börda talar han, huru den trycker den därmed alt for mycket
begåfvade, liksom kornstrået böjes ocb stundom knäckes under det
öf-verfulla axets tyngd.
„En stor rikedom är en uppgift," fortsätter han, ,,som måste lösas,
det vill säga hvars öfvermätt måste lösas." Så talar han om huru den
afdöde oafbrutet sökt den väg, hvilken för till detta heliga tempel, i
hvilket ban kunde få afkasta sin börda, lösa sin uppgift, men hnru han
öf-veralt mötts med likgiltighet. „Hvad kommer det oss vid! Du må se
dig om!" Ooh han talar om de trettio silfverpengarne i texten och
tyder på, huru ofta, äfven i våra dagar, det gudomliga inom oss blir
förnekadt, dagligen, stundligen — för guld. „Låder inte vid nästans all
rikedom något af ett Judasförräderi ?"
Och vidare talar han om den renande oegennyttiga kärleken —
detta återlösande tempel, där den trötte pilgrimen fått afkasta sitt guld,
hugsvala sitt hjärta, så att han i känslan af själfförvärfvad frid kunde
lägga sitt trötta hufvud till ro, med vissheten att hans gulds
jndasför-batmelse nu var aftvådd och hans ,,uppgift" löst.
Prästen jordfäster liket. Därpå taga bärarne kistan och tåget sätter
sig åter i rörelse.
Det är som hvilade detta märkliga tal med sina underliga
anspelningar tungt på alla. Allmän tystnad råder, man hör endast sanden
knastra under fötterna. Man har kommit fram till grafven. Kistan
sänkes nu. Pastorn kastar först tre fulla händer jord ner i grafven; de
andra göra likaledes, hvar och en i tur ooh ordning.
En bred ljusstrimma, som silat sig ned mellan de närstående trädens
täta löfvärk, faller öfver själfva grafven och inhöljer hvar och en som
nalkas den i ett egendomligt sken, hvilket gestaltar sig till en värklig
strålgloria, då Hella träder inom ljusområdet och skenet faller på hennes
guldfärgade hår.
Ovillkorligen blickar hvar och en med beundran på den rörande,
älskliga gestalten, hvilken böjer sig öfver den öppna grafven och kastar ner
i dess djup en massa doftande rosor, dem hon plockat i trädgården for
hans räkning och fört med sig. Tårarna strömma utför hennes bleka
kinder och då hon böjer sig framåt falla de tunga, klara dropparna ned
i den mörka grafven.
Men fru Jansen, gripen af hänförelse, slår glömsk af sig själf npp
slöjan, så att ränderna efter tårarna i hennes starkt pudrade ansikte
blifva synliga. En saga har under pastorns tal vaknat i hennes minne.
Det är den gamla sagan om kung Midas, hvilken drog ut att söka deu
läkande källan, hvars rena vatten skulle aftvå det gyllene vidrörandets
förbannelse.
Och denna heliga källa ser hon nu förkroppsligad i den unga
ilik-kan där, hvars tårar fälla ner i den djupa grafven ooh frälsa den döde
frän denna rikedomens förbannelse, som tyngt honom.
Och hon ser honom stiga upp ur sin mörka grift, den trötte
vandraren; tårar och rosor falla ner på honom - men han ler mot ljuset,
återstäld och förklarad.
S 1. ü T.
HARTMAN, FUS, FKÈRËS - COGNAC.
Törd AGSIi VÄ L LEN :
LördagsquSllen, som genom sitt omväxlande, rikhaltiga ocli intressanta
innehåll lyckats förskaffa sig eli vidsträckt läsure- ooli vänkrets, påhegynner uied år
18115 siii åttonde årgång. Såsom hittils, skall innehållet äfven framgent hlifva
vitlvaldt, hvarjämte största omsorg kominor att egnas åt illustrationerna.’
En Julkalender med originaluppsatser oeh talrika illustrationer öfverlemnas
gratis åt resp. helårs-prenumeranter vid årets slut.
Prenumerationspriset Ur endast 5 mark IBr lielt är, 3 mk för >/a år ocli
1 mk. 50 p. ftsrj’/t år. l^landsortou tillkommer pustarvodet.
Utgifvaren.
dCufvuàstaèsßlaåats
<9tya <£ryc/iQrif
Helsingfors, Skilnaden 6,
som är försedt med nya ooh moderna stilar, utfor
alla sorters
lut, icoid.6B.s-, fitegs- sol) fiattryck
till billiga priser.
LINOLEUM
Korkmattor i stort urval,
garanterade giftfrie, i parti oeh minut
till billigaste pris. Prof och
prisuppgifter insändas på bagäran till landsorten
oeh ordes effektueras prompt.
Gummi Depöten,
Mikaølsgatan 9.
J. E. Cronvall.
Innehåll: Ft«rdLiiaii<l Lesseps — Öfversikt. —
tiit-»taf Adolf vid Lütaau. — Efter Jau-orrlet — I»ot
ny» tyska rfkmlagsliUöet. - Krutminnen. -
Hjälparen 1 nötlei». — Ett och unnat- — Paktolos
kalla (följetong),
muntrationer: Fwllnand lrfjasepa. — Det nya
tyska rlksdagsIiUHots uessionsäiil.
Helsingfors 1894.
üuivudatadabladets Nya Tryckeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
