Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå er väl!") Sedan man druckit, ut, sköljer man
skälen och räcker den tillbaka till sin vis- & -vis,
som upprepar samma ceremoni.
De unga flickorna framför oss äro fjorton
öller sjutton är gamla, och af de musicerande är
ingen öfver tjugufyra är; iifven de sist nämda
ba förr dansat, men nu ha do lämnat plats ål
den yngre generationen, öfvervakande och lärande
dem.
Instrumenten likna guitarren, lutan och
citt-ran; därjämte finnes eu märkvärdig dubbeltrumma,
hvars form uiirmasf, liknar Btt stort timglas.
Musiken är af en sä egendomlig och främmande
art, att man först måste vänja sig vid den ooh
har svårt at,t någonsin förstå den. Texten,
musiken och dansen komplettera hvarandra; den sist
nämda åtföljes af nttrycksfull mimik. Ofta är
musiken melankolisk ocb tungsint, ibland belt
frisk och liflig, men alltid rytmisk.
De tunna falsettrösternas naaala sång kan
europeen icke kalla vacker; däremot är dansen
förtjusande, ytterst graciös och ärbar. Den låuga,
släpande Häftningen, roktiiäuri’\ med de vida
ärmarne, som tillika äro lickor, möjliggör städse
växlande, konstrikt veckrika draperingar.
.Rörelsernas elegans, det egendomliga vaggandet med
öfverkroppen, de snabba vändningarna, den
sällsamma gången, de graciösa gesterna, det
konstnärliga poserandet och draperandet, det
virtuosmässiga skötandet af solfjädern — alt erbjuder
en sådan rikedom af behag och harmoni, är i all
sin kyskhet så förtjusande, att man vid åsynen
häraf förstår japanens konstförståndiga entusiasm
öfver sina danserskor. Men för att, fullt fatta
den skulle man hafva tillegnat sig japanernas
egendomliga tänkesätt och känslolif, deras språk
och historia.
Den graciösa dansen, i hvilken kostym och
solfjäder spela eu stor roll, är den mimiska
texten till un enkel såug, hvari körsbärsblomman
och persikeblomuan besjungas. Så några få
minuters paus — och så visa sig danserskorna i
purpurfärgade och gula dräkter och härma med
sina smidiga rörelser lönnbladen, då dessa hvirfias
af och au af vinden.
En ny pans, och „yei*lm" sätta sig hos
oss och sköta teet. Deras egentliga uppgift skulle
nu vara att underhålla oss mod liflig
konversation; betecknande äro de japauska ordspråken:
»munvig som en danserska" och ^slagfärdig som
en danserska". Liksom de i sin dans tjusat oss
genom sitt graciösa bohag, så tjusa de oss nu
genom sin okonstlade naturlighet, och vänlighet.
Men i deras väsen ligger bela tiden något som
från början utesluter all opassande förtrolighet
— något sådaut skulle fördärfva hela kvällen.
Slutligen tystna instrumenten, och de
musicerande flickorna deltaga äfven i den nu
myk-ket lifliga konversationen. Den älsta af dom är
en ståtlig företeelse, halfva hufvudet högre än
japanskor i allmänhet. Trots hennes hälsning,
som förefaller så ödmjuk, ligger det något
förnämt och säkert i hennes uppträdande; hennes
bleka ansiktes fiua linjer, hennes svarta, blixtrande
ögon, hennes idealiska gestalt ingifva oss en
känsla af att hafva en förnäm dam framför oss,
medan de andra tyckas vara förtjusande barn.
De gifva hvarandra ett knapt märkbart
tecken, resa sig med eu älskvärd, liksom
urskuldande gest och bölja en ny dans. a ter växla
kostymerna; mi är det en krigisk pantomim, och
därpå följer ilen berömda fjärildansen. Den i
början afmätta musikeu blir alt lifligare och
lifligare. rörelserna bli alt snabbare, nya danserskor
sälla sig till de föregående, dat "skimrar ooh
fladdrar för våra ögon — och plötsligt afbryter
musiken med ett långt utdraget ackord, ocli
danserskorna stanna och bnga sig iiuda ned till
golfvet. . .
Länge står jag sedan vid mitt, öppna
fönster och blickar ut öfver dauserskornas un tysta
stad. Månen står högt på himmelen, ouh
skuggorna smyga sig bort öfver de snirklade takeu
och förlora sig i tempellundens dunkel. Ej an
vindfläkt rör sig: tankarne vända åter till livad
jag upplefvat och sett ocli förlora sig i detta
egendomliga folks framtid — detta folk, som
synes kalladt, all spela en ledande roll i ilen
fjärran östern.
i.." • Ännu fiir trettio år sedan lefde det i vår
medeltids feodala förhållanden, och utan att öf-
__TIDEN.
vergifva sin uråldriga, högt stående kultur har
det nu tillegnat sig alla den europeiska
intelligensens modernaste framsteg . ..
(Ur „Neue Freie Presse".)
Järnvägen öfver
Anderna.
I tidskriften .. Deutsche Rundschau fiir
Geo-graplii und Statistik läses en synnerligen
intressant uppsats om den som bäst under byggnad
varande järnbanan mellan Argentinska
republiken och Chile. Genom detta företag, ett af de
mest storartade, som hittils utförts, skall som
bekant, en järnvägsförbindelse åstadkommas fråu
Atlantiska hafvets kust till Stilla oceanens, tvärt
öfver bela det Sydamerikanska fastlandet. Ur
den nämda uppsatseu, hvilken’ är signerad J.
Greger, meddela vi följande:
Don trausandiska hanau mellan Argentina
och Chile, hvars fulländande i den närmaste
framtiden emotses, har icke blott till ändamål att. med
hälften förkorta resan frän Europa till
Sydamerikas västkust, hvilken för närvarande alltid
tager 15 till 45 dagar i anspråk, utan äfven att
åstadkomma en direkt förbindelse mellan Buenos
Aires oeh Chiles hufvudstad, Santiago.
Afståndet från ocean till ocean eller fråu Buenos Aires
till Valparaiso uppgår med den transandiska
banan till 1,307 kilometer. Däraf befinna sig 1,218
kilom, på argentinskt oeh 140 kilom, på chilenskt
område. Utaf den argentinska delen af
bansträckan hafva 354 kilom, eller sträckan mellan
Villa Mercedes och Mendoza utförts af
regeringen, medan resten, eller 854 kilom., utförts af
firman Clark & komp. i London. På ehileusk
botten åter äro 85 kilom, eller bela afståndet
mellan Valparaiso till Santa Rosa bygdt af
landets regering och resten, <14 kilom., från Santa
Rosa till gränsen af Clark & komp. Sålunda
befinner sig bela den ungefär 210 kilom, långa
bansträckan genom bärgstrakten i händerna på ett
engelskt bolag, hvilket å den argentinska sidan
om gränsen (175 kilom.) bär namnet „Ferro
Carril Trans-andino de Buenos Aires y Valparaiso,
Limitada" ’Transandiska järnbanebolaget Buenos
Aires Valparaiso) och å chilenskt område åter
kallas „Ferre Carril Transandino de Clark" (Clarks
Transandiska järnbanebolag|.
Mendoza, hufvudstaden i lika bonämnda
argentinska provinsen, är dou ort, där bärgsbanan
begynner. Denna stad ligger 724 meter öfver
hafsytan, medan ändpunkteu Santa Rosa å
chilenskt gebit befinner sig å en höjd af 824 meter.
Högsta punkten mellan dessa båda städer ligger
3,800 meter öfver hafsytan.
Byggandet af den ifrågavarande omkr. 240
kilom, långa banan genom fjälltrakten
påbörjades år 1887 och totalkostnaden för densamma
beräknades till 9,502,200 uacionalos i guld (1
ua-cionale c:a 5 francs). I denna summa deltog
Argentina mod ott belopp af 5,8f2,200 naeionales;
rosten föll på Chiles lott.
Utförandet af det storartade företaget
anförtroddes åt Juan Clark, en chileu af engelsk
härkomst samt chef för „Empresa Ferro ■•Carril
Transandiuo Clark Limitada" i London, hvilken i
förening med tvänne framstående ingeniörer,
schweizaren S. A. Schatzmann och tysken
Ro-senkist, konstruerade och utförde jättevärket,.
Cordillererna öfverskridas belt och hållet
genom tunnlar. Totallängden af du 8 nästan utau
afbrott efter hvarandra följande tunnlarna
uppgår till 15,375 meter. Däraf belöpa sig 5,218
metor på argentinskt ocb 11,158 meter på
chilenskt område. Den största tunneln, La (’umlire,
så benämd efter eu bärgslopp och ett pass,
hvarunder den passerar, geuomskär Cordillerernas
midtelkedjn på eu höjd af 3,180,na meter öfver
hafsytan ooh mäter i längd 5,005 meter dir
un-tjeflir nil hilf xumsk mil! De öfriga tunnlarna,
af hvilka eu om 1,885 meters längd löper
skrufformigt geuom bärget, variera i längd mellau
000 och 3,750 meter. Planen till detta
tunuel-system är utarbetad af o.hefiugeuiür Schalzmanu.
Maximalst.igningen å banan uppgår till 8 procent.
N.’o 51
PS vissa ställen eller inalles & en sträcka af 72
kilom, kommer tandhjulsystemet till användning.
På grund af banans dragning genom tunnlar är
densamma helt och hållet skyddad mot alt
inflytande af väderlaken, snö och laviner,
hvarigenom de värsta olägenheter, som vid järnvägars
dmgning genom fjälltrakter förekomma, helt och
hållet undanröjts.
Af öfriga konstbyggnader i banan förtjäna
nämnas eu 120 meter lång brygga at’ järn med
sex spann, flere smärre bryggor, slagna på ofta
oerhörd höjd öfver klyftor och afgrunder, samt
väldiga jordschaktningsarbeten oeh
bankbyggnader. •
Bland do enorma svårigheter, med hvilka
utförandet af denna bana var förknippadt, må
också nämnas svårigheter att i bärgstrakten
transportera byggnadsmaterial. Fråu Mendoza ända
till den 175 kilom, aflägsna högsta punkten af
La Cumlirr knndo härtill endast, användas
mulåsnor. Till transporttjänst användes stundom
ända till 3,000 mulor. Då det i Cordillererna
mellan Los Andes ocb Mendoza hvarken finnes
någon befolkning eller en bebodd ort, så beredde
också provianteringen af den till 3,00o man
uppgående arbetarepersonalen stora svårigheter, då
alt, såväl furage för lastdjuren som lifsmedel för
människorna måste hämtas antingen från
Mendoza eller Los Andes.
Järnvägen följer en längre sträcka flodeu
Bio Mendozas dal samt korsar ej mindre iin 9
gånger den nämda floden. Redan 91 kilom,
från Mendoza närmar banan sig gränsen för den
eviga snön. Flere silfver- och blyminor af
stor produktionsförmåga förbigås af banan på
kort afstånd. Vid stationen Puente del Inca, som
ligger 2,700 meter öfver hafsytan, begynna
tunnlarna, hvilka först viel Jtincal, den första
stationen på chilenskt område, åter upphöra. Juncal
ligger på 2,200 meters höjd öfver oceanens yta.
Resan mellan Buenos Aires och Santiago
kommer med den nya järnvägen att taga ondast
75 timmar i anspråk och vaggonerna i den
transandiska banan skola vara inredda med en
komfort ooh elegans, hvartill man i Europa oj eger
något, motstycke.
–1 1—
Gif!, men ulan |ru.
En AVientiduing berättar följande
egendomliga äktenskapshistoria:
Den berättelse vi här nedan meddela
förefaller som en roman, men har den fördelen att
vara fullkomligt sann. Den ofrivillige hjälten i
den samma är en wiirtembergsk ståndsperson,
frih. Karl von H.
Frih. Karl von H. härstammar från eu
gammal tysk adelsfamilj. Hans broder är en hög
militär i Elsass och hans son en högre tjänsteman
vid statsbanorna i Österrike. Han själf är en
pensionerad kapten, lefver i brist på ståndsmässig
förmögenhet på sin pension såsom f. d.
stats-banetjänsteman oeh går på sitt 73:e lefnadsår.
Berättelsen handlar — naturligtvis — om
en fra. Det är den 23-åriga, sköna blondinen
d:r Agnes B. i Uersthof. Hou är medicine
doktor, promoverad i Bologna oeh bor hos sin
syster, en kaptensenka. Flitiga besökare i tiersthof
skulle upprepade gånger ha set,t en ung flarn med
gosslikt kortklipt hår och ett ytterst pikant
ansikte, hvilken förstår att. mästerligt styra en
modern phaeton med två präktiga hästar — damen
på kuskbocken var fröken d:r Agnes l).
Kaptenen frih. Karl von H. och fröken d:r
Agnes B. voro för uågra månader sedan så
fullkomligt främmande för hvarandra, att den ene
icke ens hade aning om den andras existens. Eu
dog — det var i april detta är — knackade det
på dörren till baron von II:s blygsamma
nug-karlsvåuing, Eu af fruarna i det, kvarter där
hau^bodde gjorde baronen ett besök och frågade
honom om lian icke ville gifta sig. Baroueu stoll
som fallen frän skyarne.
— Hvad tänker ni på, kära fm? sade ban
skrattande. Jag med mina 73 år?
— Ah, det skadar icke, var fruns svar. Ni
är dock fortfarande en rask man, ocli man kan
icke so på er hur gammal ni kr. Och för
öfrigt, forl satte hon, damen i fråga vill icke ha nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
