Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 50
gon ting vildhjärna: hon kilnner or. hr baron
ooh ni har icke att frukta någon korg, om ni
anhåller om hennes hanrl, trots edra gråa hår.
Men jag . . . jag egei’ dock ingen
förmögenhet, svaiade baronen. Hvarifrån skall jag
tuga medel till ett hushåll, såsom kanske den unga
damen drömt sig det samnia?
— Ja, men det vet damen i fråga. Hon
har redan sedan länge intresserat sig för er,
fortsatte besökarinnan. Man fordrar ioke af er det
ringaste bidrag till hushållet. Systern I ill den
unga damen är au rik godsegarinna. Hennes
syster och dennes tillkommande gemål ha sitt hem
i hennes hus. Er pension, hr baron, blir
fortfarande era fickpengar — för alt annat skall er
gemål sörja.
Baron vou H. var alldeles förbluffad öfver
detta anbud. Han utbad sig betänketid. Man
gaf houom sådan. Efter loppet af några dagar
gjorde han visit i Gersthof hos kapteusenkan,
lärde där känna fröken d:r Agnes B. — och hade
ingenting vidare att invända mot
äkt.euskapspro-jektet.
* *
«
Förlofningstiden var ytterst kort. Den 23
maj i år ägde i Irersthof sockenkyrka deu
kyrkliga .förmätningen rum mellan den 7:1 år gamle
baronen och den 23 år gamla fröken-doktorn.
Efter bröllopsmiddagen företog det nyförmäldn
paret i sällskap med kaptensenkan eu
bröllopsresa — till utställningen i Pratern. Betjänterna
följde äfven med på denna bröllopsresa. Den
vagn, i hvilken sällskapet for till Pratern. var en
präktig maileoach, hvars spann den unga fru
baronessan själf körde med stort, mästerskap. Man
stannade till kl. 10 på kvällen i utställningen och
diirpå anträddes hemfärden. Då vsgnen kommit,
till Tugetthoff-monnmentet vid Praterstern, lät
fru svägerskan plötsligen göra halt och sade till
den vid hennes sida sittande svågern:
— Käre herr svåger, hos oss fins ingen
plats, vi kunna icke bjuda er tak öfver hufvudet
för natten, ni måste begifva er ensam hera. Er
tmga fru far med oss.
Baronen stod åter som fallen frän skyarne.
Innan ban rätt viste hvad han skulle svara därpå,
hade redan den livréklädde betjänten, som
hoppat ned från sin plats, hjälpt houom ur vagnen
— en lätt pisksläng från den unga körande fru
baronessan-doktorn berörde hästarne, vagnen for
bort och baronen stod kvar, som fångad i en
dröm, framför Tegetthoff-monuinentet . . .
Det är lätt att förklara, att ban nästa dag
icke befann sig i det mest strålande lynne. Icke
desto mindre begaf ban sig till sin svägerska —
hau hoppades, att hon skulle be om ursäkt för
deu honom tillfogade skymfen. Det mottagande
ban rönte i svägerskans hus var kallt ända till
fryspunkten. Hans unga fru undvek all tète-à-téte
med honom, hvarje närmande; han viste icke kvad
som egentligen försiggick, kränkt och ursinnig
öfver den honom öfvergåugua behandlingen tog
hau hatt och käpji och gick hem - tillbaka till
sin ungkarlslägenhet. Några dagar tillbragte ban
under begrundande af don situtation, hvari ban
làkat. lian var gift och hade ingen fru ... I
Gersthof, i sin systers hus, boddø bon, som hau
gifvit sitt namn inför altaret och som gifvits
houom som brud, precis som förr ceh utan att på
något sätt taga notis om honom, sin mun. Han
gjorde det oaktadt förnyade försök till närmande
— de blefvo afvisade utan att mau aktade
nödigt att meddela honom orsaken därtill.
Si fick hau ett bref på posten. Svägerskan
skref till honom att han skulle afhämia eller låta
afhiimta sina fä effekter, som lian kort före
bröllopet fört. till linset, „ty" — si slutade
skrifvelsen lakoniskt — „vi skola fara pi landet". Den
unga frun själf ansäg det icke nödigt, att.
meddela sin make hvart ,.pi landet" hon imiuade
begifva sig. Nigra dagar därefter promenerade
baronen försjunken i tankar öfver sitt sällsamma
giftermål i Hietziug, di att praktfullt, af’en dam
kördt spann susade förbi. Den gamle baronen
fick knapt tid att springa it sidan för uf t icke
bli öfverkörd. Eu blick pi vagnen nch ban
igenkände i den körande damen — sin fru.
* *
* ’ I
TIDEN.
Alt.si, detta var deras vistelse på landet.
Ofördröjligen for ban till sin advokat, d:r Viktor
Rosenfeld, berättade för honom sitt lifs roman
och uppmanade honom att omedelbart vidtaga
alla mitt och sLeg för skilsmässa i dotta
äktenskap. som var blott en komedi. Dagen därefter
anhöll advokaten, att baronessan doktor Agnes
von 11. måtte göra honom ett besök pi hans
ämbetsrum. Hon kom. Advokaten började
samla-let.
— Min nidiga . . . pardon! .lag vet icke
hur jag skall titulera er, fru? eller fröken? Ni
kunde besluta er för att äkta en femtio ir äldre
man?
— Jo, visst! Jag har beslutit inig därför,
br doktor, var det i skämtsamt tonfall gifna
svaret. Hvarför förvånar ni er öfver det ?
— Med er ungdom och skönhet, min
nådiga, Kanske ni eftersträfvat det friherrliga
namnet?
— Bab, baronesstiteln! Jag bar
doktorstiteln, som jag förvärfvat mig själf, den är dock
för mer än en baronessas titel! Eller tycker
ni icke det, br doktor !j
— Di lättas mig kvarja förklaring pi erl
tillvägagiende, min nidiga, sade advokaten. Altså
fåfängan att heta fru baronessan och att vara
den första barouessa i världen, som bär
doktorshatten pi sitt vackra hufvnd, spelade sålunda
alls ingen roll. min nidiga?
— Asch, hvad ni ür nyfiken, herr doktor.
Nii väl, ni skall fi rätt, det skedde af tàfänga!
Vi äro dock alla fåfänga. Icke sant?
— Men ni miste inse, min nidiga, att den
stackars herr baronen under for handen varande
omständigheter icke kan ha uugot intresse för
denna or fåfänga. Han har för detta äktenskap
blott en utviig — skilsmässa!
— Skilsmässa? svarade damen. Hvarför
di? Min hen- gemål är mycket häftig, jag hade
di icke väntat det af en man vid haus ir. Jag
gir icke in på någon skilsmässa. Jag är beredd
att flytta till hans hem, men han måste ha ett
och kunna försörja mig.
— Min nidiga, ni kände hans förhållanden
innan ni beslöt, er för detta äktenskap, hvarför
nu — deuna politik?
— Detta är min ståndpunkt i dag. herr
doktor.
Och pi denna ståndpunkt stir fru doktor
baronessan von II. ännu i dag. Dir Viktor
Rosenfeld har vidtagit de nödiga åtgärderna för
skilsmässa uti detta egendomliga äktenskap, som
juristerna efter kyrkofäderna beteokna sisom
ma-trimouimn ni tum, .ta<1 noiuluni conrtltniihm, såsom
ett. äktenskap, som visserligen iir fullt lagligt
befäst, men aldrig ingånget, sisom ett äktenskap,
i hvilket makan kan göra ausprik pi flott titeln
-fröien fru". — — — — — —––
Upp och ned.
(En parisisk Ilyttiikufphüitdria).
Flyttningstidens villervalla medför, som hvar
man vet, en mängd förtretligheter af alla slag,
men för don objektive iskidaran kunna dylika
episoder ofta erbjuda em anledning1 till ett godt
skratt. En flyttuiugshistorin, som i l|agarne
berättas fr in Paris, är särskildt, af si komisk, rent
af farsartad beskaffenhet, att den förtjänar
återgifvas.
Dou 15 sistlidne oktober fick egaren af ett
hus vid rus Lepie på Montmartre, hr Grillot,
besök uf portvakten i egendomen, som berättade
atl deu nye hyresgästen i fjärde våningen
kommit, luca ej fick flytta in, eniir den gamle
lägen-betsinnehafvaren vägrade att lämna huset. Hr
Grillot begaf sig nu till sitt luts, där ban pi
gården laun den nye byrasg&steu, en liten timid
och stillsam horro, sittaöide bland sitt
fiytt.mngs-gods mellan >ui frymà och en kommod, tåligt
bidande händelsernas ntveckliug. Hau bad den
lille mannan ha tålamod si länge. Alt skulle
snart bli ordnadt ooh ban skulle inom kort komma
i besittning af sina tre rum. Därefter ringde hr
Grillot pi hos den tredskande hyresgäst.™, hr
Robichou, ooli begynte eu väldig straffpredikan,
som utmynnade i eu hotelse att, eftersom han
113
vägrade Hytta, skulle nog hr Grillot veta at.t med
lämpliga medel lära honom hvad del, kostade
att störa del, allmänna lugnet, att förakta laganio
och ranhälga eganderätten.
Efter denna kraftansträngning bogaf sig br
Grillot till en exekntionsbetjänt, ocli lämnade
honom fullmakt att vräka den tredskande
hyresgästen. Denne hade emellertid kommit på
allvarliga tankar med anledning uf samtalet ined
Värden. Ordan „länipliga medel", „störa det.
allmänna lugnat", -vaubälgs eganderätten" m. m.
ljödo olycksbådande i hans öron. Han Uade
därför uf. för att. skaffa sig en ny lägenhet, ooh
mötte just i trapporna de bärare, sora den nye
hyresgästen fört med sig, samt bad dem
värk-ställa flyttningen af hans möblemang, hvilket
han lät provisoriskt placera på gån len. Efter
en kort stund kunde silunda den lille mannen
fi flytta upp sina saker i den utrymda viningen,
hvaröfver hau naturligtvis var högeligen belåten.
Alt, synt.es sålunda arrangeradt pi bästa vis.
Medan nu br Robichou var ute pä spring
efter eu lägenhet kominer exekutionshetjänten till
huset med siu fullmakt att, äfven med anlitande
af vild, vräka hyresgästen fyra trappor upp.
Sedan ban förgäfves sökt portvakten, som var
ute i nigot ärende, skred han till utförande af
sitt uppdrag ooh ringde till den änden pi hos
den lille beskedlige herrn, som just titt sina
saker inom dörren och som bäst höll pi ntt
göra det trefligt it sig i den nya lägenheten.
— Jaså, det är ni, börjado han barskt, som
bråkar. Med hvad rätt är ni här, di husegaren
ioke längre vill ba er kvar?
livad för något? Hau skulle inte längre
vilja boludla mig? Jag har dock hyrt lägenheten
i laga ordning och . . -
_ Ni hade hyrt den, fa, det är möjligt
Meu eftersom man har affiirdat er, så kan ni icke.
stanna en minut längre. Och om ni vägrar att
flytta, si är det. en enkel åtgärd att få er bort.
Jag behöfver blott uppsöka traktens
poliskommis-sarTe. Han skall nog Iiira er ta’ reson.
— Kommissarien! . . . Nej, min herre, det.
behöfs icke, svarade den lille beskedlige mannen,
som blifvit vettskrämd vid denna hotelse. Jag
skall genast gifva mig i väg.
Èxekntionsbetjänten begärde icke bättre. Han
ropade genom fönstren pi do stadsbud som
väntade hr Robiohous återkomst och anmodade dem
att genast bära ned pi gården den stillsamme
lille mannens bohag och i stället, bära upp do
möbler, som liiunos pi gården. Efter väl
förrättad!. ärende begaf han sig förnöjd i väg.
Etter några minuter återkom värden i hopp
om att finna sina order verkstälda. Men döm
om hans lörvining, när lian ännu, liksom vid
sin bortging, finner den nye hyresgästen sittaude
pi gården mellan siu frymi och sin kommod.
— Hvad vill delta säga? Ni har di icke
fatt, flytta in? frftgade ban bestört.
— Jo, meu man har med det samma kört
ut mig igen, och detta pi ert egot uppdrag. Jag
sitter här oeh väutar pi eu förklaring af er.
Värden, som nu fick en detaljerad
redogörelse för förloppet, insåg genast sakens
sammanhang och skyndad^ si fort hans embonpoint
det tillät, till exekutionsbetjenten, i dat hau
uppmuntrande yttrade till den lillo mannen:
— Var nn ioke orolig! Jag skall genast
ställa alt till rätta igen!
I det samina kommer Robicbou tillbaka
mycket nedslagen Han hade naturligtvis ej
lyk-kats skaffa sig nigon våning. Det började till
pi köpet regna. Och hur skulle det nu gi med
hans möbler ?
Hans möbler! Han blef högeligen
öfveiTa-skad af att ej finna dom pi gården, och ännu
större blef hans förvåning, när ban tick höra, att
de iter blifvit uppflyttade i våningen. Minne
i.leu obeveklige värden till sist ångrat sig? Men
den lille blyge mannen satte honom in i
situationen ouh slutade:
— Ja, bur skall alf del bär slut»? Det kan
naturligtvis iute bli pi annat sätt, Sn att en af
oss miste stanna pi galan i natt.
Men Robiohuii liuk i dat saininu. eu
lumi-nös idé.
— Ju, det, lius ett sitt att arrangera saken,
sade hau. Hvarför skulle vi inte kunna flytte
upp edra möbler iin en gäng i våningen? Pi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
