Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Primstaven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avgiver om svenska allmogens skicklighet att handhava runstaven, vilken förtrogenhet
förutsätter lång övning. Att runstaven tillhör katolska tiden, har väl icke heller av någon
betvivlats, meningsskiljaktigheten rör sig därom, huruvida den är äldre än kristendomen. Ännu
Liljegren anser Runlära s. 203 f., att runstaven, sådan vi känna den, visserligen är av
kristen upprinnelse men att det självständiga sätt, varpå den återger julianska kalendern, och
den förtrogenhet med dess bruk, som berättas om allmogen i alla de nordiska länderna,
måste anses tyda på något motsvarande hjälpmedel för tidräkningen även hos de hedniska
nordborna. B. Olsen, 1, s. 76 säger de äldsta runstavarne på danska nationalmuseet vara
märkta år 1437 och 1457; i statens hist. museum i Stockholm har jag icke funnit några
med årtal före reformationen.
Med runstav menas emellertid just den julianska kalendern i runor, som ju icke kan
hava funnits i norden före kristendomen, och det synes riktigast att först söka utreda dess
ålder, innan man går att undersöka, om den möjligen haft föregångare.
Gyllentalen i runor torde tidigast förekomma å dopfunten i Bårse på Seland i
Danmark, som L. Wimmer, De danske runemindesmærker 4: 1, s. 106 hänför till början av
1200-talet. Då namnet på funtens mästare Bondo Friso säkerligen i förkortningen bo: fris:
förekommer i runinskriften på Björksta kyrkdörr i Västmanland, har jag i Aftonbladet d. 2 apr.
1904 förmodat, att gyllentalen runt kanten på en handkvarn av sten i Västerås museum från
Sevalla s:n ett stycke norr om Björksta härröra från samma ristare, då vi alltså även i Sverge
skulle ha gyllental av samma ålder. D:r E. Ekhoff och O. Janse, som jag rådfrågat, tro
dock, att Björksta kyrkodörr tillhör 1300-talet och tvivla även på att Bårse-funten är så
gammal som början av 1200-talet.
I den forngutniska runkalendern av 1328 förekommer en påsktavla för de 19×28 =
532 åren 1140—1671, vilken sålunda innehåller samma dagrunor och gyllental i runor som
runstaven. Året 1140 är bestämt genom gyllentalet 1 och söndagsbokstäverna GF. Schnippel
framhåller s. 29, att medeltidens påsktavlor bruka vara uppkomna det år, varmed de börja,
men att denna icke med säkerhet kan sättas till 1140, då 1140 är det första året av en
532-årig påskcykel och alltså en given början. Visserligen har 1140 söndagsbokstäverna
GF, icke A, som Schnippel säger, men det är en lämplig utgångspunkt genom
sammanträffandet av gyllentalet 1 och konkurrenten 1 samt epactæ nullæ. Dessa tal sammanträffa
emellertid flera andra år, t. ex. 855, 950, 1045, men dessa hava söndagsbokstaven F, och då
en påskcykel i anslutning till Beda borde ha börjat med 1064 (se ovan s. 7) så torde
påsktavlan i runor verkligen hava uppkommit c. 1140. Däremot talar visserligen i någon mån
det av Schnippel s. 27, not 1 framhållna förhållandet, att i norden att sluta av Script.
rerum Danic. (Langebek etc.) och Suecicarum (Fant etc.) kalendrar med gyllental först
förekommo under loppet av 1200-talet, men om påsktavlan i runor hade uppgjorts så sent, vore
det dock underligt, att man medtagit 50—100 år av den tid, som gått. Några få år av det
förflutna kan man ju alltid tänka sig medtagna för att vinna lämplig utgångspunkt, särskilt
som man väl måste fatta påsktavlan i runor som en översättning av en c. 1140 uppgjord med
latinska bokstäver.
Under 1100-talet finnes verkligen ett bestämt tillfälle, då runstaven kan tänkas
uppkommen. År 1152 ankom kardinalbiskopen av Albano Nikolaus till norden för att som
påvlig legat ordna dess kyrkliga förhållanden. Han besökte först Norge, varest han 1152
upprättade ärkebiskopsstolen i Nidaros och begav sig sedan till Sverge, där han på ett möte
i Linköping 1152 förmådde svenskarne att betala peterspenningen.
Det synes då mycket tänkbart, att kalendern varit ett av de kyrkliga förhållanden,
som legaten ordnat, ehuru denna detalj av hans verksamhet icke kommit till vår kunskap;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
