Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hedniska tidräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
της εφημεριας ’i sitt skiftes ordning’ och visar, att ordet förekom även om annan tidsväxling
än veckan. Lat. vicis, vicem, vice förekommer ofta om tid, tur o. s. v.: mutat terra vices
(o: inträder i ett nytt årsskifte), suā quisque vice ’var och en i sin tur’, och förmodligen är
det abl. vice, som lånats av germanerna i sådana sammanställningar som die Jovis vice quintā
’på torsd. i femte växlingen (veckan)’, mediā vice ’onsd., t. Mittwoch’, vari de, som ordets
bruk i got. visar, voro fullt medvetna, att ordet betydde ’växling’. Då denna betydelse
tillhör både det latinska och germanska ordet, synes det rimligare att förklara det senare som
lånord av det förra än som en rotvariation därav, som icke är uppvisad med betydelsen
’växling’. Om vecka utan att vara lånord motsvarade l. vice, kunde nämligen ljudet k
enligt ljudskridningslagen icke finnas i båda orden, jfr l. cornu, sv. horn; den regelbundna
motsvarigheten till l. vice finnes i avledningen Wech-sel, fht. weh-sal. Av det åtföljande
ordningstalet fingo germanerna kunskap, att l. vice var fem., varför det bibehöll detta kön
i deras språk. Man kunde hava väntat, att det slutit sig till ā-stammar och ej till
ōn-stammar, och fht. wehha är verkligen både ā-stam och ōn-stam; måhända har ordet fått den
väntade utvecklingen hos dem, som bodde närmast romerska gränsen, och först vid
förmedlingen från dem till de andra folken hos dessa övergått till ōn-dekl.
De latinska veckodagsnamnen översattes av germanerna så, att dies Solis blev fht.
sunnūn-tac, fs. sunnun-dag, ags. sunnan-dæg, isl. sunnu-dagr, fsv. sunnu-dagher,
synnu-dagher;
dies Lunæ blev fht. māna-tag, ags. mōnan-dæg, isl. mána-dagr, fsv. mana-dagher;
dies Martis blev fht. Zies-tag, ags. Tīwes-dæg; isl. Ty(r)s-dagr, fsv. tīs-dagher; t.
Dienstag, lt. dingsdag, holl. dinxendag återgår på den gud, vars namn 1883 i norra England
påträffats, latiniserat till Mars Thingsus, på ett altare, som friser i romerska hären c. 230 rest
under kejsar Alexander Severus; Kluge hänvisar härom till Hübner, Westd. Zeitschr. f.
Gesch. u. Kunst, 3, 120 och Scherer, Berl. Acad. 1884, XXVI;
dies Mercurii blev ags. Wōdnes-dæg, isl. Óðins-dagr, fsv. Opins-dagher, Opuns-dagher;
dies Jovis blev fht. Donares-tag, ags. punres-dæg, isl. pórs-dagr, fsv. pōrs-dagher;
dies Veneris blev fht. Frīa-tag, ags. Frīge-dæg, isl. Frjá-dagr, fsv. Frea-dagher,
fgutn. Fria-dagr.
De romerska gudanamnen översattes alltså med motsvarande germanska: krigsguden
Mars med krigsguden fht. Zīo, ags. Tīw, isl. Týr, dödsguden Mercurius med ags. Wōden,
isl. Óðinn, åskguden Juppiter tonans med fht. Donar, ags. punor, isl. pórr och
kärleksgudinnan Venus med fht. Frīa, ags. Frīge, som motsvarar isl. Frigg, av vilken Freyja är
en senare utveckling. Onsd. har i fht. återgivits med mittawehha; gudanamnet finnes mlt.
godens-, gudensdag, som H. Fischer, Die Namen d. Wochentage im Schwäbischen, s, 166,
not 6 förklarar som eufemistisk ombildning efter adj. god av Wodanes dag.
Dies Saturni har icke blivit översatt; dels har det latinska namnet upptagits som
lånord i ags. Sætern-dæg, ffris. Saternes-dag, westfal. Sāter-dag, dels har det ersatts av
andra ord: fht. sunnūn-āband, sambaz-tac, isl. laugar-dagr, pvátt-dagr, fsv.
løghar-dagher.
Ett lån av främmande benämning torde ock det fornbaierska Er(i)-tac ’tisdag’ vara.
Det synes kunna förklaras av det grekiska ημερα Αρεως, vilken sammanställning redan gjorts
av Schmeller, i vilken genitiv s blivit klingande och sedan bortfallit efter vanlig västgermansk
regel samt ett omljudsverkande i uppstått i den obetonade stavelsen. Er(i)-tac, Erichtag
räcker enligt Kluge i väster till Ulm, d. v. s. just till den punkt, varifrån Donau var
segelbar till den grekiska delen av romarriket. Förklaringen styrkes av att baierska dialekter
hava Pfinztag ’torsdag’, som är uppkommet av grek. πεμπτη ημερα ’femte dagen’ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
