Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atlantic city ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anhängare och har spelat en viss
roll i den svenska vetenskapens
historia.
Atlantic city [atlän’tic sitfi], stad vid
Atlanten i New Jersey, U. S. A., 50,000
inv. Amerikas förnämsta havsbadort
(c:a 1 milj. badgäster ärligen).
Atlan’tis, en ofantlig sagoö, som
skulle ha legat v. om Europa bortom
”Herkules stoder” (= Gibraltar sund)’
i Atlanten. Platon beskriver denna ö,
såsom ursprungligen omtalad hos
egyptierna och såsom ett folkrikt land
med hög kultur, ön skall hava sänkts
i havet genom en naturkatastrof.
Sagan om A. har givit upphov till en hel
litteratur, som ännu i vår tid växer.
Atlantiska ocea’nen, se Atlanten.
Atlan’tisk tid, beteckning för ett
postglacialt tidsskede, då ett
varmfuk-tigt klimat var rådande i
Nordeuropa.
At’las. — 1.1 den grekiska
gudasagan en titan, som har himlavalvet
på sina skuldror. A. ansågs scå längst
i väster nära oceanen. — 2. Satin
É-täng’], slät vävnad med glansig
rätsida, ofta av silke med inslag av
bomull. — 3. översta lialskotan hos
ryggradsdjuren.
Atflasbcrgen, ett av flera
parallellkedjor bestående bergsystem i nv.
Afrika, som på ena sidan ansluter sig
till de sydspanska på andra sidan till
apenninska bergskedjorna. I v.
Marocko når A. upp till 4,700 m., i Algier
2,300 och i Tunis 1,400 m. toppliöjder.
Atle’t, yrkesbrottare, -kapplöpare
o. d. under antiken; kraftkonstnär;
person med ovanlig kroppsstyrka.
Atmosfä’ren, den jordklotet
omgivande luftkretsen, består
huvudsakligen av syre och kväve, vartill
kommer grundämnet argon, vattenånga,
kolsyra och ytterst obetydliga
inblandningar av en del först i senare
tid påvisade gasformiga grundämnen
(neon, helium, krypton) och slutligen
växlande mängder små stoftpartiklar,
vattendroppar och iskristaller (moln
och dimma). Bortsett från
vattenångan, som växlar mellan 0 och 4 %
av luftens volym, ingå A:s
huvudbeståndsdelar med följande
volymprocent. Kväve 78.03 %, syre 20.99 %,
argon 0.94 %, kolsyra 0.03 %; de
övriga gaserna tillsammans mindre än
0.01 %. Denna sammansättning
gäller för atmosfärens djupare delar
(intill omkr. 10 km. liöjd). I de
högsta luftlagren avtaga kolsyran och
syret; luften blir mera rik på det
lättare kvävet, och i atmosfärens
yttersta, ytterligt förtunnade delar (på
60—100 km. höjd) ger detta
småningom rum för de lättaste grundämnena
(helium och väte). I meteorologiskt
och klimatiskt hänseende spelar vat-
tenångan en betydelsefull roll (se
Luftfuktighet). Så är ock fallet med
kolsyran, så obetydlig halten därav
än är. När den med regnvattnet
tillföres jordytan, verkar den
sönderdelande på mineral och bergarter och
befordrar deras vittring under bildning
av kalciumkarbonat, som i löst
tillstånd föres till havet och där lämnar
material till kalkorganismernas skal
och skelettdelar samt till
kalkstens-bildningen; även biologiskt har
kolsyran sin betydelse, i det att den lämnar
kol till växternas livsfunktioner.
Genom förmultnings- och
förbränningsprocesser m. m. tillföres A. å andra
sidan kolsyra i stället för den genom
vittring, växternas assimilation m. m.
förbrukade. Kolsyran i A. verkar
slutligen klimatiskt utjämnande,
därigenom att den liämmar såväl solens
instrålning som jordens utstrålning.
A. kvarhålles vid jordens yta genom
tyngdkraften, som hindrar luftgaserna
att spridas i rymden. (Små
himlakroppar som månen, vilkas tyngdkraft
är mycket mindre, sakna atmosfär).
Luften sammanpressas allt mera, ju
lägre temperaturen är och ju högre
den överliggande luftpelaren är. Vid
jordytan (760 mm. tryck) väger en
kbm luft vid 0° 3,293 kg., på 10,000
m. höjd och — 45° är vikten blott
0.362 kg. Se vidare Lufttryck och
Lufttemperatur.
Atoll’, ringformigt korallrev*.
Ato’m är den minsta del av ett
grundämne, som ingår i en kemisk
förening. Jfr Atomernas byggnad,
Atomteori och Atomviktstabell.
Ato’mernas byggnad, kem.
Upptäckten av de radioaktiva ämnena har
givit forskningen nya möjligheter att
intränga i själva atomernas inre
byggnad. Även enligt den nya
uppfattningen förbliva visserligen
atomerna allt fortfarande de gentemot
våra vanliga kemiska och fysiska an
grepp odelbara, minsta enheter, av
vilka molekylerna uppbyggas.
Däremot har det visat sig, att atomerna
ej utgöras av någon enhetlig minsta
materiapartikel, besittande vissa
egenskaper, utan av en elektrisk positivt
laddad, punktformig kärna, kring
vilken en el. flera s. k. /3-partiklar
el. elektroner med negativ laddning
kretsa i cirkulära el. elliptiska banor.
Solen med planeterna skulle således
ge en ungefärlig, oändligt förstorad
bild av en atoms byggnad! Genom
avspjälkning vid olika slags strålning
av positiva a-partiklar från kärnan
el. av de omkring denna kretsande
jS-partiklarna kunna vissa atomer
övergå i andra. Grundämnena skulle
således ej vara av den oföränderliga
karaktär, som man förut antagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
