Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bestialitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luften pressas genom det smälta
tackjärnet, förbrinna under stark
värmeutveckling. Tillvägagångssättet vid
B. gestaltar sig i övrigt något olika,
beroende på det använda tackjärnets
sammansättning, främst dess
fosforhalt. — Den ursprungliga el. sura B.
kan komma till användning endast för
tackjärn, vars fosforhalt uppgår
till högst några hundradels
procent. Vid denna är konvertern
infodrad med surt material, t. ex.
silikat-tegel. Sedan vid blästerluftens
in-pressning, som framkallar ett ganska
starkt dån i konvertern, större delen
mangan och kisel förbrunnit, vilket
sker under gnistutveckling, angripes
kolet, under det dånet kraftigt ökar,
och syrsättes till koloxid, som vid
konverteras övre mynning med blå
låga förbrinner till koldioxid. Med
ledning av denna låga, gnistornas
utseende samt prov å järnet, som under
blåsningens gång tages ur konvertern,
bedömes processens fortskridande.
Sedan järnet erhållit den önskade
kolhalten, avbrytes blåsningen och
järnet tappas ur konvertern. — För ett
mera fosforhaltigt tackjärn kan den
ursprungliga B. ej användas. Fosforn
angripes nämligen ej under denna.
För dylikt tackjärn användes i stället
en under 1870-t. första gången använd
modifikation kallad den basiska B. el.
efter en av dess upphovsmän,
Tliomas-processen. Vid denna är konvertern
infodrad med basiskt material, bränd
dolomit, varjämte före blåsningen
bränd kalk tillsättes tackjärnet.
Sedan praktiskt taget all i tackjärnet
förefintlig mangan och kisel samt
nästan allt kolet förbrunnit, angripes
även fosforn under bildning av
fosfat. Den fosfatrika slagg, som
erhålles som biprodukt, användes som
gödningsmedel (Thomasfosfat). — B., som
särskilt tidigare varit av en
utomordentlig betydelse för
ståltillverkningen, har numera i viss
utsträckning undanträngts av andra metoder,
främst martin-[äng’]metoden och vissa
elektriska metoder.
Bestialite’t, råhet, djuriskhet.
Bestick. — 1. Fodral, i vilket smärre
matematiska el. kirurgiska instrument
förvaras (ex. cirkelbestick). — 2.
Bestämning av ett fartygs läge.
Bestämningen kan ske genom astronomiska
observationer el. genom beräkningar,
grundade på den från utgångspunkten
tillryggalagda vägen (jfr Logg) och
de kurser, som hållits, el. slutligen
genom pejling av landmärken, fyrar
el. dyl.
Bestyckning:, sammanfattande
benämning å de artilleripjäser och
kulsprutor, som tillhöra örlogsfartygs el.
fästnings utrustning.
Beta. Pålrot samt stamdel med
blomställning.
Beta, växtsläkte av fam.
Chenopo-diacese. Stamformen till våra odlade
betor (B. maritime) förekommer vild
vid Europas havskuster och har en
jämförelsevis smal pålrot och små
gröngula, fembladiga blommor,
samlade i axlik blomställning. De odlade
formerna skördas första året, så vitt
ej frö önskas. Blomställningen
utbildas nämligen först andra året. Till
B. höra: 1. Vitbetor, av vilka finnas
två slag. Foderbetor ha större
rot än andra former och användas som
kreatursfoder. Sockerbetor
började användas för sockerframställning
i slutet av 1700-t. Först den berömde
franske trädgårdsodlaren Vilmorin
lyckades genom ett omsorgsfullt
för-ädlingsarbete framställa B. med så
stor sockerhalt, att fabrikationen
kunde börja på allvar. Numera uppgår
sockerhalten till 17—20 %.
Betodling-en bedrives i Sverige på Gotland och
i Sydsverige. 2. Rödbetor odlas
allmänt i trädgårdar, vanligen
plattrunda, egyptiska, ibland även
halvlånga (Non plus ultra). 3.
Bladbetor el. Mangold odlas
särskilt i Mellaneuropa. Bladen förtäras
som sallad, spenat el. dyl.
Beta, andra bokstaven i grekiska
alfabetet (/3).
Betalningrsbalans. Med ett lands B.
för ett visst år förstås en samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
