Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladbaggar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blad med olika nervanordning. Från
vänster: enkelnervigt, f jädernervigt
och handnervigt.
bladigt. Även skivans form varierar
för övrigt (lancettlik, hjärtlik,
pillik, parflikig, handflikig m. m.).
Bladskivan är vanligen skaftad. Den
nedersta delen av skaftet kallas
bladfoten och är ibland utformad till
två små, bladlika bihang (stipler t. ex.
hos ärtväxter); ibland är bladfoten
utbildad till en stammen omfattande
slida (t. ex. hos gräs). Bladen kunna
på stammen dels utgå från samma
punkt antingen två (motsatta blad)
el. flera (kransställda blad), dels
kunna de utgå ett och ett strödda. I
senare fallet bildar fästpunkternas
sam-manbindningslinje en spiral runt
stammen, varför bladen i detta fall
också kallas spiralställda. Sitta bladen
strödda men tätt tillsammans kallas
bladställningen rosettformig. Från
skaftet utgå bladnerver in i skivan;
dessa tjäna till att ge skivan stadga
och förmedla ämnesomsättning med
växten. Nerverna kunna förlöpa
jämsides utan tydliga grenar
(enkelnervigt) el. förgrena sig (handnervigt,
f jädernervigt).
Tvärsnitt av blad (förstorat), överst
epidermis, därunder palissadceller och
svampvävnad. I mitten å undersidans
epidermis finnes en klyvöppning.
På ett tvärsnitt av ett B.
synes överst ett skyddande cellager
(epidermis). Därunder stå stora
cylindriska celler, s. k. palissadceller,
intill varandra, och under dessa finnas
mera oregelbundet anordnade celler,
svampvävnaden, mellan vilka finnas
luftrum, som stå i förbindelse med
större andhålor, vilka med
klyvöppningar mynna å undersidan.
Svampvävnaden och palissadcellerna
innehålla bladgrönt, klorofyll, och särskilt
de senare äro verksamma vid
assimilationen, d. v. s. upptaga ur luften
kolsyra och bilda av denna och
vatten stärkelse. Växtens andning
försiggår i alla växtens celler även de,
som sakna bladgrönt, och består i
upptagande av syre och avgivande av
kolsyra under förbrukning av framförallt
kolhydrat. Utom som andnings- och
assimilationsorgan tjänstgöra bladen
som avdunstningsorgan för överflödigt
vatten, som upptagits med rötterna.
Till törnen ombildade B. tjäna vidare
som skyddsorgan. Hög- och lågblad
skydda outvecklade växtdelar t. ex.
knoppar. B. kunna också vara
ombildade till klängen, till
insektfångande organ m. m. Blomman är också
uppbyggd av på olika sätt
omvandlade B. De flesta av växtens organ
kunna alltså tänkas uppkomma ur på
olika sätt ombildade blad.
Bladbaggar (Clirysomelidee), en
familj skalbaggar, vars talrika, i alla
världsdelar förekommande arter
oftast ha metallglänsande, oval, välvd
kropp. B. liksom deras larver, leva
av blad och en del arter äro stora
skadedjur. Hit höra bl. a. jordloppor,
glans-, sköld-, rörbaggar m. fl.
Bladfotingar (Phyllopoda), lågt
stående kräftdjur, vanligen skalförsedda,
med segmenterad kropp och flera par
bladformiga simfötter. B. leva i
allmänhet i sötvatten och äro små djur,
en del arter 1—2 cm. långa, de flesta
mindre.
Bladfällning beror på att i
bladskaftens fästen bildas löst förenade,
tunnväggiga celler, som ej förmå
kvar-hålla bladet. När detta avfallit,
utväxer barkvävnad, som skyddar
under bladärret liggande cellager.
Genom B. minskas trädets yta och det
motstår bättre kyla och uttorkning,
varför B. vanligen inträder vid
övergång till väderleksförändringar, som
i dessa avseenden äro påfrestande.
Bladgrönt, se Klorofyll.
Bladhorningar (Lamellicornia), en
artrik skalbaggsfamilj, vars
känselspröt i spetsen bestå av solfjäderlikt
anordnade, små blad. Hit höra
ollonborrar, dyng- och jättebaggar m. fl.
Bladlöss (Aphidese), en
insektsfamilj, vars arter leva i kolonier å
växter. Äggen övervintra och ur dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
