Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cato ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tricierätt, som, då han fallit igenom
vid ett konsulsval, samlade missnöjda
omkring sig och satte i gång en
folkresning. Cieero, som var konsul för
år 03, lyckades dock nedslå
sammansvärjningen, vars medlemmar
förklarades i akt. C. föll sedan i slaget vid
Pisto ria.
Ca’to. — 1. M. P. C. d. ä.
(Censo-rius), 234—149 f. Kr., deltog i krigen
mot Hannibal och blev sedan 195
konsul och 184 ståthållare i Spanien. Han
var ledare för ett mera konservativt
parti, särskilt riktat mot Scipio
Afri-canus, Hannibals besegrare. C.
företrädde envist den åsikten, att Roms
ställning ej var tryggad så länge
Kartago fanns till, och han brukade en
tid alltid sluta sina tal i senaten med
orden: ”Ceterum censeo Carthaginem
esse delendam” (för övrigt anser jag,
att Kartago bör förstöras), vilket
uttryck sedan blivit bevingat. C.
motarbetade den grekiska kulturens
inflytande, vilken han ansåg verka
förvekligande. I sitt privata liv var C.
typen för en gammaldags. t romare med
enkla och stränga seder.’ — 2. M. P.
C. d. y. (Uticensis), 95—46 f. Kr., den
förres sonson, tribun år 62, anhängare
av den aristokratiskt republikanska
författningen och motståndare till
Cte-sar och Pompejus. Vid brytningen
mellan dessa bägge ställde sig C. på
Pompejus’ sida, och efter dennes död
blev han ledare för det mot Csesar
fientliga partiet. Han besegrades vid
Thapsus och begick därefter
självmord. Särskilt under tider av
republikanska strävanden har han för
eftervärlden framstått som en frihetens
oböjlige representant.
Catuirus, C. V., 87(84?)—54 f. Kr.,
romersk skald, bekant för sina
lidelsefulla kärleksdikter, inspirerade av
hans förhållande till en vacker och
spirituell kvinna, besjungen såsom
Lesbia.
Ca’uca, stor biflod till
Magdalena-floden i Sydamerikanska Columbia;
även benämning på ett v. delen av
samma stat omfattande
förvaltningsområde.
Cauchy [käsji’], A. L., 1789—1857,
fransk matematiker. C:s arbeten ha
varit banbrytande inom skilda
områden av den högre matematiken.
Särskilt äro att nämna den av C.
framställda teorien för imaginära tal,
hans undersökningar över oändliga
serier samt hans grundläggande
arbeten inom differential- och
integralkalkylen. Han har också löst viktiga
teoretiska spörsmål inom optiken och
astronomien.
Caucus [kå’kes], en nordamerikansk
benämning på ett politiskt partimöte,
där man förbereder sig på politiska
eller kommunala val. Namnet härle-
der sig från en kommunal-politisk
klubb, som fanns i Boston på 1700-t.
Cau’sa, lat., orsak; angelägenhet.
Cause célébre [kå’s selä’br], fr.,
dagshändelse, oftast rättegång, som
låter mycket tala om sig.
Causses, L.es [lä kås’], en kalkplatå
(700—1,000 m. hög) i s. Frankrike, s.
om Auvergne. Karstlandskap med
underjordiska flodlopp och
storartade grottbildningar.
Cavaignac [ka vän jack’], L. E., 1802
—57, fransk general och politiker,
medlem av nationalförsamlingen och
krigsminister. Efter
februarirevolutionen 1848 bekläddes lian en tid med
diktatorisk makt och krossade den
so-cialistisk-kommunistiska rörelsen i
Paris (juniupproret). Han
uppställdes som kandidat vid presidentvalet,
men besegrades av prins Louis
Napoleon. C. var senare medlem av
lagstiftande församlingens republikanska
parti.
Cavallin, K., 1831—90, klassisk
språkforskare, professor i grekiska i Lund
1875. C. är bekant som utgivare av
latinska lexikon.
Cavell [ksevl], Edith, 1865—1915,
engelsk sjuksköterska i belgisk tjänst,
som under världskriget, då hon
förestod ett rödakorssjukhus, hjälpte
sårade, fångna soldater att rymma. C.
upptäcktes, dömdes till döden och
avrättades, vilket väckte våldsam
indignation.
Cawnpore [kånpo’e], Cawnpur, stad
vid mellersta Ganges, Främre Indien,
i brittiska förvaltningsområdet med
samma namn. 216,000 inv.
Militärstation, järnvägsknut, stor handel. C. är
särskilt bekant från Sepoy-upproret
1857 och för det blodbad, som därvid
anställdes på engelsmännen vid deras
kapitulation.
Cavour [kavo’r], C. B. di, 1810—61,
skaparen av Italiens enhet, blev 1852
konung Viktor Emanuels av Sardinien
konseljpresident och införde ett
flertal nyttiga reformer, varigenom
Sardinien hastigt uppblomstrade. C.
lyckades förmå Napoleon III att ingå ett
förbund med Sardinien mot Österrike,
som genom C:s utmanande hållning
leddes att förklara Sardinien krig 1859.
Med Frankrikes hjälp besegrades
Österrike, som till Sardinien tvangs
avstå Lombardiet. C. förenade sedan
Parma, Modena, Romagna och
Toscana med Sardinien men måste avstå
Savoyen och Nizza till Frankrike, som
visserligen velat uttränga Österrike
från Italien men ej ämnade låta Italien
växa sig mäktigt. C. fortsatte dock
enhetssträvandena, i det han lämnade
frihetskämpen Garibaldi hjälp vid
Siciliens erövring 1860 och med en
sar-dinsk här besatte konungariket Neapel
Tidens Lexikon.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
