Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Decharge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för svensk industri, samt till
Danne-moraverken i Uppland! — 2. Louis
Gerhard D., 1818—96, friherre,
statsman, skapare av vår nuvarande
tvåkammarriksdag. Efter studier i
Uppsala och tjänstgöring i liovriitt och
ämbetsverk blev D. 1858
justitiestats-minister. 1865—66 lagfästes det
nuvarande tvåkammarsystemet. 1870
lämnade D. sin ministerpost men blev
ånyo regeringens ledare år 1875 och
kvarstod såsom sådan till 1880.
Förutom åt frågan om
representationssättet ägnade D. ett livligt intresse
åt genomförandet av en ny
härordning. På denna punkt lyckades han
dock aldrig vinna riksdagens bifall
för sina förslag. Från D :s
statsrådstid härstamma ett flertal lagar i
modern frisinnad anda. D., som var
medlem av Svenska akademien, var även
verksam som författare. Bland hans
arbeten torde främst böra nämnas
hans Minnen. — 3. Gerald J. D.,
f. 1858, den förres son, f. d. professor
i geologi vid Stockholms Högskola. D.
har utfört banbrytande
undersökningar i synnerhet rörande
Skandinaviens nivåförändringar och den
geologiska tidräkningen.
Degel, en skål el. ett koniskt el.
cylindriskt kärl av eldfast material:
platina, porslin, eldfast lera, grafit
etc., som användes i kemiska
laboratorier el. i metallurgiska anläggningar
vid upphettning av ämnen till höga
temperaturer.
Degelstål kallas stål, som
framställes genom smältning i degel.
D.-till-verkning, som länge bedrivits i
Indien, började på 1740-talet
praktiseras i England enligt en av B.
Iiunts-man uppfunnen metod. Numera
bedrives D.-tillverkning även på några
ställen i Sverige. Då
utgångsmaterialet i regel är antingen brännstål
eller tackjärn blandat med skrot av
mjukt smidesjärn, är tillverkningen
av D. ingen färskningsprocess utan
endast en omsmältnings- eller
sam-mansmältningsprocedur. Vid
Wik-manshyttan i Sverige bedrives dock
enligt en av österrikaren F. von
Ucha-tius uppfunnen metod tillverkning av
D., som innebär en verklig
färskningsprocess. Utgångsmaterialet är i detta
fall granulerat tackjärn och malm.
Degeneration, urartning, användes
ofta i ganska svävande betydelse
betecknande en försämring i ett eller
annat avseende. D. av ett folk kan
avse en ökad utbredning av ärftliga
sjukdomar el. ett sjunkande av den
intellektuella nivån i den mån denna
är ärftlig betingad.
Degerfors. — 1. Samhälle vid
Let-älven på gränsen mellan Närke och
Värmland. 1,850 inv. Järnverk. — 2.
Socken i s. Västerbotten, 2,940 kvkm.,
10,000 inv.
Degoutte [dögott’], J. M. J., f. 1866,
fransk general, under världskriget
stabschef hos konung Albert av
Belgien. D. blev 1919 chef för de
franska trupperna vid Rhen och ledde 1923
besättandet av Ruhrområdet.
Degradation. — 1. Geol.,
sammanfattande beteckning för de geologiska
processer, genom vilka bergskedjor och
landområden överhuvud nedbrytas och
utjämnas. — 2. Förödmjukande
ned-flyttning till lägre tjänstegrad.
Degression, nedgående; minskning.
Dehlgren, Sten F., f. 1881, kapten,
sedan 1922 huvudredaktör i Dagens
Nyheter och ordförande i Frisinnade
klubben 1917—20.
Dehli, se Delhi.
De’hmel, R., 1863—1920, tysk skald,
tillhörande en naturalistiskt
revolutionär riktning, bekant för sina
diktsamlingar Weib u n d Welt m. fl.
De hundra dagarna, namn på tiden
20 mars—22 juni 1815, då Napoleon I
var kejsare av Frankrike för andra
gången.
De’i gra’tia, lat., ”med Guds nåde”,
lades på 400-talet till förnämligare
kyrkliga ämbetstitlar, senare även till
den världsliga furstetiteln.
De’imos, namn på en av Mars’
månar. Se Mars.
Deism kallas den åsiktsriktning, som
anser, att en Gud finnes men förnekar,
att han ingriper i världsförloppet.
Déjeuner [des;one’], fr., el. dejeuné,
frukost, lunch; le petit D., första
frukosten (kaffe, te el. choklad).
Deka’d, tiotal (om år, dagar, böcker).
I den franska revolutionens kalender
delades varje månad i tre dekader.
Dekadan’s, förfall, sedefördärv.
Dekaden’ter, en litterär riktning, som
utgående från Baudelaire särskilt
behandlar egendomliga, nästan’ sjukligt
abnorma motiv.
Dekalo’gen, lat., ”de tio orden”, tio
Guds bud.
Dekan, se Främre Indien.
Dekante’ra, hälla av, avlägsna en
vätska från bottensats el. fällning.
Deka’mis, deka’n, under antiken en
romersk uppsyningsnian; numera vid
universiteten den professor, som är
ordförande inom en fakultet.
Dekapitation, halshuggning; vid
förlossning avskiljande av fostrets huvud
från kroppen.
Deklamato’risk, högtravande.
Deklaration, förklaring. Uppgift
för beskattning, se Självdeklaration.
Deklination. — 1. Språkv.
Substantivs el. adjektivs böjning. — 2. Astr.
En stjärnas D. är dess skenbara
vinkelavstånd från himmelsekvatorn. — 3.
Fys. Se Missvisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
