Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefantorden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilka bestå av tandben och som
tillväxa under liela livet. Hörntänder
fattas. Kindtänderna äro ofantligt
stora och högst två i varje käkhalva.
De äro uppbyggda av tvärställda
skivor av tandben, förenade med cement.
Nosen är förlängd till en lång, böjlig
snabel, med vilken E. avbryta löv,
kvistar, frukter o. dyl., som utgör
dess föda. Vatten uppsuges med
snabeln och insprutas i munnen. Med
små utskott på snabelspetsen kunna E.
fatta även mycket små föremål. E.
äro de största lantdjur, som finnas.
Honan, som går dräktig 20 månader,
föder blott en unge åt gången. E.
ha hörsel och lukt väl utvecklade men
däremot dålig syn samt äro
intelligenta och fridsamma, om de ej retas.
Numera tämjes blott den Indiska
elefanten (Elefas maximus). Den
finnes vild i Ostindien samt på Ceylon
och Sumatra. Afrikansk
elefant (E. Africanus) är något större
än föregående (skulderhöjd 3.5 m.)
och har även större öron. Den har
två läppformade utskott i
snabelspetsen (den indiska ett fingerlikt
utskott). Den finnes i Afrikas
ekvato-rialtrakter. På grund av den
hänsynslösa jakt, som den utsatts för,
har dess utbredning allt mer
inskränkts. — Bland utdöda E. märkes
Mammuten (E. primigenius), av
vilken man funnit väl bibehållna
infrusna lik i Sibirien. Den levde
under äldre stenåldern och var med sin
kraftiga, bruna hårbeklädnad väl
avpassad för jämförelsevis kallt klimat.
I Europa har man från denna tid
funnit överraskande naturtrogna bilder
av Mammut, utförda av människohand.
Man har även funnit rester av flera
utdöda med E. besläktade former frän
äldre geologiska perioder. Hit höra
bland annat Mastodonterna.
Elefantorden, Danmarks förnämsta
orden, ursprungligen stiftad som ett
religiöst brödraskap av Kristian I;
sedan av Fredrik II 1580 förvandlad
till kunglig orden.
Mammut.
Elegant, med smak och stil, utsökt.
Elegi’, under antiken en dikt,
uppbyggd av distika (jfr Distikon) och
med skiftande innehåll, politiskt,
lyriskt etc. Numera betecknar E. en
dikt, buren av vemodigt sorgsen
stämning. — Elegisk, vemodig.
Elek’tor, väljare, som utsetts att
i sin tur utöva rösträtt för en
val-manskår. Valen till riksdagens första
kammare ske genom elektorer.
Elektricitet. Elektricitetsläran
indelas i elektrostatik, d. v. s.
vetenskapen om E. i vila, och elektrodynamik,
d. v. s. vetenskapen om E. i rörelse
eller om den elektriska strömmen. —
Om man gnider en lackstång med ylle,
får den egenskapen att kunna draga
till sig vissa lätta föremål t. ex. små
papperslappar. På samma sätt
förhåller sig en glasstav, om den gnides
med lämpligt preparerat skinn.
Lackstången eller glasstaven sägas ha
blivit elektriska. Medelst
elektricitets-maskiner kan man erhålla kraftigare
elektriska verkningar av samma slag
som vid gnidning av en lackstång el.
glasstav. Uppliänges en
flädermärgs-kula på en tråd, drages den till en
elektrisk lackstång men stötes efter
beröringen åter bort, därför att den
blivit elektriskt laddad. Två
kroppar laddade med samma elektricitet
sträva nämligen att avlägsna sig från
varandra. På samma sätt som
gentemot lackstången förhåller sig
fläder-märgskulan gentemot en elektriskt
laddad glasstav. Laddas emellertid
kulan först med lackstången, strävar
den, som nämnts, bort från denna
men drages däremot till en elektrisk
glasstav, som föres i närheten. Man
skiljer därför mellan (lack- el.)
hartselektricitet och glaselektricitet, och
försöket visar, att kroppar laddade
med olika slags E. draga varandra till
sig. Glaselektriciteten kallas även
positiv E. och hartselektriciteten
negativ E. Tillföres en kula positiv
laddning och en annan kula en lika stor
negativ laddning, och bringas
därefter kulorna att beröra varandra,
förlora de sin elektricitet. Positiva och
negativa laddningar upphäva alltså
varandra. Elektroskopet är ett
instrument, vilket på ett känsligare sätt
tjänar samma ändamål som
fläder-margskulan i de angivna försöken,
nämligen att påvisa elektriska
laddningar och röja om de äro positiva el.
negativa. — Alla ämnen bli elektriska
genom gnidning, ehuru detta är olika
lätt att påvisa. Det föremål, varmed
man gnider, erhåller en laddning av
motsatt slag mot det gnidna
föremålet; lackstången blir negativt men
yllelappen blir positivt laddad o. s. v.
— Man skiljer mellan ledande och
icke ledande ämnen. Beröres en elek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
