Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrolytisk dissociation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroly’tisk dissociation. Enligt
den av Arrkenius uppställda
elektrolytiska dissociationsteorin äro i
vattenlösning elektrolyternas molekyler
till större eller mindre del uppdelade
(dissocierade) i elektriskt positiva och
negativa s. k. joner (katjoner och
an-joner). Dessa utgöras av atomer eller
atomgrupper, vilka på grund av sin
elektriska laddning kunna existera
med en eller flera obundna valenser.
De obundna valensernas antal
motsvarar antalet elektriska laddningar,
som jonen är bärare av. De positiva
eller de negativa jonerna kunna ej
uppträda var för sig utan endast sä,
att lösningen håller ett lika stort
antal positiva som negativa laddningar.
De positiva jonernas laddningar (fria
valenser) bruka betecknas med
punkter, de negativa jonernas med streck,
t. ex.: positiva: H*, Na’, C*‘; negativa:
Cl’, S(V’.
Lösningar av elektrolyter hålla
sä-väl odissocierade molekyler som
joner; i en lösning av koksalt
förefinnas alltså såväl NaCl-molekyler som
positiva Na’-joner och negativa
Cl’-joner. Syrorna karakteriseras av att
de avdissociera en positiv IT-jon
jämte en negativ jon (syreresten),
baserna av att de avdissociera en negativ
OII’-jon (hydroxyljon) jämte en
positiv metalljon (eller en likartat
uppträdande atomgrupp). Baser och
syror ge tillsammans salter, varvid
syrans H‘-jon och basens OII’-jon
förenas till en molekyl vatten. Salterna
äro dissocierade i en positiv metalljon
och en negativ jon (syreresten). Olika
föreningar äro olika starkt
dissocierade, d. v. s. förhållandet mellan joner,
uppdissocierade molekyler och
odissocierade molekyler är olika stort.
Starka syror och starka baser liksom
även salter i allmänhet äro starkt
dissocierade. Svaga baser och svaga
syror äro föga dissocierade. Syrornas
och basernas styrka är beroende på
rikligheten av H* respektive
OH’-joner. Dissociationsgraden för en och
samma elektrolyt ändrar sig med
utspädningen; vid stark utspädning är
en större del av de förekommande
molekylerna dissocierad i joner än
i koncentrerad lösning. — Den
elektrolytiska dissociationsteorin är en
av den moderna kemins största
vinningar. Genom den förklaras
enhetligt en rad fysikaliska och kemiska
fenomen, som äro utmärkande för
elektrolyterna bl. a. deras olika
elektriska ledningsförmåga och deras
gentemot andra kemiska föreningar
avvikande osmotiska tryck m. m.
Elektroly’tkoppar, koppar, som
framställts eller renats genom
elektro-lytisk utfällning.
Elektromagne’t. Om en elektrisk
ström ledes genom en isolerad
ledning, lindad kring en stav av mjukt
järn, blir denna magnetisk. Sålunda
framställda E. ha mångsidig
användning i elektriska instrument och
maskiner av skilda slag. E. ha ofta
hästskoform.
Elektromagnetiska ljusteorin, se
Ljuset.
Elektromagnetism, läran om de
magnetiska och elektriska fenomenens
inbördes samband. Den första
upptäckten gjordes av den danske
fysikern örsted, som år 1820 påvisade,
att en magnetnål vrides av en
elektrisk ström. Den franske fysikern
Ampére, som studerade fenomenet
närmare, formulerade den så kallade
Ampéres regel, som ger den riktning,
i vilken avvikningen sker: Om man
tänker sig simma i strömmens
riktning med ansiktet mot magneten,
avviker dess nordända åt vänster. På
dessa fenomen grunda sig bland
annat vissa galvanoskop och
galvano-metrar. Samma effekt, som en
elektrisk ström har på en rörlig
magnetnål, har ett magnetiskt fält på en
rörlig elektrisk ström. En tillämpning
härav är Deprez-d’Arsonvals
galvano-meter. Om en elektrisk ledning
lindas t. ex. kring ett stycke mjukt
järn och ström påsläppes, blir
järnstycket magnetiskt, en elektromagnet.
Fenomenet har praktiskt utnyttjats
bland annat inom telegrafin och vid
konstruktionen av dynamomaskiner.
Detta fenomens motsvarighet är det
av den engelske fysikern Faraday är
1831 upptäckta förhållandet, att
elektriska strömmar
(induktionsström-mar) kunna erhållas med tillhjälp av
magnetiska krafter. På
induktions-strömmarna grunda sig de elektriska
generatorerna och motorerna,
telefonen m. fl. av elektricitetens mest
betydelsefulla tillämpningar i praktiken.
Elektrometallurgi’, framställning av
metaller ur deras föreningar eller
rening av metaller med direkt tillhjälp
av elektrisk ström. Aluminium
framställes t. ex. genom elektrolys av smält
bauxit eller kryolit. Andra metaller
framställas eller raffineras genom
elektrolys av någon deras förening i
vattenlösning.
Elektrome’ter, se Elektroskop.
Elektromoto’risk kraft,
potentialdifferensen mellan ett öppet galvaniskt
elements poler.
Elektro’ner, elektriskt negativt
laddade partiklar, som antagas ingå i
atomerna (se Atomernas byggnad).
Elektrosko’p, instrument, med
vilkas tillhjälp elektriska laddningar
pä-visas. Guldblads- el.
aluininiumblads-elektroskopet består av en isolerad
metallstav med en metallkula i ena än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
