- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
717-718

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fines herbes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fines herbes [fins ärb], fr., fina
örter, kryddväxter, som användas till
matlagning.

Finess’, finliet; ett fint och
skickligt användande av ett språks el. en
konsts hjälpmedel.

Fin’gal, en av den gaeliska
sagodiktningens hjältar. F. förekommer
bland annat i Ossianssångerna.

Fin’gals grotta, berömd
basalt-grotta vid Skottlands v. kust på ön
Staffa.

Finge’ra, uppdikta, hitta på.

Fingeravtryck. På fingertopparna
bildar huden fina lister, papillarlinjer,
vilka äro sammansatta till mer el.
mindre invecklade mönster (spiraler,
slyngor etc.). Dessa mönster äro
redan vid födelsen fullt utbildade och
kvarstå sedan hela livet oförändrade.
Två människor ha aldrig fullständigt
lika mönster. På dessa
utgångspunkter grundar sig daktyloskopin, som
är det metodiska utnyttjandet av F.
för igenkännande av personer,
särskilt brottslingar. Vid tagandet av
F. bestrykas fingertopparna med ett
tunt lager trycksvärta och tryckas
sedan mot vitt papper. För
klassificering användas olika system.’ — Redan
hos kineserna under första årtusendet
f. Kr. anbragte man F. under
rättsliga handlingar. Babylonier och
assyrier ha troligen använt sig av F. för
identifieringsän damål. Den förste
europé, som föreslog användandet av
F. för polisändamål, var
engelsmannen Sir W. J. H e r s c h e 1, en
tjänsteman i den indiska förvaltningen.
Gal ton utarbetade vidare dennes
uppslag och utgav 1892 sin bok
Finger prints, som blev av
grundläggande betydelse för
daktyloskopin. Senare började man använda
sig av F. i polistjänst först i England,
därefter i andra länder, och F. utgör
nu ett viktigt medel för igenkännande
av brottslingar, för konstaterande av
vilka personer, som varit på platsen
för ett brott o. dyl.

Fingerdjur (Chiromys
madagascari-ensis), en lialvapa, som har starkt
förlängda fingrar och tår samt tänder,
som påminna om gnagarnas. Den är
ett nattdjur och lever av insekter. F.
förekommer endast på Madagaskar.

Fingersvamp (Clavaria), ett släkte
greniga hattsvampar, som ha sporer
på fruktkroppens yttersida. Flera
arter äro ätliga såsom Gula F.,Dru
v-fingersvamp, Klubbsvamp,
Kamfingersvamp m. fl.

Fingersättning (Applikatu’r), den
lämpligaste ordningen av
fingerrörelsen vid spelande av ett
musikinstrument. F. brukar anges genom siffror
över noterna.

Fingersvamp.

Finiglacial’ (= till istidens slut
hörande), beteckning för det skede av
landisens avsmältning, då denna
skedde från de medelsvenska stora
änd-moränerna till det inre Norrland. Jfr
Gotiglacial.

Fi’nis, lat., slut.

Finish [fin’nisj], eng., ”slut”,
slutspurt.

Finistere [finistä’r], departement i
v. Frankrike, omfattande v. delen av
den forna provinsen Bretagne, 7,000
kvkm., 762,000 inv. F. intager i fråga
om boskapsskötsel förnämsta platsen
bland Frankrikes depiirtement.

Finister’re, Kap, en udde på
Spaniens nv. kust.

Fini’t, bestämd, se Verb.

Finka. — 1. Vissa järnvägsvagnar
för godstransport. — 2.
Vardagsut-tryck för polishäkte.

Fin*kel el. finkelbrännvin kallas
ofullständigt renat brännvin, vilket
innehåller högre alkoholer,
(framförallt amylalkohol). Dessa hava en
mindre angenäm lukt och smak. Med
nutida metoder framställt brännvin
innehåller ej sådana föroreningar.

Finkfåglar (Fringilirdce), en familj
tättingar, som har tjock, kort näbb
med inböjda undernäbbskanter samt
första handpennan förkrympt. De
leva av frön, knoppar och insekter. Hit
höra bland annat Lappsparv,
Snösparv, Domherre,
Hämp-lingar, Korsnäbbar,
Steg-1 i t s a, F i n k-, S i s k e- och
Sparvsläktena.

Finksläktet (FringiFla), ett släkte
finkfåglar, som har en liten
inskärning innanför övernäbbens spets,
borsthår i munvinklarna samt kluven
stjärt. De leva av frön och insekter.
Bofinken (F. coelebs) är vanlig i
Sverige. Hannen har brun rygg med
b lågrå hals och huvud, vit buk,
brunsvarta vingar med två vita tvärband
och gulgrön övergump. Honan är på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free