- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
727-728

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fischerström ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 juni 1918, flottningsstadgan av 19
juni 1919 samt nu gällande delar av
vattenrättsförordningen av 30 dec.
1880. Internationellt anses fiske på
öppet hav fritt för alla, medan
fiskrätt innanför ett lands sjöterritoriella
gränser tillhör dess egna medborgare.
Fiskrätten tillkommer strandägaren
oeh räknas ISO m. ut från stranden
från det ställe, där ett djup på 2 m.
vidtager. (Detta gäller öppna
havskuster el. större sjöar.) Fiske med
sprängämnen el. dövande ämnen samt
användande av trål (inomskärs) och
harka är förbjudet. Vid laxfiske är
användande av ljuster och huggkrok
förbjudet. Ål får på isbelagt vatten
ej fiskas med ljuster. För det
industriella utnyttjandet av vattendrag
gälla särskilda bestämmelser, avsedda
att skydda fisket.

Fiskfodermjöl, ett fodermedel,
tämligen rikt på fett, kväve och
kalciumfosfat, som beredes av fiskavfall, vars
fett först tillvaratagits. Jfr Fiskguano.

Fiskgift. I ruttnande fisk bildas
genom sönderdelning av
äggviteämnen gifter, som efter förtärandet av
sådan fisk orsaka diarré samt ibland
ett rosliknande hudutslag,
förlamningar och andra nervsymtom. — En
del fiskar alstra gifter i vissa organ
och kunna därför vara farliga att
förtära. Vissa ålarter och sutare ha
i blodserum giftiga ämnen med om
ormgift påminnande verkningar.

Fiskgjuse (Pandion lialiaetus), en
till dagrovfåglar hörande art, som har
vähdbar yttertå och trinda klor.
Ryggen är mörkbrun, undersidan vit,
bröstet rostgult, huvudet vitt med
brunt band genom ögat. F. finnes i
hela Sverige och lever av fisk, som
den griper med störtflykt ned i
vattenytan.

Fiskguano. Av fiskeriavfall
utvin-nes först olja genom kokning eller
pressning. Om återstoden ej
undergått förskämning, beredes därav
fiskfodermjöl, i annat fall användes den
som F. till gödsling.

Fiskleverolja, fiskolja,
torsklever-tran erhålles ur levern hos flera
torskarter. Den är gulaktig,
genomskinlig, har oangenäm lukt och
smak samt har sedan gammalt
använts som läkemedel särskilt för
engelska sjukan. Förr grundade man
denna användning huvudsakligen på
dess höga näringsvärde, numera
anser man, att F:s verkan betingas
av dess höga vitaminhalt
(A-vitaminer).

Fisklim, se Lim.

Fiskläge, samhälle, bebott av
yrkesfiskare. F. ha oftast karaktär av
mu-nieipalsamhällen.

Fiskmås, se Måsfåglar,

Fiskodling avser dels kläckning av
fiskyngel för utplantering i fria
vattendrag dels uppfödandet av fisk i
konst-gjorda dammar (dammkultur).
För erhållandet av fiskyngel användes
antingen naturlig befruktning (i
synnerhet för vårlekande fiskar) el.
konstgjord befruktning, då rom och
mjölke pressas ur den lekande fisken
och direkt blandas, vanligen innan
vatten tillsättes. Laxfiskars yngel
kläckas under vintern och F. av dessa
måste därför försiggå i särskilda
kläckningshus. — Dammkultur
ifrå-gakommer i Sverige blott för
karp-fiskar (karp och sutare) samt för
laxfiskar (laxöring, röding). Den
förra är mera lönande. De största
anstalterna för sådan F. äro vid
Ane-boda och Eriksdal samt för forell vid
Mullsjö. Staten har vidare
fiskod-lingsanstalter vid Borenshult,
Kvarnbäcken, Ivälarne och Älvkarleby.

Fiskredskap. — 1. Nätredskap. De
enklaste näten utgöras av en enkel
nätvägg. De hållas i vatten i vertikal
ställning genom sänken i underkanten
och flöten i överkanten. De användas
t. ex. för torskfiske och
strömmingsfiske, varvid maskornas storlek
avpassas efter fiskslagen.
Snörpva-d a r n a äro djupa garn, vilkas
ne-derdel snöres ihop, sedan de placerats
runt ett fiskstim. En n o t är ett garn,
på mitten försett med en för fångstens
uppsamling avsedd säck, vilket släpar
på bottnen och med linor drages mot
land eller på vintern upp genom en
vak på isen. En trål är en slags vad,
som släpas efter en i gång varande
båt (trålare). — 2. Fällor. Till dessa
höra de med ett som ledarm
tjänstgörande nät försedda ryssjorna,
vidare mjärdar, hummertinor,
kräftburar m. fl. samt de för
fångst av lax och ål under deras
vandringar i floder eller åar byggda
fasta redskapen 1 a x t i n o r och å
1-kistor. — 3. Krokredskap. Hit höra
de olika slagen av för mete avsedda
redskap (spö, slant kr o k m. fl.).
Vidare höra hit drag, svirvel och
m a k r i 1 1 d ö r j, som släpas efter i
gång varande båt, ståndkrok, som
förankras på bottnen el. på land el.
is, samt den med ett flertal krokar
försedda långreven. — 4. Till
stick- och huggredskapen, som
numera ej spela någon större roll, höra
bland annat ljuster och h a r p u n
(jfr Valfångst). — 5. En särskild
grupp bland fiskredskapen bilda h
å-varna (sänkhåv, kräfthåv m. fl.)
samt de redskap, som användas vid
fångst av olika slags skaldjur.

Fiskskinn, torkat skinn av haj
m. fl. närbesläktade fiskarter. F. har
hårda taggar, som borttagas före
garvningen. Användes till etuier m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free