Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flottans stab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engelska Medelliavsflottan, den
svenska kustflottan. I överflyttad
bemärkelse användes F. i sådana ord som
fiskeflotta oeh liknande.
Flottans stab, se Marinstaben.
Flottilj’, avdelning av flotta (ex.
torpedflottilj); flotta av mindre båtar
(ex. motorbåtsflottilj).
Flottled, vattendrag, å vilket
tim-merflottning äger rum. Flottlederna
äro i regel allmänna, det vill säga
öppna för alla. Även enskilda F.
finnas dock.
Flottning. För virkestransporter
från avverkningsplatserna till
sågverken är flottningen i regel det
billigaste tillvägagångssättet. Då
flottningen sker efter en allmän flottled,
skola alla, som använda sig av
densamma, vara sammanslutna i en
flott-liingsförening. Flottningsfö reningen
ombesörjer flottningen, vidtager de
åtgärder, som behövas för att
flott-ningsleden skall vara för sitt ändamål
lämplig, samt handhar de ekonomiska
angelägenheter, som äro förenade med
flottningen. I flottlederna fordras
ofta dammbyggnader för vattenflödets
reglering, för timrets ledande förbi
forsar el. industriella anläggningar
t. ex. kraftverk m. m. Understundom
ledes timret av olika anledningar i
särskilt för ändamålet byggda rännor.
Särskilda samlingsställen för timret,
benämnda timmermagasin, finnas
ovanför dammar el. där flottlederna
utmynna i en sjö. Uppdelning av
timret på dess ägare sker vid så kallade
skiljeställen eller sorteringsbommar.
Flottningsförening, se Flottning.
Flottö’r. — 1. En på vätskeytan i en
behållare flytande kropp, som
förmedelst någon registreringsanordning
anger vätskenivån eller, då vätskeytan
nått en viss höjd, automatiskt
påverkar en ventil el. utlöser en
alarmsignal el. dyl. — 2. Kropp, som
användes för att hålla ett med
densamma förenat föremål flytande på
vattenytan.
Flugsvamp (Amanita), ett släkte
hattsvampar, som ha ett yttre hylle,
vilket omger hatten och foten under
utvecklingen. Den Brandgula F.,
rödgul hatt med vita fläckar, är
vanlig hos oss. En vit art förväxlas
ibland med Champinjon*.
Flugor, till Tvåvingar hörande
insektsgrupp, som vanligen ha
trele-dade, korta antenner. Den vanligaste
arten Husflugan (Musca
domes-tica) lägger sina ägg i gödsel el. i
multnande växtämnen. En hona kan
lägga upp till 500 c: a 1 mm. långa
ägg, ur vilka på ett till tre dygn
utveckla sig små, vita, fotlösa larver.
Dessa förpuppa sig efter en till två
veckor, och efter ytterligare en till
två veckor är puppan färdigutvecklad.
Genom denna snabba
generationsväxling förklaras flugornas talrika
uppträdande på sensommaren.
Gödselstackar böra ej läggas nära
boningshus och för övrigt skötas rationellt.
Spyflugan (Calliphora vomitoria)
har stålblå färg och lägger sina ägg
i köttvaror. Guldflugan (Lucilia
csesar) lägger även sina ägg i
ruttnande köttavfall. I stallar och
ladugårdar äro s. k. Stic k flugor
(Sto-moxys, Lyperosia in. fl.) vanliga. De
ha till stickverktyg utbildade
mundelar och äro i hög grad plågsamma
för husdjuren.
Fluiclal’struktur, geol. Bergarter,
uppkomna genom stelnandet av en
glödflytande massa (magnia), visa
ibland en strimmig el. slirig
anordning av mineralkornen, som tyder på
att magman varit i rörelse under
stelnandet. Bergarten säges då hava F.
(flytstruktur).
Flu’idum (lat. vätska, plur. fluida),
beteckning för alla ämnen i flytande
form ävensom för sådana ämnen,
vilka enligt vissa fysikaliska hypoteser
förutsättas (t. ex. elektriskt F.).
Fluktue’ra, föras av vågen, stiga
och falla, växla.
Flundror, se Pleuronectidae.
Fluo’r, grundämne, hörande till de
s. k. saltbildarna (F, Cl, Br, J). Kem.
tecken F. el. Fl. Atomvikt 19.
Atomvärde 1. F. är en gröngul gas med
stickande lukt. Förekommer bland
annat bunden vid metallen kalcium
i mineralet flusspat [CaF2].
Fluorväte [I-IF] är en färglös, starkt
frätande och etsande gas;
vattenlösningen, fluorvätesyra, löser alla
metaller utom bly, guld och platina.
Den angriper även glas under
bildning av kiselfluorid [SiFd, varpå
grundar sig användandet av
fluorvätesyra för glasetsning.
Fluorvätesyrans salter kallas fluorider.
Fluoreseein [-sji’n], resorcinftalein,
organisk förening, som användes som
utgångsmaterial vid
eosinframställ-ning. F:s alkaliska lösningar
fluorescera i gröngult.
Fluorescens [fluoresjän’s] kallas den
företeelsen, att vissa ämnen t. ex.
eosinlösning, då de träffas av
ljusstrålar, själva börja utsända
ljusstrålar av längre våglängd.
Fluo’rvätesyra, se Fluor.
Fluss, gammal benämning på en del
vanligen inflammatoriska sjukdomar.
F. användes ännu i uttrycket
hals-fluss.
Flussmedel el. fluss, ämnen, som
smälta vid låg temperatur och som
på grund härav ibland tillsättas
beskickningen vid framställning av
metaller el. vid deras smältning för att
göra slaggen mera lättflytande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
