- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
787-788

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nare lät lian sig ledas av ministern
Metternicli, som förde en strängt
reaktionär politik. — 2. Frans Josef I*.

Frans Ferdinand, 1863—1914,
österrikisk-ungersk tronföljare 1S96,
ärkehertig av österrike-Este, motarbetade
ungrarnas hårda politik mot övriga
nationaliteter i Ungern. Han blev,
troligen felaktigt, ansedd för att stå
bakom de kraftåtgärder, som
vidto-gos mot sydslaverna efter
besittnings-tagandet av Bosnien och Herzegovina
1908. Under ett besök i Sarajevo 28
juni 1914 mördades han jämte sin
gemål, Sophie v. Chotekf av en
bosniskserbisk nationalist, Princip. Detta
mord blev den närmaste anledningen
till världskriget.

Frans Josef I, 1830—1916, kejsare av
Österrike, konung av Ungern,
efterträdde sin farbroder Ferdinand I
1818 och verkade under sin
exempellöst långa regering som arbetsam och
plikttrogen ämbetsman. F. strävade
under hela sin regering att göra
österrike-Ungern till en fast
organiserad enhet. 1867 upprättades det
självständiga konungadömet Ungern i
personalunion med Österrike. F. förde
en tyskvänlig politik och avlägsnade
sig från såväl Ryssland som Italien,
vilket gjorde, att österrike-Ungern
var starkt beroende av Tyskland vid
världskrigets utbrott. Kort efter F: s
död upplöstes hans rike. — Många
privata sorger fördystrade F: s liv;
gemålen Elisabeth mördades av en
anarkist och sonen Rudolf dog en
våldsam död under outredda
omständigheter.

Frans Josefs land, se Franz Josefs
land.

Franska Ekvatoria’lafrika, se
Franska Kongo.

Franska Guayana, se Guayana.

Franska Guine’a, fransk koloni i
Västafrika, omfattande dels en smal
kuststräcka mellan Portugisiska
Guinea och den brittiska kolonien Sierra
Leone, dels ett vidsträckt område
kring övre delen av Senegals och
Nigers flodområden, 239,000 kvkm., 1.8
milj. inv., därav omkring 1,100
fransmän. Huvudstad Konakry. Kusten
låg och genomdragen av floder. Osunt
klimat. Huvudprodukter: kautschuk,
palmolja, palmkärnor och jordnötter.

Franska In’dokina, franskt område
i ö. Bortre Indien. 780,000 kvkm. 19
milj. inv. En av Asiens fruktbaraste
trakter. F. är ett av världens mest
veteproducerande länder. Viktiga
produkter äro vidare kryddor, bomull,
socker, ris och teakträ. Stora
obearbetade mineralfyndigheter.

Franska Kong’o el. Franska
Ekva-torialafrika, fransk koloni i
Västafrika, belägen vid Atlanten, n. om
Kongos nedre lopp., 1,760,000 kvkm.,

omkring 10 milj. inv. Kusten låg och
sumpig med ytterst osunt klimat.
Det inre av F. är till det mesta en
högslätt. Yppig vegetation. Stora
skogar med värdefulla trädslag.
Bananer, majs, hirs, kaffe, vanilj och
kakao odlas. Viktigaste exportvaror
äro kautschuk, elfenben, olika
träslag, palmolja och palmkärnor. Bland
större städer märkas Brazzaville och
Libreville.

Franska revolutionen. På grund av
de franska statsfinansernas hopplösa
tillstånd blev Ludvig XVI tvingad att

5 maj 1789 sammankalla
riksförsamlingen (états généraux), som då på 175
år aldrig sammanträtt. I Frankrike
rådde till följd av missväxt,
penningbrist och dyrtid stor upphetsning, och
folket var dessutom genomträngt av
upplysningsfilosofernas läror om
mänskliga rättigheter, som endast
kunde vinnas genom omfattande
samhällsförbättringar. Då konungen
visade sig ur stånd att fatta beslut,
tog riksförsamlingen ledningen i sin
hand. Tredje ståndet med Mirabeau i
spetsen yrkade på grundliga sociala
förbättringar, och då de två högre
stånden motsatte sig varje minskning
i sina företrädesrättigheter,
förklarade sig tredje ståndet ensamt vara
franska folkets rättmätiga ombud och
konstituerade sig som
nationalförsamling. De lovade genom eden i
Bollhuset att ej åtskiljas, förrän
konungariket fått en författning. Bastiljens
stormande av folkmassan i Paris
visade ytterligare behovet av en lösning,
och den 4 aug. avskaffades alla
privilegier och en förklaring om ”de
mänskliga rättigheterna” utgavs.
Efter stora svårigheter och trots ett
flyktförsök från konungens sida
fastställde församlingen i sept. 1791 en
fri författning, som hade föregåtts
av en kyrkoreform. På den
konstituerande följde en lagstiftande
församling, som behärskades av
girondister-na, vilka framtvingade ett krig mot
Österrike och Sardinien. Då detta
syntes gå olyckligt, ökades
upphetsningen i Paris, folket stormade
Tuile-rierna, konungen avsattes och ett
na-tionalkonvent bildades. Under
intryck av de ohyggliga
”septembermorden” utropades republiken
den 21 sept. 1792. I nationalkonventet
genomdrev yttersta vänstern,
jakobi-nerna, konungens avrättning.
Sedermera blevo jakobinerna, företrädda av
bl. a. Danton och Robespierre, de
härskande (”skräcken”, jan. 1793—juli
1794). Mot Frankrike hade den s. k.
första koalitionen bildats, vilken dock
ej kunde uträtta något mot
revolutionens segrande arméer. I Paris
dömdes och avrättades tusentals,
framförallt adelsmän, med hjälp av revolu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free