Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gordon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anges i Mose bok vara israeliternas
vistelseort under den egyptiska
fångenskapen.
Gos’lar, ålderdomlig preussisk stad
på n. sidan av Harz, sö. om
Hannover. 21,000 inv.
Gosse [gåss], E., f. 1849, engelsk
författare, främst känd för sina
litteraturkritiska arbeten, bland annat ett
om Henrik Ibsen, samt för den
självbiografiska skildringen Far och
s o n.
Gota’ma, motsvarande sanskrit
Gau-tama, benämningen på Buddha*.
Go’te, Harold, se Stéenlioff, H. F. M.
Go’ter, östgermansk folkstam,
härstammande från s. Skandinavien,
varifrån de kommit till sö.
östersjökusten. G. fortsatte åt sö. till
Svartahavskusten på 100-t. e. Kr. 270—75 intogo
de Dacien efter strider med romarna.
Hädanefter voro G. delade i
väst-goter i Dacien och östgoter i
Ryssland. Under medeltidens början
uppblandades de fullständigt med
besegrade sydeuropeiska folk.
Gotlia [gå’ta], tysk stad på
Thii-ringerwalds nv. sluttning. 40,000 inv.
Stora bokförlag. Berömt geografiskt
institut.
Gothan, se Ghotan.
Go’thus, lat., form av gotisk, ett
tillnamn, som givits åt flera präster från
Götaland.
Gotiglaeia’1, geol., beteckning för ett
skede i den sista landisens
avsmältning, då södra Sverige upp till den
medelsvenska ändmoränzonen (jfr
Sal-pausselka’) blev isfritt.
Goti’k, gotisk stil, namn på en
konststil från senare medeltiden, även
kallad spetsbågstil. Från Frankrike
utbredde sig G. till övriga europeiska
länder. G. studeras bäst inom
kyrko-arkitekturen. De gotiska
kyrkotyper-na kännetecknades av höga, spetsiga
torn och bågar, av väldiga fönster
och storartade dekorativa
utsmyckningar. Även inom bildhuggar- och
målarkonst urskiljes en gotisk stil,
liksom inom t. ex. guldsmeds- och
möbelkonst. Se Bil. Byggnadsstilar II.
Gotland, ö i östersjön, 3,160 kvkm.
G. uppbygges helt och hållet av flackt
liggande, något åt sö. stupande
kalkstenar, märgelskiffrar och sandstenar,
tillhörande den översiluriska
formationen (Gotlandsilur*). ön har
karaktären av en i det hela jämn platå, vars
högsta punkt ligger 83 m. ö. h.
Västkusten är brant och saknar till det
mesta vikar, den östra kusten är mera
flack och uppflikad. Egendomliga
strandformationer, raukar och grottor
samt strandvallar, förekomma ej blott
vid de nutida stränderna utan ända
till öns högsta delar, emedan ön varit
efter istiden helt och hållet täckt av
havet. Lan dy tan upptages för övrigt
dels av kala berggrunden, dels av
is-tidsavlagringar, flygsand, myrmarker
och en del grunda sjöar (träsk) med
blekelager på botten. Såsom från G.
isolerade erosionsrester äro Stora och
Lilla Karlsö, taffelberg, som höja sig
över havet, att betrakta. N. om G.
ligger Gotska Sandön. G. har ett milt
klimat (särskilt under hösten), vilket
också avspeglas i dess växtvärld.
Valnöt, mullbärsträd och sockerbetor växa
på G. Eljes upptages ön till 25 % av
odlad jord, 4 % av naturlig äng, 54 %
av barr- och lövskog.
Gotlan^ium, se Gotlandssilur.
Gotlandsboskap, en småvuxen ras.
tecknad i gulbrunt och vitt och med
långa böjda horn. Den fanns under
förra hälften av 1800-t. i Sydsverige
samt på Öland och Gotland och
bibehöll sig längst på den senare ön. Man
har sökt förädla G. ehuru med ringa
framgång, och rasen har nu nästan
fullständigt utträngts av andra raser.
Gotlandsliäst, se Skogsruss.
Gotlandslagen, se Landskapslagar.
Gotlands län, innefattande Gotland
och hithörande öar, 3,160 kvkm., 50,750
inv. Residensstad och enda stad
Visby, 10,000 inv. Huvudnäringen
åkerbruk och boskapsskötsel (särskilt
får-och hästavel), fiske, sten- och
cementindustri, sockerindustri. Även
turisttrafiken och de talrika
sommargästerna ha ekonomisk betydelse för ön. I
kyrkligt hänseende sammanfaller länet
med Visby stift.
Gotlandsmarmor, en slags röd,
gotländsk kalksten med talrika
förste-ningar.
Gotlandssandsten, en finkornig, grå
sandsten, som förekommer på s.
Gotland. G. användes särskilt till
slip-stensframställning.
Gotlandssilur (Gotlandium), en ofta
använd beteckning för
silurformano-nens övre avdelning (översilur).
Namnet är taget efter Gotland, som
uppbygges av bergarter tillhörande sagda
avdelning.
Gotska Sandön, ö i östersjön, n. om
Gotland. 36 kvkm. Upptages helt och
hållet av flygsand och dyner, öns
inre delar äro beklädda med tallskog.
Gottfrid af Bouillon [bojång’], d.
1100, var en av första korstågets
ledare och valdes 1099 till det intagna
Jerusalems konung,% kallande sig ”den
•heliga gravens beskyddare”.
Gottfhard, Sankt, bergsknut i
Schweiziska västalperna, på gränsen mellan
kantonerna Uri och Ticino, med flera
höga toppar (den högsta 3,200 m.). Vid
G. upprinna floderna Rhen och Rliöne.
Sedan medeltiden ett av de mest
trafikerade passen över Alperna. 1872—82
byggdes en järnvägstunnel genom
berget från Göschenen på n. sidan till
Airola på s. sidan, varigenom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
