Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemsö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är hemfallen åt missbruk av
rusgivan-de medel, kan andra maken på grund
härav vinna H. Olikhet i lynne och
tänkesätt kan även vara anledning till
H. Sedan domstol dömt till H. skola
makarna ilytta åtskills. Ha makarna
levat åtskilda ett år efter det
hem-skillnadsdomen vunnit laga kraft, utan
att hava återupptagit
sammanlevna-naden, kan envar av dem påyrka
äktenskapets upplösning. Flytta
hem-skilda makar åter tillsammans, förlora
de möjlighet att åberopa
hemskillnaden som äktenskapsskillnadsanledning,
även om de därefter åter skulle hava
flyttat ifrån varandra. Sedan H.
erhållits skall bouppteckning och
bodelning verkställas.
Hcmsö, ö n. om Härnösand med
nyligen gjorda fästningsanläggningar,
som dock vid senaste nedskrivningen
av försvaret blivit nedlagda.
Hemu’1, auktoritet, man stöder sig
på. — Inom jur. är H. skyldighet för
en person, som säljer el. överlåter
något, att ansvara för att det han säljer
tillhör honom. I annat fall har
säljaren skyldighet att ersätta den
skada, soni kan åsamkas köparen t. ex.
genom att det överlåtna sedermera
fråntages denne.
Henderson, A., f. 1863, engelsk
politiker, arbetarpartiets ledare i
underhuset 190S—10 och 1914—17. H.
tillhörde Asquiths och Lloyd Georges
kabinett .1915—17. 1920—23 var H. 2:dra
internationalens ordf. och ingick 1924
som inrikesminister i MacDonalds
kabinett.
Hen’na, rött växtfärgämne, som
bland annat av kvinnorna i Orienten
användes till färgning av naglarna.
Hennegau, se Hainaut.
Hennequin [änkäng’]. — 1. A. N.
H., 1842—87, fransk lustpelsförfattare,
som bland annat tillsammans med
Mil-laud skrivit N i n i c h e. — 2. M. H.,
f. 1863, fransk lustspelsförfattare, son
till föregående. H. har bland annat
skrivit Borgmästarinna n.
Hennigs, G. v., 1866—1926, svensk
målare», som till sina impressionistiska
tavlor oftast hämtat motiv från cirkuslivet.
Henri-deux-stil [angi’i’-dö’-], fr.,
Henrik II :s stil, en i Frankrike rådande
smakriktning omkring 1550—1600. H.
kallas även ”franska högrenässansen”
och är en nationellt varierad
renässansstil.
Henrik, hertigar av Bayern och
Sachsen, varibland märkes H. Lejonet,
1129—95, som företog flera
kolonisations- och erövringståg bland annat
mot de vendiska kustländerna vid
östersjön, mot Mecklenburg och
Vor-pommern, som han underlade sig. H.
ingick handelsförbund med flera
länder och grundläde många städer. På
grund av en brytning med kejsaren
fråntogs honom alla hans områden
utom Braunschweig och Llineburg.
Henrik den helige, biskop i
Uppsala, Finlands apostel och
skyddspatron, levde på mitten av 1100-t. H.
medföljde Erik den helige på dennes
korståg till Finland, där han stannade
för att verka för missionens
utbredande. Redan inom ett år blev han
emellertid mördad.
Henrik, engelska konungar. — 1. H.
VII, 1457—1509, grundläggaren av
dynastin Tudor, utropades 1485 till
konung. Under hela sin regering fick
H. strida mot andra tronpretendenter,
som han dock besegrade. — 2. H. VIII,
1491—1547, den förres son, var en
mångsidigt bildad men nyckfull och
grym furste. Då påven vägrade
erkänna H:s skilsmässa från sin första
gemål, bröt H. med påven och
grundade en engelsk statskyrka, vars
överhuvud han själv blev. För övrigt är
H. mest känd i historien för sina
många giftermål. H. hade även flera
gunstlingar, såsom Wolsey och
Crom-well, vilka för en tid fingo regera
egenmäktigt, men vilka H. efter någon
tid hänsynslöst gjorde sig av med.
Henrik, franska konungar. — 1. H. II,
1519—59, konung 1547, var en varm
katolik men ingick dock förbund med
tyska protestantiska furstar. H. stod
i mycket under inflytande av ätten
Guise. — 2. H. III, 1551—89, son till
den förre, blev 1573 vald till konung av
Polen, varifrån han dock rymde för
att vid sin broders, Karl IX :s, död
bliva erkänd som Frankrikes konung
1577. H. var medansvarig för
Bartholo-meinatten men övergick sedan på
hugenotternas sida. 1588 lät H. mörda
katolikernas ledare, hertigen av Guise,
men blev sedan själv mördad. —
3. H. IV, 1553—1610, konung av
Na-varra 1572, var den förste konungen av
ätten Bourbon. Från 1569 ledde han
hugenotterna och under hans bröllop
med Margareta av Valois inträffade
Bartholomeinattens blodbad. Vid H.
III:s död blev H. Frankrikes konung
men måste kämpa mot katolikerna,
som ej erkände honom. H. besegrade
sina motståndare bland annat vid Ivry
1590 men blev först efter sin
övergång till den katolska läran erkänd
som konung. Hugenotterna fingo
genom ediktet i Nantes 159S
religionsfrihet och samma rättigheter i övrigt
som katolikerna. Under H:s och hans
rådgivare Sullys styrelse gick landet
snabbt framåt i både inre och yttre
avseende. I-I. var allmänt älskad av
folket men mördades av en katolsk
fanatiker, Ravaillac.
Henrik, romerska kejsare och tyska
konungar, varibland märkes H. III,
1050—1106, som blev vald till tysk
konung .1053 och efterträdde sin fader
Tidens Lexikon.
3ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
