Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hird ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bland annat stöddes av
Luden-dorff, misslyckades. H. blev dömd till
5 års fängelse.
Hittebarnshus, anstalt, som upptar
av föräldrarna övergivna, späda barn.
Numera liar H. ersatts av andra
anstalter, barnlius etc.
Hitforf, J. W., 1824—1914, tysk
fysiker och kemist, liar bland annat
upptäckt kato dstrålarna.
Hiva’, se Chiwa.
H. J. (S.), förkortning för lat. hic
jacet (sepultus), här vilar
(begraven).
Hjalt, svärdfäste.
Hj alt vand, nordbornas namn på
Shetlandsöarna*.
Hjo, stad vid v. sidan av Vättern,
Västergötland. 2,750 inv. Kurort. God
hamn.
Hjonelag, äktenskap.
Hjortdjur (Cervidse), en familj
boskapsdjur med av bensubstans
uppbyggda, greniga horn, som årligen
fällas och åter utväxa från
rosenstocken, ett utskott på pannbenet. De
nybildade hornen äro klädda med hud,
som snart avskaves. Horn finnas
vanligen endast hos hannarna. Till H.
höra bland annat Dovhjort,
Rådjur, Älg, Ren,
Kronhjortsläktet m. fl.
Hjorthornssalt, en blandning av
neutralt och surt ammoniumkarbonat,
kem. formel (H4N)2C02+ 2H1NHCO2, en
vit, halvgenomskinlig kristallmassa,
som redan vid en obetydlig
temperaturförhöjning sönderfaller i ammoniak,
kolsyra och vatten. H., som har sitt
namn därav, att det tidigare
framställdes genom torrdestillation av
hjorthorn, användes vid bakning.
Hjortron, se Rubus.
Hjortzberg, Olle, f. 1872, konstnär,
professor vid Konsthögskolan 1911,
direktör där 1920, har särskilt ägnat
sig åt dekorativ konst. Bland H: s
arbeten märkas kyrkomålningar och
illustrationer till psalmbok och
katekes samt Gustav V: s bibel.
Hjul finnas av olika slag, såsom
svänghjul, vilkas uppgift är att
åstadkomma jämn gång hos maskiner,
kugghjul, remskivor m. fl., som ha
till ändamål att förmedla
kraftöverföring, samt slutligen vagnshjul m. fl.,
vilka tjäna till att utbyta
glidnings-friktionen mot den under i övrigt lika
omständigheter mindre hinderliga
rullningsfriktionen. Ett vanligt
vagnshjul består av 1) den centrala delen,
lijulnavet, som göres av metall
(auto-mobilhjul, järnvägshjul) el. av trä
(på vissa hästfordon), 2) ekrarna, som
förena hjulnaven med hjulets yttre
omkrets, hjulringen, och som t. ex. pä
vissa automobilhjul ersättas med en
skiva av stålplåt samt 3) hjulringen,
som antingen består av böjda trästyc-
ken, sammanhållna av en järnring,
hjulskenan, el. ock helt av metall.
Hjulbas, avståndet mellan den
främsta och bakersta hjulaxeln på ett
fordon.
Hjulbenthet, felbildning av benen,
så att dessa bilda utåtböjda bågar.
Orsaken är vanligen engelska sjukan.
Även en utpräglad H. hos barn
försvinner oftast, när de bli äldre.
Endast i svåra fall fordras särskild
behandling (bandage, operation).
Hjuldjur (Rotatoria),
infusionsdju-ren närstående, mikroskopiskt små
djur, som i främre kroppsändan har
flimmerhår (hjulorganet), vilka tjäna
som rörelseorgan. En del H. sitta
fästade vid underlag med hjälp av
utskott från den smalare, bakre delen
av kroppen. H. leva i sött vatten,
fuktig jord el. mossa. En del arter
kunna tåla fullständig intorkning.
Hjulfartyg, de äldsta ångfartygen,
framdrivas med tillhjälp av
skovelhjul. Skovelhjulen, som skyddas
genom särskilda anordningar, hjulhus,
äro antingen två, placerade ett på
vardera sidan, el. också ett, placerat i
aktern. H. användas alltjämt i England
och Amerika, särskilt för flodfart. H.
fordra nämligen ringa vattendjup.
Hjulfönster, rund fönsterform,
avdelad genom raka stavar, löpande som
radierna i en cirkel. H. förekom
under den senromanska och yngre
gotiska perioden.
Hjulhus, se Hjulfartyg.
Hjulkarta kallas en del äldre
kartor, där fastlandet tecknades
cirkelformigt omflutet av oceanen och av
ett T-formigt vatten delades i Asien,
Europa och Afrika.
Hjulkors, av en cirkel omgivet kors,
som på lägre kulturstadier användes
som symbol av solen el. solguden. H.
återfinnes även inom den kristna
konsten som symbol av det
gudomliga. Jfr Gloria.
Hjälm, skyddande huvudbonad av
metall, användes redan under antiken
och gjordes ursprungligen av brons,
sedermera av järn. Senare utvecklade
sig H.-typer med fällbart skydd för
ansiktet, visirhjälm, vilka särskilt
användes under medeltiden. Under
världskriget började man åter
använda H., vilka visade sig ge ett visst
skydd mot granatkartesch- och
gevärskulor.
Hjälmare kanal förbinder
Arboga-ån med Hjälmaren. Byggdes på 1630-t.
Längd 64 km.
Hjälmaren, en av de stora
mellansvenska sjöarna, belägen mellan
Södermanland, Närke och Västmanland.
480 kvkm., till storleken den fjärde
av Sveriges sjöar, 23 m. ö. h. Största
djup 18 m. Fiskrik. översvämmar
lätt de låga stränderna. Det vikti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
