Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålogaland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är i naturen av stor betydelse. Sä
är t. ex. bläckets uppsugande i ett
läskpapper, fotogenens i en veke H.
Härstjärnor (Cronidea), en
ordning tagghudingar, vilka ha en
bägarlik kropp, försedd med fem
gre-niga armar, samt vanligen en ledad
stjälk, med vilken de sitta fast på
något underlag. Av H. finnas talrika
fossila arter. I djuphavet finnas några
nu levande arter (liavsliljor m. fl.).
Ilåtunaleken, se Birger Magnusson.
Häcklefjäll, se Hekla.
Häckling, se Lin.
Häcklöpning: förekommer å
sträckorna 110 m. ocli 400 m. Häckarna, som
äro 10 till antalet, lia en höjd av resp.
1.10 m. och 0.90 m. Världsrekordet är
i juni 192ö å 110 m. 14.4 sek. och ä
400 m. 53.8 sek.
Häftplåster består av en massa,
sam-mansatt-av blyplåster och kolofonium,
som utbretts pä lärft.
Hägerström, A., f. 1868, professor i
praktisk filosofi i Uppsala. H. har
särskilt behandlat kunskapsteoretiska
och moralfilosofiska problem.
Häger, se Prunus.
Hägg. — 1. Axel Herman H, 1835
—1921, svensk konstnär, främst
bekant för sina etsningar med motiv
från gotiska byggnader (katedralerna
i Cliartres, Reims, Barcelona). — 2.
Jacob H., f. 1839, den förres broder,
sjöofficer, marinmålare, konteramiral
1S99. H. är skaparen av flottans
hemliga farledssystem och blev 1909
föreståndare för statens sjökrigshistoriska
samlingar. — 3. Jacob Adolf H, f.
1850, kompositör, pianist. Bland H: s
arbeten märkes Nordisk
symfoni.-— 4. Gustav H., f. 1867, tonsättare,
orgelspelare, 190S lärare vid
Musikaliska akademin.
Hägrar (Ardeidce), en familj
storkfåglar med lång näbb och långa ben.
Huvudet är ofta försett med
nacktofs. H. leva vid vattendrag av
grodor, fiskar o. dyl. Grå H. (Ardea
cinerea) är tecknad i blågrått med
svart nacktofs, vit hals och svarta
vingar. Den häckar i kolonier i s.
Sverige. K o h ä g e r (Bubulcus
luci-dus) är tecknad i vitt och rostrött.
Den finnes i Afrika och lever av
insekter, som den fångar från ryggen
av större däggdjur (elefanter,
bufflar etc).
Hägring-ar (luftspeglingar). Då
luftlagren närmast jordytan på grund av
stark uppvärmning (i ökentrakter) el.
stark avkylning (t. ex. vid beröring
med kalla vattenytor) få en täthet,
som avsevärt skiljer sig från
överliggande luftlagers, uppkomma till följd
av ljusstrålarnas brytning och
åter-kastning vid gränsytan de fenomen,
som benämnas hägringar,
luftspeglingar, fata morgana. I förra fallet
synas högre belägna föremål vid
horisonten i en riktning nedåt,
himlavalvet kan te sig som en sjöyta i
öknen ; i senare fallet synas föremålen
upplyftade och även upp- och
nedvända (ex. fartyg, öar i havet).
Genom små förändringar i gränsytan
mellan de båda luftskikten förete
bilderna växlingar (ett skogsbryn kan
te sig såsom marscherande trupper
o. s. v.), vilka för den fantasirike
iakttagaren forma sig till fältslag,
stormningar av befästa städer o. s. v.
Häktning äger rum, om sannolika
skäl föreligga, att brott begåtts av
viss person, samt det kan befaras, att
den misstänkte skall fly från
rannsak-ningen el. vidtaga åtgärder, som
försvära målets utredning. Särskilda
bestämmelser finnas angående den tid,
inom vilken häktad skall ställas inför
domstol (i regel 8 dagar).
Hälla, rem under fotvalvet, som
håller ned byxorna. H. användes särskilt
av militärer. H. benämnes även
bindslen mellan ett framben och ett
bakben på betande kreatur.
Hälleflinta, förr allmänt bruklig
benämning för vissa mer el. mindre
me-tamorfoserade porfyrer och deras
tuffer; allmänt förekommande bergarter
i mellersta Sveriges Bergslag, i
Småland och övre Norrland.
Hälleflundra, se Helgeflundra.
Hällkista; plan, sedd uppifrån.
Hälllusta, grav från den senare
stenåldern, yngre än dös och gånggrift.
H. uppbygges av tunna, på kant resta
hällar, vilka omsluta ett rektangulärt
rum. Ibland är H. genom en tvärvägg
delad i två kamrar. I-I. kan vara
nedsänkt i jorden men är ibland täckt av
en uppkastad hög. H. förekommer ej
nordligare än i Närke.
Hällristning, på glatta stenhällar
förekommande bilder och tecken, vilka
inristats under förhistorisk tid,
huvudsakligen bronsåldern. Till de mest
bekanta H. höra de skandinaviska,
vilka delas I två grupper; den
nordskandinaviska H. (i Jämtland och
n. Norge) samt den sy
dskandinaviska II. (i s. och mellersta Sverige).
Den nordliga gruppen kännetecknas av
naturalistiska djurbilder, medan den
senare gruppen utmärkes av ett mera
schematiskt framställningssätt. Man
antar, att H. haft ett visst samband
med folkets religiösa föreställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
