Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idefjorden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nätt en viss stadga, bruka de dock
erkännas som juridiska personer.
Idefjorden, vik av Skagerack på
gränsen mellan Sverige och Norge.
Inloppet kallas Svinesund.
Idegran (Taxus bacca’ta L.),
barrträd med enstaka sittande frön
(giftiga), omgivna av ett köttrött,
skålformigt fröliylle (välsmakande). Blad
ovan mörk-, under ljusgröna, glansiga,
lansettlilca oeh giftiga. I. hör hemma
i Europa och utomtropiska delar av
sv. Asien. I vårt land är I. ett
småträd med låg stam, 2 till 5 m. sällan
till 10 m., och yvig krona.
Förekommer hos oss sparsamt i kusttrakter,
ställvis mera ymnigt såsom vid Särö
(Göteborg), på Gotland, i Södertörn
och Eoslagen.
I’dem, lat., detsamma, densamma.
Identifie’ra, uppvisa att två el. flera
föremål el. begrepp sammanfalla,
säkert igenkänna en person el. sak. —
Identifikation, handling,
varigenom man identifierar.
Identite’t, till alla delar
överensstämmande. Bevisa en persons identitet
innebär att fastställa, att en person
så fullständigt överensstämmer med
vad man vet om en viss person, att
det måste vara frågan om denne, att
det är ”rätt” person.
Ideolo’g, politisk el. filosofisk
drömmare, svärmare.
Idio’m, munart, dialekt; det för ett
visst språk egna.
Idiomor’f, beteckning för kristaller,
som åt alla håll begränsas av de för
dem utmärkande ytorna.
Idloplas’ma, se Ärftlighetslära.
Idiosynkrasi’, överkänslighet
antingen så, att ett visst gift i mindre dos
än vanligt framkallar
förgiftnings-symtom, el. så, att ämnen, som
normalt ej verka giftigt, hos personen i
fråga framkalla sjukliga symtom.
Idio’t, person med så svagt
utvecklat förstånd, att det ej når upp till ett
normalt barns vid början av
skolgången. Personer med något bättre
men dock otillräckligt förstånd bruka
kallas imbecilla. Gränsen är
naturligtvis ej skarp.
Idisslare (Ruminan tia) utgöra en
grupp bland de partåiga hovdjuren,
vilkas förnämsta kännetecken är, att
magen består av fyra (el. tre)
avdelningar, våmmen, nätmagen,
bladmagen (mångfållan) och löpmagen.
Nätmagen saknas hos en del I. Våmmen
är en utvidgning av matstrupen, och
nätmagen är att anse som ett rundat
bihang till denna utvidgning;
bladmagen saknar liksom våmmen och
nätmagen körtlar, och dess slemhinna
bildar stora, bladlika veck. Löpmagen
däremot äger en mjuk slemhinna och
körtlar. — Den endast obetydligt tug-
Idisslarmage.
M = matstrupe, N = nätmage, V =
våmmen, B = bladmage, L = löpmage,
T = tuggan. Tuggans väg före
idiss-landet betecknas av pilen vid 1, vägen
efter idisslandet av pilen vid 2.
gade födan kommer först in i
våmmen och nätmagen, där den under
inverkan av mikroorganismer
underkastas en jäsnings- och
uppluckrings-(macerations-) process, varigenom
cellväggarna lättare söndermalas vid
den förnyade tuggningen, som äger
rum efter en uppstötning (idisslingen)
av våmmens och nätmagens innehåll.
Då födan andra gången nedsväljes,
föres den direkt ned i bladmagen, där
uppsugande av vatten sker, och
därefter bringas födan ned till löpmagen,
där magsaften underkastar densamma
en kemisk sönderdelning, som sedan
fortsattes uti tarmregionen, som hos
I. är mycket lång (hos fåret ända till
28 ggr. kroppens längd). Stor
blindtarm finnes hos alla I., vilket
sammanhänger med arten av deras föda,
växtämnen. — Framtänderna i
överkäken ha ersatts av en hornvalk hos
flertalet (undantag kameldjuren). I
underkäken finnas mer el. mindre
spadformiga framtänder, allt för att
underlätta avbetningen av växter.
Kindtänderna äro på tuggytan
försedda med emaljveck och cement,
varigenom vid käkarnas rörelse i
horisontell led söndermalningen av födan
underlättas. — Idisslare förekomma
i alla världsdelar med undantag för
Australien, dit dock tama sådana
införts av européer. Största
spridningen ha nöt- och hjortdjur samt
antilo-per, den minsta däremot giraffer och
myskdjur. Flertalet leva i hjordar
och i månggifte; honan föder
merendels blott en unge. —• I. kunna
indelas iKameldjur (Tylopoda), B
o-skapsdjur (Pecora) och
Dvärg-myskdjur (Tragulidce).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
