Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III av Yasaätten, 1648 vald till konung
av Polen efter sin broder Vladislav.
Han hade att utkämpa svåra strider
med de egenmäktiga stormännen. J.
måste för en kort tid fly från landet
år 1655, då Karl X Gustav av Sverige
gjorde gemensam sak med Polens
fiender. I freden i Oliva 1660 tvangs J.
att avsäga sig sina rättigheter till
den svenska kronan och måste
slutligen 1668 abdikera. — 2. J. III
Sobi-eski, 1629—96, polsk storman, som 1674
valdes till konung. J. var
framstående både som statsman och härförare.
Yid Wiens belägring av turkarna 1683
räddade han staden genom ett
framgångsrikt anfall på den turkiska
hären, som drevs på flykten.
Johan, portugisiska konungar. Bland
dem märkes J. VI, 1767—1826, skötte
regeringen från 1792, konung 1816.
Under Napoleonskrigen ställde sig J.
på Englands sida, varför han måste
fly från Portugal 1807. 1821
återvände han och tillträdde regeringen efter
att hava erkänt 1812 års spanska
författning som gällande även i Portugal.
Johan, kurfurstar av Sachsen. — 1.
J. den ståndaktige, 1468—1532,
tillhörde den ernestinska linjen, kurfurste
1525, en av reformationens varmaste
anhängare, jämte Filip av Hessen
grundare av Schmalkaldiska
förbundet. — 2. J. Fredrik den ädelmodige,
1503—54, son till den förre, som han
efterträdde 1532. J. stödde ivrigt
reformationen liksom fadern. Under
schmalkaldiska kriget tillfångatogs
han av kejsaren vid Miihlberg 1547
och måste avstå sitt kurfurstendöme
till hertig Moritz av Sachsen. J.
frigavs 1552. — 3. J. Georg I, 1585—1656,
tillhörde den albertinska linjen,
kurfurste 1611. Han slöt sig under
30-åriga krigets första skede till
katolikerna men ingick 1631 ett förbund
med Gustav II Adolf. I slaget vid
Breitenfeld s. å. deltog han med ringa
utmärkelse och efter svenske
konungens död påbörjade han
underhandlingar med kejsaren, vilka ledde till
separatfred med denne 1635, då han
förband sig att understödja svenskarnas
och fransmännens utdrivande ur
Tyskland. 1645 tvingade svenskarna
honom emellertid att ingå stillestånd med
dem. — 4. J. Georg II, 1613—80, den
förres sön, kurfurste 1656, höll ett
lysande hov i Dresden. På stadens
försköning offrade han oerhörda summor.
J. grundade den första stadigvarande
teatern i Tyskland.
Johan III, 1537—92, konung av
Sverige, son till Gustav I, ärftlig hertig
av Finland 1556. J. råkade snart i
tvist med sin broder, konung Erik
XIV, och inlät sig i stämplingar mot
honom, i det han slöt förbund med sin
svåger, konungen av Polen, vilken var
Eriks fiende. J. hölls fängslad av
Erik 1563—67. Sedan han frigivits
ingick han ett förbund med sin yngre
broder, hertig Karl. Stockholm
intogs och Erik tillfångatogs. På en
riksdag 1569 avsattes Erik och J.
förklarades för konung. Som regent var
J. föga betydande. Inom kyrkan sökte
han införa reformer i katolsk anda.
Vid J :s död var riket splittrat i flera
stridande partier. J. visade stort
intresse för konst, särskilt arkitektur.
Johan av Leiden, egentligen Jan
Beu-kelszoon, 1509—36, nederländsk
veder-döpare, förskaffade sig stort
inflytande i Mlinster, där han slutligen
lyckades göra sig till oinskränkt herre och
utövade ett verkligt skräckvälde. 1535
stormades staden emellertid av
riks-trupperna och J. fängslades och
avrättades. Jfr Anabaptister.
Johan av Ne’pomuk, Böhmens
skyddshelgon, om vilken legenden
förtäljer, att han 1383 kastades i floden
Moldau, då han vägrade omtala för
konung Wenzel IV, vad dennes gemål
biktat för honom. J. blev förklarad
för helgon 1729.
Johan Kasimir. — 1. J., pfalzgreve
vid Rhen, 1589—1652, stamfader för
ätten Pfalz-Zweibriieken i Sverige. J.
ärvde furstendömet Kleeburg men slog
sig under 30-åriga kriget ned i
Sverige. 1651 upphöjdes J. till hertig av
Stegeborg samtidigt som sonen Karl
Gustav blev svensk tronföljare. — 2.
Se Johan, polska konungar.
Johan Zapolya, omkring 1487—1540
furste av Siebenbiirgen 1511, valdes
efter Ludvig II :s död till Ungerns
konung 1526 och utkämpade en
långvarig strid med Ferdinand av
Österrike, som valts till ungersk konung av
ett mot J. fientligt parti.
Johannelund, se Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen.
Johannes. — 1. J. döparen,
väckelsepredikant, som uppträdde i Palestina
före Jesus och manade till bot oeh
bättring. Han blev sedermera avrättad
av Herodes. Midsommardagen är av
gammalt helgad åt J. — 2. J.,
Sebe-deus’ son, broder till Jakob, en avr Jesu
första lärjungar. Numera anses som
tämligen fastslaget, att J:s
evangelium ej författats av J.
Johannes, namn på flera påvar, bkind
vilka märkes J. XXII, 1244—1334, påve
1316. J. tjänade helt franska politiska
intressen och var för övrigt känd som
utmärkt finansman. Särskilt genom
avlatshandel ökade han avsevärt
påvestolens inkomster.
Johannes församling:, omfattande en
del av Östermalm i Stockholm. 24,250
inv.
Johannesburg: [djåhoen’nisbög],
gruvstad belägen i s. Transvaal, brittiska
sydafrika. 290,000 inv. Belägen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
