- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
1215-1216

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtlands län ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

for gör stål ”kallbräckt”, det vill säga
sprött i kyla. Fosforförekomst i
gjutjärn är däremot en fördel. Vid
framställning av tekniskt järn är det första
ledet en reduktionsprocess,
masugns-processen, varvid tackjärn utvinnes.
Tackjärn användes antingen som
gjutjärn el. ock som utgångsmaterial vid
framställning av smidesjärn och stål.
Sistnämnda process, som är en
oxida-tionsprocess, kallas färskning. Bland
de olika tillvägagångssätten vid
färskning må nämnas härdfärskning,
pudd-ling (båda välljärnsmetoder) samt
bes-semer-, martin- (den numera
ojämförligt viktigaste) och thomasprocesserna
(de tre sistnämnda götjärnsmetoder).
Ifråga om järnframställning se vidare
Masugnsprocessén, de olika
färsknings-metoderna, Stål och Tackjärn.
Världs-produktionen av tackjärn uppgick är
1024 till 09 milj. ton, varav nära
hälften kom på U. S. A. och något övvr
Vio på Frankrike, Storbritannien och
Tyskland var för sig.

De viktigaste järnföreningarna äro
de tvåvärdiga, kallade ferroföreningar,
och de trevärdiga, kallade
ferriför-eningar. En fyrvärdig mera
betydelsefull järnförening finnes dock,
nämligen den i naturen rätt allmänt
förekommande svavelkisen, kem. formel
FeS2, som användes för framställning
av svavel, svavelsyra, rödfärg m. m.
Ferrohydratet, kem. formel Fe(OH)2,
erhålles som en svagt grön fällning
vid tillsats av alkalier till en lösning
av ett ferrosalt. Det oxideras i luften
till ferrihydrat och blir därvid brunt.
Ferrosalterna äro i vattenfritt
tillstånd vita el. gula, som kristalliserade
däremot svagt gröna. De viktigaste
ferrosalterna äro ferrosulfatet, kem.
formel FeS04 + 7H20, som i allmänhet
kallas järnvitriol el. grön vitriol, samt
ferrokarbonatet, kem. formel Fe CO3,
som bildar den utomlands flerstädes
betydelsefulla järnmalmen, järnspat.
Järnoxiden, kem. formel Fe2C>3, bildar
mineralet järnglans, en viktig
järnmalm, som även kallas blodstensmalm.
Oxiden användes som slip- och
polermedel samt såsom rödfärg.
Ferrihy-dratet, kem. formel Fe (OH)3,
förekommer i sjö- och myrmalmer. Då
järn rostar, bildas vidare ferrihydrat.
Slutligen erhålles det som en brun
fällning, då alkalier sättas till
lösningar av ferrisalt. Järnoxidoxidulen,
kem. formel Fe0Fe203, är den
viktigaste järnmalmen, magnetit.

E11 särskild grupp bland
järnföreningarna bilda järnets
cyanförening-ar: ferrocyankalium, kem. formel
Ivi(CN)cFe, som kallas gult
blodlut-salt, samt ferricyankalium, kem.
formel Iv3(CN)cFe, som kallas rött
blod-lutsalt, samt de järnsalter, som
erhållas, då kalium utbytes mot 3- resp.

2-värdigt järn. Se härom Blodlutsalt,
Berlinerblått och Turnbullsblått.

Järna, municipalsamhälle 2 mil s. om
Södertälje, ö. Södermanland. 700 inv.

Järnbaktcrier, i sötvatten levande
trådformiga bakterier, vilka omsätta
ferrokarbonat till ferrihydrat. På sä
sätt utlöst järn avsättes efter
bakteriernas död. J. spela därför roll för
uppkomsten av sjö- och myrmalm.

Järnbäraland, under äldre
medeltiden norsk och dansk benänining på v.
Dalarna, antagligen hänsyftande på
att befolkningen i dessa trakter
forslade järn till Norge.

Järnefelt. — 1. Eero J., f. 1863,
finländsk målare, 1912 professor i
Helsingfors. J. har utfört folklivs-,
landskaps- och porträttmålningar. Bland
hans arbeten märkas två dekorativa
målningar i universitetet i
Helsingfors (Auroraförbundet,
Flo-rafesten). — 2. Armas J., f. 1869,
den förres broder, musiker, tonsättare,
från 1907 kapellmästare vid Kungl.
operan i Stockholm. J. har
komponerat orkesterstycken och sånger. Sedan

1910 gift med operasångerskan Liva
J., f. Edström.

Järnek (Ilex aquifolium) hör till
familjen Aquifoliacese och är en buske
med glänsande, taggkantade blad. Den
förekommer flerstädes i v., mellersta
och s. Europa. Odlas ofta som
prydnadsväxt med ett flertal
kulturvarie-teter. I. paraguariensis är en i
Sydamerika förekommande, ofta odlad art,
vars koffeinhaltiga blad lämnar
Para-guay-té el. Maté-té. I Nordamerika,
Syd- och Ostasien förekommer en
buske med liknande utseende som J.,
Mahonia aquifolium. Även denna är
vintergrön och odlas ej sällan under
namn av Järnek.

Järnglans, miner., består av järn
(70 %) och syre. J. är blåaktigt
stål-blått, pulvret blodrött. Hårdhet 6,
specifik vikt 5.2. Förekommer ofta i
större massor (lager el. oregelbundna
partier) bildande järnmalm
(blodstensmalm, liämatitmalm) ; do icke
kri-stalliniska utbildningsformerna bruka
vanligen ej benämnas järnglans utan
hämatit. Rödkrita är en sådan.

Järngneis, en i västra Sverige vitt
utbredd, röd gneis, som fått sitt namn
av i den förekommande små
magnetit-korn.

Järnkisel, se Kalcedon.

Järnkontoret, se Jernkontoret.

Järnkorset, ursprungligen preussisk
tapperhetsorden, instiftad 1813, senare
i stor utsträckning utdelat av tyske
kejsaren under fransk-tyska kriget
1870—71 samt under Världskriget. J.
är ett Malteserkors av järn med
silverkant; inom de allierades arméer
användes motsvarande
tapperhetsbelö-ningar av billig metall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free