Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kantarell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kantarell.
Kantarell’, svamp, tillhörande
släktet Cantharellus (familj Agaricacese).
Den har blekt ägg-gul, trattformig
hatt med tjocka, nedlöpande skivor.
Synnerligen uppskattad matsvamp,
som är allmän i skog. Bör skiljas
från den brandgula kantarellen, som
är vitare i hatten och har tunna
brandgula skivor samt är något giftig.
Kanta’t, en särskilt vid
invigningsfester, jubiléer o. dyl. utförd
högtidlig sång, i vilken solostämmor
omväxla med kör och orkester. Även
namn på motsvarande diktverk.
Berömda sådana finnas t. ex. av Tegnér
och Rydberg.
Kan’tele, finskt stränginstrument,
påminnande om en harpa, fast mindre.
Strängarna, vars antal variera från 5
till 10, äro av mässingstråd.
Kan’teletar, en samling gamla,
finska folkdikter, utgivna av E. Lönnrot.
Kanti’n, låda, avsedd att vid
fälttjänst och under resor innehålla
erforderlig servis samt mat och
dryckesvaror; flaskfoder.
Kant-Ivaplaceska teorin, se Laplace.
Kan’ton (kinesiska Kvang-tjou-fu),
huvudstad i kinesiska provinsen
Ivvangtung. S. Kinas viktigaste stad.
Omkring 1 milj. inv., av vilka 100,000
bo i flodbåtar. Staden ligger på en
bördig och tätt befolkad alluvialslätt
invid floden Sikiang. Redan i 8:e
århundradet ägde handelsutbyte rum
med araberna. Första gången anlöptes
K. av portugiserna år 1517. Efter
opiumkriget blev K. överflyglat som
handelsstad av Sjanghaj och
Hongkong. Nu huvudort för sidenhandeln.
Kanto’n, benämning på de utom i
fråga om utrikespolitiken
självständiga smårepubliker, vilka bilda
för-bundsrepubliken Schweiz.
Kan’tor, anställd ledare för
menighetens sång under gudstjänsten.
Kan’tra säges vind el. ström göra,
då den ändrar riktning, samt en båt,
då den stjälper.
Kaoli’n, ett vitt, mjölliknande pulver,
utgörande en förvittringsprodukt av
fältspat. Är kemiskt ett
vattenlial-tigt aluminiumsilikat [AhSiaOT * 2I-LO]
och utgör en huvudbeståndsdel i
många leror. Lager av ren K. lia
stort värde för tillverkning av porslin
och eldfast lergods. I vårt land finnas
betydande kaolinlager på Ivö i Skåne.
Ka’os, oreda, virrvarr. Grekiska
filosofer antogo, att världen uppstått
ur K.
-Kap. — 1. Eng. cape [kejp], udde.
Ingår i många geografiska namn, se
respektive ord. — 2. Benämning pä
Godahoppsudden.
Kapa. — 1. Såga, skära el. hugga
av. — 2. Se Kapare.
Kapa’bel, duglig (till).
Kapacite’t. Två kroppar sägas ha
olika elektrisk K., om samma
elek-tricitetsmängd ge olika potential åt
dem. K. beror ej endast på
kropparnas beskaffenhet utan även på deras
omgivning. En kropps K. ökas
sålunda, om till densamma närmas en
kropp, som står i ledande förbindelse
med jorden.
Ka’pare, benämning på fartyg i
enskild ägo, som förr vid krig deltogo
i detta, särskilt för uppbringande av
fientliga fartyg och deras laster samt
neutral makt tillhöriga fartyg, vilka
antogos företaga sina resor i syfte att
förse fienden med förbjudna varor. K.
benämndes även den, som genom
ka-parbrev bemyndigades att -utrusta och
föra ett kaparfartyg. Kaperiet
avskaffades genom överenskommelse på
Pariskonferensen 1856.
Kapell’. — 1. Mindre byggnad för
gudstjänster/ begravningar, dop el.
dyl. — 2. Ett av glasväggar
avgränsat, väggfast skåp med goda
ventilationsanordningar på laboratorier. K.
användes vid sådana arbeten, då
farliga el. illaluktande gaser utvecklas.
Ett dylikt K. kallas även dragskåp.
— 3. Skyddande överdrag på segel
m. m. ombord på fartyg, vanligen
bestående av segelduk. — 4. Mus. Ett
musikkapell var fordom uteslutande
vokalt men är numera företrädesvis
instrumentalt (militärkapell,
hovkapell).
Kaper’naum, stad i Galiléen,
Palestina, vid v. Genesaret. Omnämnes i
evangelierna.
Kapeting’er, den konungaätt, som
efterträdde karolingerna på
Frankrikes tron, vilken den innehade 987—
1792 och 1814—48. Stamfadern var
Hugo Capet*. Sedan huvudlinjen utdött
1328 tillhörde regenterna sidogrenar av
ätten (ex. Valois, Orléans, Bourbon).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
