- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
1265-1266

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karensförsäkring ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

invid gränsen till Ryssland. Finland
har här anlagt starka fästningsverk.

Karens’försiikring, sjuk- el.
livförsäkring, erhållen utan
läkarundersökning. K. träder på grund härav i
kraft först efter viss tid (karenstid).
K. kan förekomma även inom andra
försäkringsformer.

Karesse’ra, smeka. •

Karesuan’do, lappländsk socken, den
nordligaste i Sverige, 5,414 kvkm.
1,200 inv., varav omkring 800 lappar.

Kare’t, stor, heltäekt vagn med fyra
hjul.

Karettfsköldpadda, se
Havssköld-padda.

Kari’ber, en numera så gott som
utrotad indianstam, som levde på Små
Antillerna.

Kari’biska havet, inhav från
Atlanten, begränsat i v. av Centralamerika,
i n. och ö. av Stora Antillerna, i s.
av Sydamerika. Största djup 6,300 m.

Ka’rien, sv. hörnet av Mindre Asien,
ett öde stäpp- och berglandskap, vars
kuststräcka under forngrekisk tid
hade blomstrande stadsrepubliker
(Hali-lcarnassos, Knidos m. fl.).

Karika’l, område på Främre
Indiens ö. kust, tillhörigt Frankrike, 135
kvkm., 55,000 inv. Stad K., 16,500 inv.

Karikaty’r, förlöjligande
bildframställning, som avser att fånga det
karakteristiska hos den el. det
framställda.

Karin Månsdotter, se Katarina,
svenska drottningar 3.

K»’riska havet, den del av det
sibiriska Ishavet, som ligger mellan
No-vaja Zemlja och Samojedislia halvön.
Endast s. delen blir under sommaren
isfri.

Kari’ter, se Chariter.

Karka’s, överspunnen metalltråd,
som användes för att ge styvnad åt
skärmar, hattar o. dyl.

Karl den djärve, 1433—77, hertig
av Burgund, själen i den mot Ludvig
XI av Frankrike riktade ”ligan för
det allmänna bästa”. K. tillfångatog
Ludvig 1468, men 2 år senare började
denne åter kampen. 1475 ingicks dock
ett stillestånd på 9 år. S. å. erövrade
K. hertigdömet Lothringen och ryckte
f. å. in i Schweiz, där han stupade i
strid mot schweizarna och hertigen
av Lothringen, som återtagit sitt
land.

Karl, konungar av England och
Skottland. — 1. K. I, 1600—49, Jakob
I: s efterträdare 1625. K. kom från
början i spänt förhållande till
parlamentet, som förebrådde honom hans
eftergifter mot katolikerna samt hans
olagliga skatteindrivningar och
enväldiga styrelsesätt. K. stod under
inflytande av sin gemål, Henrietta Maria,
syster till franske konungen Ludvig
XIII, samt de impopulära gunstlingar-

na Strafford och Laud. Konflikten
utlöste sig i inbördeskrig, som slutade
med K: s nederlag och
tillfångatagande. Efter en kort rättegång dömdes
K. till döden ocli avrättades. — 2.
K. II, 1630—85, den förres son,
konung i Skottland 1050. Han inföll i
England men besegrades av
Cromwell och måste fly. Genom
restaurationen 1660 blev han dock konung av
England och Skottland. K. gjorde sig
snart illa omtyckt på grund av sitt
lättsinne, sin förkärlek för
katolicismen och sin oförsiktiga och av
Frankrike beroende utrikespolitik. Jfr
Englands historia.

Karl, franska konungar. — Om K.
den store, K. den skallige och K. den
tjocke se Karl, romerska kejsare. —

1. K. den enfaldige, 879—929, konung
S98. K. hade att utkämpa flera svåra
strider mot både vikingar och
stormän oeh blev slutligen avsatt 922. —

2. K. V den vise, 1337—80, förde en
kraftfull styrelse under sin faders
(Johan d’en gode) fångenskap 1356—60
oeh blev konung 1364. K. var en av
det medeltida Frankrikes dugligaste
regenter. — 3. K. VII den segersälle,
1403—61, den förres sonson. Tid
faderns, K. VI den vansinnige, död 1422
måste K. kämpa om sin krona mot det
mot honom fientliga burgundiska
partiet. Samtidigt fortsatte han kriget
mot engelsmännen (se
Hundraårskriget). Efter Jeanne d’Arcs ingripande
fördrevos engelsmännen, och K. blev
krönt till konung 1429. — 4. K. IX,
1550—74, efterträdde 1560 brodern
Frans II. Under hans omyndighet
fördes styrelsen av modern Katarina
av Medici, som även senare hade ett
stort oeh föga gynnsamt inflytande
över konungen under hugenottkrigen.
Av modern förmåddes K. att
samtycka till Bartholomeinattens blodsdåd.

— 5. K. X, 1757—1836, broder till
Ludvig XVI, bar titeln greve av Artois
före sitt trontillträde. Under
revolutionen flydde K. till utlandet, där han
blev emigranternas anförare. Sedan
brodern Ludvig XVIII blivit konung
vistades K. som tronföljare i Paris,
där han gjorde sig känd för sina
ytterst konservativa idéer. Konung 1824
förde han en oförsiktig reaktionär
styrelse och tvangs att abdikera vid
julirevolutionen 1830.

Karl, konungar av Neapel och
Sicilien, varibland märkes K. I av Anjou,
1226—85, som genom giftermål fick
Provence och av brodern Ludvig den
helige av Frankrike erhöll Anjou och
Maine. 1266 besegrade han
holien-staufern Manfred av Neapel, vars land
han underlade sig. 1282 utbröt
uppror på Sicilien (”den sicilianska
aftonsången”), varvid fransmännen
bortjagades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free