Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kilt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryck i inbördes krig. Krigsväsendets
organisation är bristfällig och
gammalmodig, både armé och flotta ha
ringa stridsvärde. Kina har även fått
lida härför under de senaste
decenniernas krigiska förvecklingar, vid
vilka stormakterna tilltvungit sig
medgivanden av olika slag och gjort
landförvärv, England Weihaiwei oeh
Hongkong, Erankrike Kuangtsjeou,
och Ryssland Port Artur, som dock
senare under en tid innehades av
Japan men nu återgått till Kina. Till
Japan har K. fått avträda Eormosa
och Korea och dessutom måst bevilja
visst inflytande i Mandsjuriet. Kinas
befolkning, Vs av hela mänskligheten,
är till allra största delen mongolisk;
blott i de västliga biländerna och i
kuststäderna finnas andra raser
avsevärt representerade, i de senare mest
japaner (200,000), därnäst engelsmän
(15,000). Kineserna höra till jordens
äldsta kulturfolk, deras historia oeh
litteratur går årtusenden tillbaka
bortom vår tidräkning. Bildningen, som
doek i mycket stelnat i överlevande
former, är allmänt utbredd. Språket
består av enstaviga, oböjliga ord, och
varje ord har sitt särskilda
skrivtecken. Kinesernas religiösa liv yttrar
sig huvudsakligen i ett hedrande av
förfäderna (ankult) och ansluter sig
dels till den av Laotsi grundade
taoismen, dels till Kong-fu-tses
moralfilosofi. Den förra ansluter sig till den
av det lägre folket omfattade
buddismen. Kristendomen räknar ett par
milj., islam kanske inemot 30 milj.
anhängare. Den kinesiska kulturen
med sina fast rotade, mångtusenåriga
vanor har i det längsta sökt avstänga
sig från västerländskt inflytande,
men synes numera vara på väg att
liksom den japanska tidigare gjort,
och kanske mest genom japanernas
medverkan, tillgodogöra sig
åtminstone den tekniska delen av
västerlandets moderna kultur. — Historia.
K: s allra äldsta historia är ännu höljd
i ett dunkel, där man ej kan aVgöra
vad som är dikt och verklighet. 1122
—249 f. Kr. härskade i K. C h o
u-dy-nastin. Under senare delen av denna
period fick litteraturen och filosofin
ett livligt uppsving, och statsreligionen
grundades av Kong-fu-tse. Kejsaren
var till en början oinskränkt
härskare, men så småningom uppstod en
utpräglad feodalism, som utmynnade
i ett allmänt krig mellan staterna.
Eursten av Tsin segrade över de
andra små furstarna (221) oeh blev den
förste kejsaren av Tsin -dynastin,
som emellertid 206 efterträddes av
H a n-dynastin. Under denna senare
dynasti, som härskade till 220 e. Kr.,
gjorde K. erövringar i Centralasien
samt började även idka handel med
andra folk. Buddismen nådde denna
tid fram till K. Efter Han-dynastin
var K. för en tid delat i tre riken,
som förenades under T s i n-dynastin
(265—420). Under perioden 420—589
(Nan-pei chao, ”nord- och sydliga
hov”) gick K. tillbaka men blev åter
mäktigt under S u e i-dynastin (589—
618) och T a n g-dynastin (618—907).
Den rika kinesiska kulturen utövade
ett starkt inflytande på Japan, Korea
och Bortre Indien. Efter
Tang-peri-oden härskade i K. flera dynastier och
landet var uppdelat i flera riken, bland
vilka märkes Sun g-dynastin (960—
1280) i Central- och Sydkina, men den
kulturella utvecklingen gick alltjämt
framåt. På 1200-t. började emellertid
mongolernas framträngande. 1280
underlade sig Kubla khan K. oeh
grundade mongoldynastin X u a n (1280—
1367). Handeln med västerlandet fick
ett nytt uppsving, och K. besöktes av
västerländska köpmän och präster.
1368—1643 härskade Min g-dynastin
i K. Denna tid utmärkes av katolsk
mission i K. och en livlig
handelsförbindelse sjöledes med västerlandet.
Sedermera underlade sig ett
grannfolk, manchuerna, hela K. och
grundade den sista kejsarätten,
Tsing-dynastin (1644—1912). Under
1600-oeh 1700-t. hade K. en
blomstrings-period i både kulturellt och politiskt
avseende. I början av 1800-t. uppstod
en allt skarpare motsättning mellan
kineser och européer, som av K.
behandlades ytterst avvisande.
Slutligen utbröt det s. k. opiumkriget
(1839—42) med England, som tvang K.
att avträda ön Hongkong samt öppna
en del hamnar för utländska makter.
Situationen förvärrades ytterligare
genom det farliga tai-ping-upproret
1851—65, och efter ett engelskt-franskt
fälttåg 1856—61 måste K. göra
avsevärda inskränkningar i sitt
motstånd mot främmande inflytande. 1883
måste K. avstå Annam till Erankrike,
1886 Burma till England samt, efter
det olyckliga kriget mot Japan 1894—
95, förklara Korea oavhängigt.
Ytterligare landavträdelser till Tyskland,
England, Erankrike och Ryssland
framkallade ett häftigt hat mot det
främmande inflytandet, vilket ledde
till det mot främlingarna riktade
boxarupproret 1900. Upproret
medförde endast hårda skadestånd till de
utländska makterna. Landets
utrikespolitiska hjälplöshet utlöste krav pä
reformer. 1911 utbröt en revolution,
vilken hade till följd Tsing-dynastins
abdikation samt K: s ombildande till
en republik. I världskriget
inträdde K. 1917 på ententens sida. Den
kinesiska politiken har allt sedan
världskrigets början varit starkt
beroende av Japan, vilket 1917 föran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
