Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrollör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, har med årens lopp fått nya
betydande uppgifter. Förbundet driver
sålunda för att tillgodose de anslutna
föreningarnas behov av varor en
synnerligen omfattande
partihandelsverk-samhet och industriell verksamhet
(margarinfabrik, kvarnrörelse,
skofabrik m. m.). Förberedelser för
igångsättande av en stor galoschfabrik ha
också gjorts. En uppfattning om
konsumtionsföreningarnas och förbundets
storlek lämna följande siffror, som avse
år 1925. Konsumtionsföreningarnas
sammanlagda omsättning uppgick
detta år till 259,099,993 kronor, deras
kapital till 39.5 milj. kr. Den
största föreningen,
Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd, liade en
omsättning på 25,586,038 kronor.
Kooperativa förbundets varuförsäljning
uppgick till 97,660,781, dess
kapitaltillgångar voro 11,217,000 kronor. Till
Kooperativa förbundet äro också
tvenne försäkringsföretag anslutna,
livförsäkringsanstalten Folket och
för-säkringsanstalten Samarbete. K. F.
har även sparkassa med år 1925 över
54,000 böcker bland medlemmarna.
In-nestående behållning var 24 milj. kr.
Förbundet utgiver veckotidningen
Konsumentbladet, med en postupplaga
år 1926 på 230,000 ex. samt tidskriften
Kooperatören.
Den internationella kooperativa
alliansen bildar det ideella
förenings-bandet mellan de kooperativa
rörelserna i olika länder. Arbete försiggår
dessutom på skapandet av ett
internationellt kooperativt
partihandelsföretag. För de tre skandinaviska
länderna finnes redan ett dylikt företag
med huvudkontor i Köpenhamn
(Nordisk andelsforbund).
Producentkooperationen har funnit
sin största utbredning inom
lantbruket. De svenska lantbrukarnas
kooperativa inköpsföreningar ha en hela
riket omfattande centralorganisation,
Svenska lantmännens riksförbund, som
särskilt under krigsårens
högkonjunktur hade en betydande omfattning.
Jordbrukskassorna med deras
centralorganisationer, Centralkassorna för
jordbrukskredit, representera ett
omsättande av K: s idéer på en viss del
av kreditväsendets område. En stor
utbredning ha slutligen
andelsföreningarna för mejeridrift vunnit.
Kooperativa förbundet, se
Kooperationen.
lvoordina’ter, se Analytisk geometri.
Koordination, samordning,
samverkan mellan olika organ, särskilt
musklernas samverkan för bibehållande av
balans och ändamålsenlighet i rörelser.
Koordina’tsyste’in, se Analytisk
geometri.
Kopa’1 är ett hårt harts, som
erhålles bl. a. av ett flertal tropiska väx-
ter, tillhörande familj Leguminosfe.
Av K. framställes fernissa.
Kope’k, se Rubel.
Koper’nikus, N., 1473—1543, polsk
astronom, den nutida astronomins
grundläggare. Enligt K. kretsa
jorden ocli de andra planeterna kring
solen; ej, som man förut trott, solen
och planeterna kring jorden. Påven
bannlyste denna åsikt såsom
stridande mot bibelns läror. K: s
bestämningar av månens omloppstid bilda
grundvalen för den gregorianska
kalendern.
Kopi’a, avskrift av en handling,
avdrag av en fotografiplåt. Efter
mönster av ett visst konstföremål gjord
prydnadssak, tavla etc.
Kopiö’s, ansenlig, oerhörd. K. har
särskilt avseende på
mängdförhållanden.
Kop’je, från holländskan
stammande, i Sydafrika använd benämning pä
kullar och höjder.
Koppar är en av de för människan
viktigaste metallerna. Kem. tecken Cu.
Atomvikt 63.6. Atomvärde 1 och 2.
Specifik vikt 8.9. Smältpunkt 1083°.
Den är starkt glänsande och till
färgen röd. Den gröna hinna, ärg, med
vilken koppar överdrages i luft,
utgöres av basiskt karbonat. Saltsyra
och utspädd svavelsyra angripa icke
koppar, vilket däremot varm
koncentrerad svavelsyra och salpetersyra
göra. Vid närvaro av oxidationsmedel
(t. ex. gott lufttillträde) angripa dock
även jämförelsevis svaga syror (t. ex.
ättiksyra) K. K. har en mångsidig
användning t. ex. till kokkärl, till
apparater inom den kemiska industrin,
till elektriska ledningar och maskiner.
Den ingår i åtskilliga legeringar
såsom brons, mässing och nysilver. —
Den viktigaste kopparmalmen är i
Sverige kopparkis [CuFeS2], andra malmer
äro brokig kopparmalm [CusFeSs],
kopparglans [CU2S] och atakamit,
bestående av basisk kopparklorid. K.
förekommer därjämte i stor
utsträckning gedigen t. ex. vid övre sjön i
Förenta Staterna. Ur de ovan nämnda
malmerna framställes K. antingen på
torra el. våta vägen. Vid
framställning av råkoppar på torra vägen kan
tillvägagångssättet vara ungefär
följande. PfOstning av malmen, vid
vilken en del av svavlet förbrinner till
svaveldioxid, järnet syrsättes till
järnoxid, och kopparn erhålles i form
av svavelkoppar. Smältning av den
vid röstningen erhållna produkten
tillsammans med kol och slaggbildande
ämnen, varvid den s. k. skärstenen,
som huvudsakligen består av
svavelkoppar, skiljes från den av järnsilikat
bestående slaggen. Härefter följer
slutligen förnyad röstning i
bessemer-konverter el. flamugn, som åstadkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
