Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindarängen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skarpögat) först i Social-Demokraten,
sedermera i Svenska Dagbladet.
Lindqvist. — 1. A. H. L., f. 1863, en
av den svenska fackföreningsrörelsens
mest framskjutna gestalter,
ordförande i landsorganisationen 1900—20,
riksdagsman sedan 1906, andra kammarens
talman 1918—21 och sedan 1924,
socialminister 1921—23. — 2. G. L., f. 1872,
borgmästare i Mariefred 1906,
författare, som under pseudonymen Mari
Mihi utgivit reseskildringar, romaner
samt en samling Uppsalahistorier
(Studentens lyckliga dar).
Lindroth, Knut, f. 1873,
skådespelare, som med eget sällskap sedan 1905
uppträtt i svenska landsorten och
särskilt strävat att väcka publikens
intresse för bättre dramatik.
Linea’rritning, ritning, som
omfattar konstruktionsritning och
projek-tionsritning och utföres med tillhjälp
av linjal och passare.
Lineii’r. En ekvation av första
graden benämnes L.
Linfrö användes för framställning
av linolja. Den återstående delen —
linfrökakor, om oljan framställts
genom pressning, linfrömjöl, om
extrak-tion kommit till användning —
användes som kraftfoder.
Lin g, Per Henrik, 1776—1839, skald,
grundläggare av den svenska
gymnastiken, fäktmästare vid Lunds
universitet 1804, vid Karlberg 1813.
Samtidigt grundade L. ”Gymnastiska
centralinstitutet”, där han tillämpade ett
nytt, av honom utarbetat gymnastiskt
system, avseende kroppens allsidiga
utbildning. L. var en tid medlem av
Götiska förbundet och uppträdde även som
diktare, fast med mindre framgång.
Lingon, se Vaccinium.
Lingvist’, språkforskare.
Lingvisti’k, språkvetenskap, särskilt
den del, som handlar om det talade
språket, i motsats till filologi, som
handlar om skrivna texter.
Liniment’, tjockflytande, oftast
olje-haltiga vätskor, som innehålla
hudre-tande medel. L. användas till
ingnid-ning vid en del sjukdomar, särskilt
reumatiska åkommor. Deras
effektivitet överskattas dock oftast.
Linje. — 1. Geometrisk storhet, som
har utsträckning endast i en
dimension (längd men ej bredd och djup).
— 2. Gammalt svenskt längdmått,
motsvarande Via tum (2.06 mm.) el. senare
Vio decimaltum (2.97 mm.).
Linjeskepp, krigsfartyg av opansrat
trä, som förr utgjorde de kraftigaste
stridsenheterna i örlogsflottan. L.
voro tremastare och hade tre
(tre-däckare), högst fyra täckta batterier.
Det sista L. i Sverige byggdes 1856.
Linjetrupper betecknar i allmänhet
de yngsta årsklasserna inom ett
uppbåd i motsats till lantvärn och reserv.
Linköping, stad vid Stångån, nära
dess utlopp ii Roxen, mellersta
Östergötland. 28,100 inv. Residensstad för
Östergötlands län, biskopssäte för
Linköpings stift. Betydande
stiftsbibliotek. Järnvägsknut. Svenska
järnvägs-verkstäderna. Snickeri- och
möbelfabriker. Råsockerbruk.
Sömnadsfabri-ker. Märklig domkyrka, påbörjad på
1200-t.
Linköpings blodbad. På hertig Karls
(Karl IX) befallning avrättades i
Linköping år 1600 fem svenska
stormän, vilka deltagit i det föregående
inbördeskriget på konung Sigismunds
sida. Denna händelse har blivit
kallad L.
Linköpings stift omfattar
Östergötland och nö. delen av Småland, 18,774
kvkm. 444,000 inv.
Linnankoski, Johannes, se Peltonen.
Linné, Carl von, 1707—1778, före
adlandet 1757 Linnaeus. L. är den
botaniska vetenskapens nydanare, ofta
kallad ”Blomsterkonungen”. Han
bedrev medicinska och naturhistoriska
studier i Uppsala och företog
därunder forskningsresor bland annat till
Lappland, innan han 1735 reste till
Holland, där han, upptagen av livlig
vetenskaplig verksamhet, understödd
av mecenater och vetenskapsmän,
utgav sitt standardverk Systema
n a t u r se, ett verk, som i ett slag
gjorde hans namn berömt, och vilket
innehöll en klassifikation av naturens
”tre riken” (växter, djur och
mineralier). I ett senare arbete uppställes
sexualsystemet, en nyckel för
exami-nering och klassificering av växter,
som ännu finner viss användning inom
elementär botanisk undervisning.
Efter trenne år återvände L. till Sverige
och blev läkare i Stockholm. Deltog
där i stiftandet av
Vetenskapsakademin (1739) och blev dess förste
preses. 1741 blev L. professor i medicin
och botanik i Uppsala, där han sedan
verkade till sin död. Under 1740-t.
företog han flera viktiga
forskningsresor till s. och mellersta Sverige,
vilka han sedan skildrade i livfulla
reseskildringar, rika på skarpsynta
iakttagelser av skilda slag.
Linné har haft mycket stor betydelse
för den botaniska och zoologiska
forskningen. Han preciserade
släkt-och artbegreppen, uppfann den binära
(tvånamniga) benämningen på djur
och växter och åstadkom härigenom
en förut ej känd ordning och reda
inom systematiken. 1758 inköpte L.
Hammarby, en gård belägen i
Danmarks socken utanför Uppsala. Där
tillbragte han sina ferier och dit
överförde han också 1766 sina dyrbara
samlingar, vilka efter Linnés död
såldes till England och där numera för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
