Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lupp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V i t L. (L. albus) har sedan gammalt
odlats i sydliga länder dels till foder
dels till nedplöjning för jordens
gödsling (gröngödsling), beroende på L:s
mycket stora kvävebindande förmåga.
Även andra arter såsom g u 1 och b 1 å
L. finna numera liknande användning
jämväl hos oss. Ett flertal arter odlas
såsom prydnadsväxter.
Lupp, positiv lins (samlingslins),
som användes som förstoringsglas.
Det föremål, som skall observeras,
placeras i eller något innanför
brännpunkten.
Lu’pus, en form hudtuberkulos, som
vanligen uppträder kring näsborrarna.
Här bildas små, något över
knapp-nålshuvu dstora knottror, vilka delvis
sammanflyta. De kunna sönderfalla,
så att sår bildas. Smittofaran är vid
L. ringa. Sjukdomen behandlas med
Finsenljus.
Lu’renclreja, smuggla.
Xius, se Löss.
Lusflugor (Pupipara) är en grupp
Tvåvingar med platt kropp, läderartad
hud, korta antenner och utåtriktade
ben med starka klor. Vingarna äro
ofta förkrympta el. saknas. L. leva i
regel på däggdjur och fåglar,
huvudsakligen av värddjurens
hudutsöndringar. Hit höra Hästflugan
(Hippobosca equina), som har väl
utvecklade vingar och förekommer
speciellt hos hästar, vanligen under
svans-roten, i näsborrarna, öronen el.
ögonvrårna. Vidare Får lusen
(Melo-phagus ovinus), som är brun, hårig,
vinglös och lever av fårens blod.
Lusi ton ia [lösit8e’nite], engelsk
pas-sagerarångare, som under världskriget
1915 sänktes nära irländska kusten,
över 1,000 personer om kommo.
Lustgas, kvävoxidul, kem. formel
N2O, erhålles, då zink el. järn lösas i
utspädd salpetersyra. Den har
erhållit namnet L., emedan den vid
inandning framkallar en uppsluppen
stämning. Användes ibland såsom
bedövningsmedel.
Lus’trum, under antiken benämning
på ett vart femte år återkommande
romerskt reningsoffer. På grund härav
har L. övergått att beteckna en
tidsrymd av fem år.
Lusättika, se Sabadilla.
Lut, lösning av salt el. alkalihydrat,
t. ex. natronlut och kalilut, lösningar
av natrium- resp. kaliumliydrat.
Luta, uråldrigt stränginstrument,
infördes till Europa av araberna, där
den fick en ofantlig utbredning
särskilt under 1400—1600-t. L., som har
en mjuk och fyllig klang, består av
en päronformigt rundad resonanslåda
med ett flertal strängar.
Lutande planet, en av de s. k. enkla
maskinerna. På ett glatt L. kan en
kropp kvarhållas med tillhjälp av en
med planet parallell kraft, som
förhåller sig till kroppens tyngd, som
planets höjd till dess längd. För att
fortskaffa kroppen uppför planet
behövs en kraft, som obetydligt
överstiger den kraft, som behövs för att
kvar-hålla kroppen på planet. Genom den
i verkligheten alltid förefintliga
friktionen, förändras förhållandena
givetvis. L. användas i praktiken i stor
utsträckning, då man vill flytta en tung
kropp från en punkt till en högre
belägen.
Lute’tium, ett grundämne,
tillhörande de sällsynta jordmetallerna.
Kem. tecken Lu., Atomvikt 175.
Lutfisk, lutad torsk, långa el.
grå-sej, som förut saltats och torkats.
Luther. — 1. Martin L., 1483—1546,
protestantismens grundläggare. L.
studerade ursprungligen juridik men
en genomgången dödsfara medförde
hans inträde i Augustinorden 1506.
År 1510 företog han en resa till Rom
och blev i hög grad chockerad av det
religiösa förfallet vid renässansens
påvehov. Hans egna studier i bibeln
kom honom att inse orimligheten av
en del katolska åsikter. Närmast
uppträdde han mot’ avlatshandeln. 1517
anslog han på slottskyrkans dörr i
Wittenberg sina bekanta 95 teser om
avlaten. Han åsyftade ursprungligen
ej en direkt brytning med kyrkan, men
de kyrkliga myndigheternas ivriga
ingripande mot honom förde honom till
allt starkare opposition. Slutligen
förnekade han till och med
kyrkomötenas auktoritet men förklarade bibeln
vara ett absolut pålitligt rättesnöre
för tron. Påven hotade honom nu med
bannlysning. L:s uppträdande väckte
emellertid livlig anklang i vida
kretsar. L. inkallades 1521 till riksdagen
i Wonns, och han och hans anhängare
blevo här förklarade i rikets akt. L.
höll sig nu en tid gömd på slottet
Wartburg, men hans anhängares
överlöpningar i Wittenberg förmådde
honom att åter träda fram och taga
ledningen av reformationsarbetet. Av
stor betydelse för detta blev hans
översättning av bibeln till tyska. L.
var gift med en f. d. nunna,
Katha-rina von Bora. — 2. H. L., f. 1879,
tysk rikskansler 1925—26. L. har
särskilt arbetat på regleringen av
Tysklands skadestånd och den tyska
valutans stabilisering.
Luxembourg [lyksangbo’r], F. H. de
Montmorency-Bouteville, hertig av L.,
1628—95, fransk marskalk, blev 1672
överbefälhavare för den franska armén
i Nederländerna. 1075 blev han
arméns högste befälhavare och ledde
segerrika fälttåg i Belgien 1677 och 1678.
1690 anförde han fransmännen i
Flandern och besegrade engelsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
