Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten oeh vissa andra lösningsmedel
dissoeieras en del ämnen, t. ex.
vanliga syror, baser och salter, och giva
därvid upphov till joner (se
Elektro-lytisk dissociation). Även gaser lösas
av vätskor liksom vätskor kunna lösa
varandra. Slutligen kunna även fasta
ämnen lösa varandra till fasta L.,
t. ex. vissa metaller.
Löss, en gulaktig, kalkhaltig,
ytterligt finkornig sandjord, företrädesvis
förekommande på stäpper, prärier och
pampas. I n. Kina uppnå
lössavlag-ringarna en mäktighet av ända till
hundra meter, på andra håll sällan
mer än ett el. ett par tiotal meter. L.
förekommer särskilt utanför stora
ökenområden, dit det finaste
vinddrivna stoftet blåsts ut, medan den
grövre sanden bildar öknarnas hav av
sanddyner. Löss är tillika med
flygsand den viktigaste eoliska
avlagringen. I Mellaneuropa förekomma
lössavlagringar, som bildades i
samband med istiden och innehålla
rikliga djurlämningar från denna tid.
Löss (Anoplura) är en ordning små,
vinglösa insekter med platt kropp,
korta antenner, för blodsugning
avsedda mundelar samt ben med
gripklor. L. leva endast på däggdjur och
människor. Äggen, "gnetterna”,
fast-klibbas vanligen på värddjurets hår.
Utom arter, levande på svin, hund
m. fl. djur, finnas följande på
människan parasiterande: Huvudlus
(Pediculus capitis) förorsakar klåda
och eksem, ansvällning av
lymfkörtlar etc. Klädlus (Pediculus
vesti-menti), lägger ägg i vecken av unde^
kläder etc. Är smittospridare för
fläckfeber. Flatlus (Phthirius
pubis) förekommer vanligen mellan
håren kring könsorganen.
Lösöreköp innefattar ett avtal om
försäljning av lös egendom, som
under mer el. mindre lång tid skall
förbliva i säljarens vård. L. måste
upprättas i särskild ordning för att bliva
rättsligen gällande.
Lö*we el. Loewe, K., 1796—1869, tysk
kompositör, främst känd för sina
sånger och ballader.
Lö’wen, se Louvain.
Lövgrodor (Hylidse), en grodfamilj,
som på tåspetsarna ha häftskivor, med
vilka de hålla sig fast. En europeisk
art finnes (Hyla arborea), som är
tecknad i grönt. Den lever i träd.
Lövhyddohöjrtiden, en judisk
skördefest, som varar i 8 dagar, och som
fått namn av bruket att då bo i
lövhyddor.
Löv’jerska, trollkvinna, klok gumma.
Lövkoja (egentligen förvrängning av
lat. Leucojum, som dock tillkommer
en annan växt, en liliacé) betecknar
arter av släktet Matthiola (familj
Cru-ciferte) från Medelhavsländerna. S o
m-m arlövkojan (M. annua) odlas
allmänt som prydnadsväxt, är tätt
grå-luden och har vita, röda, violetta el.
blekgula, ofta fyllda blommor med
stark nejlikdoft. Den är ettårig.
Lövland, J. G: son, f. 1848, norsk
politiker, stortingsman 1886—88 och
1892—97 samt 1898—1900. L. var
arbetsminister 1898 och 1902—03. 1905
blev L. chef för norska
statsrådsav-delningen i Stockholm och ledde som
sådan de svensk-norska regeringarnas
sista förhandlingar. Efter unionens
upplösning blev L. norsk
utrikesminister och 1907 samtidigt chef för
regeringen. 1908 avgick L: s ministär.
Lövmossor, bladmossor*.
Lövsta, stort järnbruk i n.
Uppland, tillhörigt ätten De Geer.
Lövsångarsläktet (Phylloscopus) är
ett släkte Sångare med liten, smal
näbb och borstbesatta munvinklar. De
äro insektätare. Boet lägges på
marken och innehåller vanligen 5—7 ägg,
vita till rödbrunfläckiga. I Sverige
påträffas trenne arter:
Lövsångaren (P. trochilus), ovan grågrön,
under gulvit, benen ljusbruna. Den
är allmän i Sveriges skogar.
Gransångaren (P. colybita abietina),
ovan grönaktigt gråbrun, under
gulvit, benen mörkbruna; är allmän i
n. Sverige. Grönsångaren (P.
sibilatrix), ovan grön, under vitaktig,
benen ljust gulbruna. Den
förekommer i s. och mellersta Sverige. L. äro
flyttfåglar.
Lövträd, träd med typiska blad, i
regel bestående av skiva och skaft
med oftast enhetlig anatomisk
byggnad. L. tillhöra en mångfald
familjer och äro framför allt förhärskande
i tropikerna. Viktigaste vilda svenska
L. äro: al, alm, ask, asp, björk,
bok, ek, hägg, lind, lön n,
oxelarter, rönn och pilarter.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
