Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesallians ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metafysi’k, se Filosofi.
Metaller, den ena av de båda stora
huvudgrupper, i vilka grundämnena
bruka indelas. De icke-metalliska
grundämnena benämnas metalloider.
M. kännetecknas av’ stark glans,
fullkomlig ogenomskinlighet, smidbarhet
samt god ledningsförmåga för
elektricitet och värme. Då de leda
elektriciteten utan att sönderdelas, äro
de i motsats till elektrolyterna ledare
av första ordningen. M. äro med ett
undantag (kvicksilver) vid vanlig
temperatur fasta ämnen. Även i
kemiskt avseende skilja sig metaller och
metalloider frän varandra utan att
dock någon skarp gräns kan
uppdragas mellan dem. Då metallföreningar
i vattenlösning dissocieras, bilda M.
de positiva jonerna. I de negativa
jonerna kunna M. endast ingå, om de
tillsammans med andra ämnen bildat
komplexa joner. M. indelas i lätta
M., till vilka höra alkalimetallerna
samt de två- tre- oeh fyrvärdiga
jordmetallerna, och tunga M., som om>
fatta koppar-, zink-, gallium-, tenn-,
vanadin- och kromgrupperna,
mangan, järngruppen och
platinametallerna.
Metallografi’, vetenskapen om
metaller och metallegeringar.
Metallogra’fiska institutet
grundades 1920 i Stockholm och har till
uppgift att utföra metallografiska
undersökningar för vetenskapliga och
praktiska ändamål.
Met.aIloi’der, sammanfattande
beteckning för de icke metalliska
grundämnena. M. sakna metallglans och
äro dåliga värme- och
elektricitets-ledare. Flertalet äro gaser el.
lättflyktiga ämnen (undantag t. ex. kol).
Då de föreningar, i vilka de ingå,
dissocieras i vattenlösning, bilda M. i
allmänhet antingen ensamma negativa
joner (t. ex. klor) el. också tillsammans
med andra ämnen komplexa negativa
joner. Det viktigaste undantaget
bildar väte, som utgör den positiva
jonen i alla oorganiska syror.
Metalltrådslampa, se Elektrisk
belys-ning.
Metallurg’, person, som sysslar med
metallurgi. .
Metallurgi’, läran om framstallmng
av metallerna ur deras malmer, de
härför använda förfaringssätten och
de erforderliga apparaterna samt de
utvunna produkternas beskaffenhet och
egenskaper.
Metamor’fa bergarter, se Bergarter
och Metamorfos.
Metamorfo’s, omdaning,
omgestaltning, förvandling. — 1. Zool. Vid M.
har det unga djuret (larven) ett mer el.
mindre olikartat utseende och en annan
byggnad än det fullvuxna. Typiska
exempel på M.’ erbjuda insekterna
med deras förvandlingsstadier (ägg,
larv, puppa, fullvuxen insekt) och
groddjuren (ägg, larv, fullvuxet
grod-djur). — 2. Geol. Den förändring,
som bergarter undergå genom
inverkan från inträngande, glödflytande
bergarter (kontaktmetamorfos) el.
genom bergskedjebildande krafter
(tryck-metainorfos, regionalmetamorfos,
dy-namometamorfos). På sådant sätt
förändrade bergarter kallas metainorfa.
Jfr Bergarter.
Meta’n, kolväte, kem. formel CHä,
förekommer i stenkolsgruvor och kallas
därför gruvgas samt i träsk
(sump-gas). Ungefär en tredjedel av
lys-gasen utgöres av M.
Mota’nserien, se Kolväten.
Met»sta’s, sjukdomshärd, som
uppkommit i andra hand från en annan
sjukdomshärd. Vanligen betecknar M.
en dottersvulst.
Metazo’a, flereelliga djur. Djurriket
kan indelas i encelliga djur
(Proto-zoa) och flereelliga djur (Metazoa).
Metazoerna omfatta alltså de högre
typerna.
Mefchnikoff, B., 1845—1916, rysk
zoolog, som för sina undersökningar
över vita blodkroppar, inflammation
och immunitet erhöll Nobelpris i
medicin 1908.
Meteo’rer, (stjärnskott och bolider
el. eldkulor), fasta kroppar från
världsrymden, som med kosmisk
hastighet (några 10-tal km. i sek.)
komma in i jordens luftkrets och genom
friktionen mot luften råka i så stark
upphettning, att de delvis el. helt och
hållet smälta och förgasas, varvid de
utstråla ett bländande ljus oeh te sig
som lysande klot med en mer el.
mindre utdragen svans. Genom
luftmotståndet hämmas deras rörelse,
varvid de snart slockna, ofta under
sön-dersprängning i hundratals el.
tusentals stycken, som falla ned till jorden.
M: s färd genom luften åtföljes
vanligen av ett susande ljud el.
åsklik-nande dunder. De nedfallna styckena,
meteorstenarna (meteoriterna),
bestå antingen i huvudsak av
nickel-haltigt järn (järnmeteoriter) el. äro
mera stenartade (stenmeteoriter), i
vilket fall de, jämte korn och sindror
av nickeljärn, innehålla silikater av
olika slag, såsom kalkfältspat,
augit-arter, olivin. De största kända M. äro
järnmeteoriter och ha en vikt av flera
ton. En nyligen upptäckt järnmeteorit
i nv. Afrika har t. o. m. en vikt av
många tusen ton. En sällsynt
meteoritart består av ett brunaktigt glas
(tek-tlter) och bildar vanligen runda el.
äggformiga kulor av en hasselnöts till
e*t hönsäggs storlek.
Meteori’ter, se Meteorer.
Meteorologi’, vetenskapen om
atmosfären och dess olika tillstånd och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
