Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gram. Radikalismen bildar alltså
motsatsen till konservatismen.
Radikalism, krav på en
genomgående reformering av de bestående
samhällsformerna. Jfr Radikal.
Radikan’d, matematisk storhet, som
skall göras till föremål för
rotutdrag-ning.
Ra’dio, benämning på trådlös
telegrafi och framför allt trådlös telefoni
(eng. broadcasting). R. grundar sig
på de s. k. elektriska vågorna, vilka
första gången konstaterades av den
tyske fysikern Hertz 1888. Praktiskt
användes dessa vågor först av
italienaren Marconi för trådlös telegrafering.
Den trådlösa telefonin utvecklades i
större omfattning först i Amerika. Om
man släpper en elektrisk ström, som
ideligen avbrytes, genom en ledning,
uppträda i ledningstrådens omgivning
spänningsändringar, vilka fortplanta
sig ut i rymden. Dessa elektriska
vågor ha samma hastighet som
ljusvä-gorna, nämligen 300,000 km. i
sekunden. Våglängden blir beroende av hur
ofta strömmen öppnas och slutes. De
vid R. använda vågorna ha en
våglängd variérande mellan över 10,000 m.
och omkring 100 m. Ännu kortare
vågor benämnas Hertzska vågor (ned
till 0.01 m.). De kunna iakttagas med
en enkel, av Hertz konstruerad
apparat. Det må vidare nämnas, att om
våglängden hos vågrörelsen uppgår till
bråkdelar av mm. uppfattas den som
värmestrålning el. ljusstrålning (de
något kortare vågorna). Vid ännu
större kortvågighet erhållas
röntgenstrålar. Så uppfattas fenomenen för
närvarande enligt den av Maxwell
uppställda elektromagnetiska ljusteorin.
De elektriska vågorna framkalla i en
ledare, som passeras av vågorna,
elektriska strömmar. Styrkan av dessa
strömmar beror bland annat på vilken
kapacitet ledaren har, d. v. s. pä hur
stor elektricitetsmängd, den kan
rymma, samt på dess förmåga av
själv-induktion. Ledaren är, säger man,
avstämd för en viss våglängd. Om de
elektriska vågor, som passera ledaren,
ha just denna våglängd, framkallas
betydligt starkare elektriska
strömmar än om vågorna ha annan
våglängd. Denna avstämning kan man
variera genom att till- el. frånkoppla
en till sin verkan föränderlig spole
(variometer) och en variabel s. k.
kondensator till mottagningsapparaten.
Kondensatorn är uppbyggd av
metallskivor med isolerande mellanlägg.
Även luften kan här tjäna som
isole-ringsmedel.
Vid trådlös telegrafering använder
man s. k. dämpade vågor. Vid
utsändningen låter man en gnista slä
genom en lucka i antennens
ledningskrets. En elektrisk gnista är en ur-
laddning genom luften, vid vilken
elek-tricitetsmängder oerhört hastigt
vandra fram och åter i antennens
led-ningskrets och genom gnistgapet. Sä
småningom upphöra emellertid dessa
strömväxlingar. Dessa åstadkomma
därför elektriska vågor, vilka småningom
avtaga i styrka, d. v. s. dämpas.
Genom att utsända sådana grupper av
vågor olika tätt enligt
överenskommet system kan man alltså sända
meddelanden ut i rymden. Vid
mottagningsstationen registreras dessa
våg-grupper genom särskilda apparater.
Vid trådlös telefoni och numera
ibland även vid telegrafi använder man
en kontinuerlig (odämpad) vågrörelse
med vanligen ganska högt
svängnings-tal. Styrkan av denna vågrörelse
varieras med hjälp av en ström, som
passerar talapparaten och som
för-stärkes och försvagas i enlighet med
svängningarna i talapparatens
membran. I mottagningsapparaten
använder man sig, särskilt när det gäller
starkare vågrörelser, d. v. s. på kort
avstånd från avsändningsstationen av
en s. k. kristallmottagare. Vissa
mineral (mest användas
blyglanskristaller), som stå i kontakt med en
metall-el. grafitspets, genomsläppa endast
strömmen i en riktning. Härigenom
ansamlas elektricitet på ena sidan om
kristallmottagaren. Denna
elektricitetsmängd får strömma genom en
ledning, i vilken finnes en vanlig
mikrofon och i vilken strömändringarna
omvandlas i ljudvågor. Jfr Telefon.
I mottagningsapparater, som äro
avsedda för längre avstånd, användas
s. k. audionlampor el. treelektrodrör,
vilka bestå av en glasklocka, som
innehåller förtunnad luft (hårda rör ha
starkare förtunnad luft än mjuka rör)
samt en metalltråd, vilken av en
elektrisk ström bringas att glöda. Frän
tråden utstötas härvid elektriskt
laddade småpartiklar s. k. elektroner. I
lampan finnes vidare en metallplatta,
vanligen av nickel, som kallas anod
och vilken hålles elektriskt laddad med
ett batteri, som är kopplat till
glödtrådens ledningskrets. Elektronerna
dragas till plattan, där de avlämna sin
laddning. Därför går en ström
mellan anoden och glödtråden. I lampan
finnes emellertid dessutom ett
metallgaller, vilket står i förbindelse med en
ledningskrets, i vilken elektriska
strömmar, framkallade av de elektriska
vågorna från en utsändningsstation,
gå fram. Genom dessa strömmar
avledas en del av elektronerna, som
utstötas från glödtråden, och dessa
elektroner nå alltså aldrig fram till
anoden. Parallellt med de av
vågrörelserna framkallade strömmarna i
mottagningsstationens antennledning
framkallas alltså variationer i den likström,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
