- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
2073-2074

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksheraldiker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Riksheral´diker, titel på ämbetsman,
som har till uppgift att granska
förslag till stadsvapen, vapen å
offentliga byggnader, mynt etc. R:s
instruktion är av 1813 med tillägg av
1885.

Rikshovmästare, titel på en hög
dansk riksämbetsman, vilken var den
förnämste världslige medlemmen av
riksrådet. Ämbetet upphävdes 1660.
Värdigheten infördes även i Sverige
på 1400-t. Den siste svenske R. var
Per Brahe d. ä. (utnämnd 1561). Titeln
R. förekom även i Norge samt i det
gamla frankiska riket (se Major
domus).

Rikshövitsman, egentligen detsamma
som riksföreståndare under medeltiden
i Sverige. Bägge titlarna brukade
innehavas av samma person. Jfr
Riksföreståndare.

Rikskansler, i vissa länder hög
ämbetstitel. Se Kansli och Tyskland.

Rikskonferenser, sedan 1907
benämning på de regelbundet återkommande
överläggningar, som hållas mellan
Storbritanniens regering och de
brittiska koloniernas förnämsta statsmän.
Dessa möten kallades förut
kolonialkonferenser.

Riksland, fordom benämning på alla
områden, som hörde under Tyska
riket. Under Elsass-Lothringens
förening med Tyska riket benämndes
även det R.

Rikslikare, se Metersystemet.

Riksmark, se Mark 3.

Rik’smarskalk [-sjalk’], titel på de
svenska hovstaternas högste chef. 1607
förekom titeln för första gången i
Sverige.

Rik’smarskalk’sämbetet, vars chef är
riksmarskalken, är överstyrelse för de
svenska hovstaterna.

Riksprototy’p, rikslikare. Se
Metersystemet.

Riksrega´lier, de yttre, staten
tillhöriga tecknen på den kungliga
makten. De egentliga R. äro i Sverige
kronan, äpplet, spiran, svärdet och
nyckeln. På senare tid har bruket
av regalierna i hög grad inskränkts i
Sverige. R. benämnas även
kronjuveler.

Riksråd, fordom bruklig
skandinavisk benämning dels på en kunglig
rådgivare (rådsherre), dels på samtliga
dylika rådgivare.

Riksräkenskapsverket inrättades
genom riksdagsbeslut 1920. R. har till
uppgift att utöva kontroll över statens
räkenskapsväsen samt att tillse att
förvaltningen skötes med nödig
sparsamhet och i överensstämmelse med
gällande föreskrifter. I spetsen för
R. står en generaldirektör. Verket är
uppdelat i en riksbokslutsbyrå och en
revisionsbyrå.

Riksrätt, en särskild domstol, som
har att handlägga mål emot statsråd
el. i statsrådet tillfälligt föredragande
för brott, som bestå i ett handlande i
strid med grundlagens stadgande (Reg.
formen § 106), samt emot ledamot av
Högsta domstolen el. Regeringsrätten,
vilken icke med oväld fullgjort sitt
domarevärv (Regeringsformen § 101).

Riksskattmästaren, under 1600-t. i
Sverige titel på en av de höga
riksämbetsmännen, den femte i rang. R.,
som förestod rikets drätsel, hade
förut titeln kammarmästare. Den siste R.
var Sten Bielke (d. 1684).

Riksspråk, de bildades samtalsspråk,
står i en viss motsats till dialekterna
i ett språk. Högsvenskan ansluter sig
närmast till Mälarlandskapens
dialekter.

Riksstat, en uppställning över
statsverkets inkomster och utgifter, som
vid slutet av varje riksdag av denna
fastställes för kommande budgetär.

Riksståthållare, titel på en
ämbetsman, som kunde utnämnas att förestå
den norska regeringen i Oslo enligt
Norges grundlov av år 1814. Ämbetet
upphävdes 1873.

Riksstäder, i det forna Tyska riket
benämning på de städer, vilka lydde
omedelbart under kejsaren och riket,
även kallade riksomedelbara städer.

Rikstelefon, se Telefon.

Riksvapnet, Svenska, fastställdes
1908 genom lagen om rikets vapen, i
vilken förbjöds godtyckliga
förändringar av detsamma. Officiell skillnad
infördes mellan stora och lilla R. Jfr
bilagan över vapen. Om Danmarks rätt
att föra tre kronor som vapen
tvistades mycket under 1500-t.

Riksämbetsmän, från senare hälften
av 1500-t. benämning i Sverige på
vissa högre ämbetsmän. Bland dessa
kallades riksdrotsen, riksmarsken,
riksamiralen, rikskansleren och
riksskattmästaren ”de fem höge
riksämbetsmännen”. Karl XI avskaffade dessa
riksämbeten, av vilka en del
återupplivades för en kort tid under Gustav
III och Gustav IV Adolf. Av dem
finnes numera endast
riksmarskalksämbetet kvar.

Riksäpple, ett av en korsformig ring
omgivet klot, vanligen krönt med ett
kors, utgörande en symbol av
härskarvärdigheten. Jfr Riksregalier.

Riktmedel, de delar på ett eldvapen,
som tjäna till vapnets inriktning. På
de vanliga handeldvapnen utgöras R.
av korn och sikte. Siktet utgöres
vanligen aven siktram, som är uppfällbar
och graderad, så att de kunna inställas
för olika avstånd. Vid riktningen av
artilleripjäser måste vida mera
invecklade R. användas.

Ril’ke, R. M., f. 1875, österrikisk
skald. Bland R: s diktsamlingar må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:15:10 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidlex/1077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free