Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggradskrökning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Estland, Lettland, Polen ocli
Rumänien ; i övrigt gränsar det till sina
utomeuropeiska besittningar. I n. när
R. med en låglänt, till största delen av
bottenfrusna tundror täckt kuststräcka
fram till Norra ishavet. Här intränger
Vita havet, mellan Kolahalvön och
Kaninhalvön. Utanför kusten ligger
dub-belön No vaja Zemlja. I v. når R.
med en kort kuststräcka fram till
Finska viken, i s. ned till Svarta havet,
där Azovska sjön intränger innanför
den bergiga Krimhalvön. I sö.
gränsar R. med ett stäpp- och ökenområde
till Kaspiska havet. R. upptages till
största delen av ett lågland, Slaviska
slätten. Denna höjer sig i det inre av
R. till Ryska centralplatån, vars
högsta område, Valdaj, når 320 m. ö. h.
I ö. mot Ryska Asien löpa Uralbergen,
i s. mot gränsen till Främre Asien
utbreder sig bergskedjan Kaukasus. —
R. genomflytes av en mängd stora
floder. I n. rinna Dvina och Petjora till
Norra ishavet, i s. Dnjestr (på
gränsen till Rumänien) och Dnjepr till
Svarta havet samt Don till Azovska
sjön, i ö. Volga, Europas största flod,
och Ural till Kaspiska havet.
Floderna äro oftast segelbara och äro jämte
de talrika kanalerna av stor betydelse
för samfärdseln. I nv. mot gränsen
till Finland ligga Ladoga och Onega,
Europas största insjöar. — Klimatet
är ett utpräglat fastlandsklimat med
kalla vintrar och heta somrar.
Nederbörden är obetydlig, särskilt i de s.
och ö. delarna av landet. —
Huvudnäring är jordbruket, i synnerhet i det
bördiga området n. om Svarta havet
(”Svarta jorden”). Jorden är i
allmänhet dåligt skött. Utom spannmål
(vete, råg) odlas i stor utsträckning
potatis, lin och hampa. På
Sydryss-lands grässtäpper idkas en betydande
boskapsskötsel (nötkreatur, hästar,
får). I norra R., s. om tundrorna,
utbreder sig ett vidsträckt skogsbälte,
där ett betydande men föga rationellt
skogsbruk bedrives. Såväl havsfisket
som flodfisket (särskilt i Volga) är av
stor vikt. Bergsbruket är
koncentrerat till Ural och trakten n. om Svarta
havet. Bland dess produkter märkas
främst kol, järn, guld och platina. Ur
strandsjöarna utmed Kaspiska havet
utvinnes salt. — Genom världskriget
förlorade R. stora delar av sina
viktigaste industridistrikt. Efter
revolutionen låg industrin nästan
fullständigt nere. Under de sista åren har den
emellertid raskt åt.eruppblomstrat.
Produktionen omfattar i huvudsak grövre
varor för hemmamarknaden. De
viktigaste industrigrenarna äro textil- och
sömnadsindustri samt metallindustri.
— Handeln är efter revolutionen
stats-monopoliserad. Handelsomsättningen
har avsevärt minskats. Under finans-
året 1923—24 uppges exporten hava
uppgått till 521 milj. tjervonets
(ny-rubel), importen till 431 milj.
tjervonets. Myntenheten 1 tjervonets står
f. n. i pari, 1.92 kr. Den ryska
för-krigsrubeln är numera värdelös; är
1923 hade dess värde reducerats till en
miljondel av förkrigsvärdet. R: s
för-namsta hamnar äro numera Leningrad
vid Finska viken, Odessa vid Svarta
havet och Arkangelsk vid Norra
ishavet. Huvudstad är Moskva, 1,350,000
inv., övriga större städer: Leningrad,
700,000 inv.., Odessa och Kiev. — R.
är Europas glesast befolkade stat.
Folkökningen har under sista
århundradet varit större än i de övriga
europeiska länderna. Ryssarna äro till
största delen slaver. I n. på
tundrorna finnas en del lappar och
samoje-der, i ö. tatarer, i sö. kirgiser.
Folkbildningen är synnerligen låg. Den
före revolutionen förhärskande
grekisk-ortodoxa kyrkan har utsatts för
svåra förföljelser. Efter revolutionen
har det ryska folket splittrats i en
stor mängd religiösa riktningar. — 1
spetsen för förbundsrepubliken står
Sovjetkongressen och Centrala
exekutivkommittén. Verkställande makten
tillkommer en ministär,
Folkkommissariernas råd. — Historia. Pä
800-t. beboddes R. av finska, turkiska
samt slaviska folkstammar. En
politiskt organiserad stat skapades
emellertid först av skandinaviska vikingar.
Enligt sägnen grundlädes det
nor-manniska väldet (802—1054) i R.
av den dit inkallade hövdingen Rurik.
Under efterträdaren Oleg gjordes Kiev
till huvudstad. I mitten av 1000-t.
inträffade brytningen mellan den
latinska och den grekiska kyrkan, och
hädanefter gjorde sig bysantinskt
inflytande gällande i R. (den
bysantinska tiden 1054—1240). Kyrkan ägde
en synnerligen stark organisation, men
riket splittrades i en mängd
delfur-stendömen. Bland dessa märkas de
båda storfurstendömena Kiev och
Vladimir samt flera mindre furstendömen
och stadsrepubliker. På 1200-t.
in-föllo de mongoliska el. tatariska
horderna i R. De ryska furstarna
gjordes till skattskyldiga vasaller under
Gyllene horden (den tatariska
tiden 1240—1480). Striderna fortsattes
mellan de ryska furstendömena, bland
vilka så småningom storfurstendömet
Moskva intog en ledande ställning.
1380 hade moskoviterna vunnit sin
första stora seger över tatarerna, men
först Ivan III (14G2—1505) lyckades
avkasta det tatariska oket. Därmed
började den s. k. moskovitiska
tiden (14S0—1700). Ivan fullbordade
Novgorods erövring. Under Ivans
efterträdare stärktes den moskovitiska
härskarstaten och utvidgades betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
