Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheeles grönt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barmm, mangan och syre och som
utfört ett stort antal andra
undersökningar av utomordentlig betydelse.
Scheeles grönt användes om grön
färg och är till sin kemiska
sammansättning ett koppararsenit [CuHAsOs].
Scheffel, J. H., 1690—1781, tyskfödd
målare, verksam i Sverige från 1723.
Han var mycket uppskattad som
porträttmålare och särskilt hans porträtt
av äldre personer äro utmärkta. Till
hans mera kända arbeten höra
porträtten av L i n n é, fru Norden flycht
och Polhem.
Schef’fer. — 1. K. F. S., 1715—86,
svensk statsman. S. slöt sig tidigt till
hattpartiet och var 1743—52 svensk
minister i Paris. 1751 blev han
riksråd och ägde som sådant stort
inflytande. Till en början var S:s
ställning till hovet föga vänskaplig, men
så småningom arbetade S. på ett
närmande mellan hattpartiet och hovet. S.
var guvernör för kronprins Gustav,
vars förtroende och vänskap han vann.
1772 uppmuntrade S. Gustav III att
utföra statsvälvningen. Han utövade
stort inflytande under konungens
första regeringstid. — 2. U. S., 1716—
99, den förres broder, statsman. S.,
som tillhörde hattpartiet, var 1752—65
svensk minister i Paris och blev 1769
utnämnd till riksråd. Från 1772 var
S. mer än ett årtionde Gustav III:s
förnämste medhjälpare i rikets
styrelse. Särskilt som utrikesminister visade
S. stor klokhet och förde en fredlig
och målmedveten politik.
Scheheraza’de, sultanens
sagoberättande gemål i Tusen och en natt.
Scheich, se Scheik.
Scheidemann [sjaj’de-], Ph., f. 1865,
tysk socialdemokratisk politiker, 1911
ledamot av socialdemokratiska
partistyrelsen. S., som blev ledamot av
tyska riksdagen 2903, var 1912 dess
vicepresident. S. har framstått som en
av de främsta ledarna för de tyska
socialdemokraterna. Vid monarkins
störtande i Tyskland spelade han en
framträdande roll och blev 1919 chef
för republikens första ministär. Han
avgick s. å.
Scheik el. scheich, arabisk
stamhövding.
Schel’de, flod, som upprinner i
Frankrike, n. om S:t Quentin, flyter
i nö. riktning genom Belgien förbi
städerna Gent och Antwerpen och
utfaller i Nordsjön på holländskt
område med två armar, Västra S. och
östra S., vilka omsluta provinsen
Zeeland. Flodens längd är omkring 340
km. Genom kanaler och slussar har
den till stor del gjorts segelbar.
Scheriack, se Gummilacka.
Sclieriinff, F. W., 1775—1854, tysk
filosof, som utvecklade en egendomlig
åskådning, enligt vilken naturen är be-
själad, är ett uttryck för en strävande
världsvilja. Naturen är blott en lägre
grad av ande. Sedermera förlorade sig
S. alltmer i mystiska spekulationer.
Hans naturfilosofi påverkade i stor
utsträckning de samtida romantikerna,
bland andra svensken Atterbom.
Sehe’ma, utkast, mönster;
läsord-ning.
Schencctady [skenneck’tsedi], stad i
staten New York, U. S. A. 90,000 inv.
Maskinverkstäder; Edisons elektriska
verkstäder.
Schen-si, se Sjen-si.
Seherif’, se Sheriff.
Scher’ry, starkt, spanskt vin (från
staden Jerez).
Scherzan’do [sker-], it., mus., lätt
och lekande, skämtsamt.
Scherzo [sker’-], it., mus., tonstycke
med humoristisk, skämtsamt
uppsluppen karaktär. S. är ofta beteckning
för en av satserna i en symfoni.
Scheveningen [sche’f-], en av
Europas mest besökta badorter, belägen i
Syd-Holland, vid Nordsjön, nära Haag.
Schiaparerii [skia-], G. V., 1835—
1910, italiensk astronom, professor i
Milano. S. påvisade sambandet
mellan stjärnfallssvärmarna och
kometerna. S. är även bekant som
upptäckare av de omdiskuterade
Marskanalerna.
Schib’boIet, hebr., kornax, ett ord,
som enligt Domareboken användes för
att igenkänna efraimiterna, vilka
läspade och därför ej kunde uttala s
riktigt. I överförd bemärkelse betecknar
S. lösen, igenkänningstecken.
Sehii’ter, Sjiiter, se Islam.
Schildkncclit, Maria, f. 1881,
skådespelerska. S. är en av den svenska
scenens förnämsta
karaktärsskådespelerskor och har särskilt uppträtt inom
det tragiska rollfacket.
Schildt, E. Runar, 1888—1925,
finländsk författare. S. har skrivit
noveller och romaner (Asmodeus och
de tretton själarna) samt
dramer (Den stora rollen). Han
räknas till de mest betydande bland
de finlandssvenska författarna.
SchiFler, Friedrich von, 1759—1805,
tysk skald, en av ledarna för den
romantiska skolan i Tyskland. S.
tillhörde en schwabisk borgarsläkt och
blev anställd som läkare i Stuttgart
efter att ha genomgått den av
hertigen av Wurttemberg grundlagda
Karlssehule, vars stränga disciplin
och ovilja mot all självständig
utveckling föga tilltalade S. Efter att ha
utgivit det dramatiskt sett
utomordentliga skådespelet Rövarna
flydde S. ur Wurttemberg. De följande
åren ägnade sig S. åt författarskap
men hade att kämpa mot stora
svårigheter. Vid sidan av sin
dramatiska och lyriska alstring studerade
Tidens Lexikoyi.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
