Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärfläcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönsmon, municipalsamliälle nära
Sundsvall, ö. Medelpad. 3,400 inv. Stora
sågverk (Skönvik, Mon, Kubikenborg).
Skönvik, det största sågverket i
Sundsvallsdistriktet (17 ramar) med
gjuteri ocli sulfitfabrik.
Skörbjugg, se Vitaminer.
Skötar, strömmingsnät. Jfr
Fiskredskap.
Skötkonung, Olof. Se Olof.
Skövde, stad nära Billingen, ö.
Västergötland. 10,100 inv.
Militärförläggningsort. Mekaniska verkstäder.
Slag, folklig beteckning för plötsliga
anfall av medvetslöshet, vilka ibland
föra till död. Orsaken är i de flesta
fall hjärnblödning*. Någon gång
inträffar död lika plötsligt på grund av
hjärtsjukdom.
Slagbjörn, brun björn, som vant sig
vid köttföda. Jfr Björnar.
Slagelse, stad på sv. Själland,
Danmark. 13,700 inv. Stor
margarinfabrik.
Slagg, biprodukt, som erhålles vid
metallurgiska processer, framför allt
genom smältning av de bergarter, som
åtfölja malmerna. S. bildas därjämte
genom oxidation av en del av den
metall, som skall framställas, el. genom
oxidation av andra förefintliga ämnen.
S., som skall frånskiljas metallerna,
bildar ofta en nödvändig
förutsättning för att processen skall fortskrida
på önskat sätt. Vid
masugnsproces-sen skyddar den till exempel metallen
från att oxideras. I en del fall
tillvaratager man den metall, som ingår
i slaggen. I vissa fall användes S.
för andra ändamål (t. ex. slaggtegel,
cement och tliomasfosfat, som
användes som gödningsmedel).
Slaggtejrel tillverkas av smält slagg,
som erhålles vid framställning av
tackjärn. S. är ett hållfast
byggnadsmaterial men på grund av sin tyngd och
glatta yta jämförelsevis svårt att
hantera.
Slaghök, se Höksläktet.
Slagkryssare el. slagskeppskryssare,
se Kryssare och Slagskepp.
Slagruta kallas en grenklyka, vilken
man håller i händerna och som då
ibland vrider sig mot marken. Detta
tro en del personer bero på att
vatten, malmstråk och dylikt utöva en
slags dragningskraft på S. el. pä den
person, som håller i S. Denna åsikt
har dock i en del fall, som närmare
undersökts, ej bekräftats. Man har
låtit en person med S. utpricka vissa
punkter, där S. gör utslag, och sedan
bundit för ögonen på honom och lett
honom över motsvarande områden i
terrängen, varvid han utprickat helt
nya punkter. Det må ihågkommas,
att grundvatten, utom i ökentrakter,
som regel finnes tämligen nära
jordytan nästan överallt. Gräver man nå-
got så när djupt, träffar man därför
i regel alltid vatten förr el. senare.
S: s utslag skulle alltså bero på
ofrivilliga rörelser hos bäraren.
Slagsida säges ett fartyg ha, som
lutar över åt ena el. andra sidan.
Slagskepp, de starkast bepansrade
och med det grövsta artilleriet
utrustade örlogsfartygm, som bilda den
egentliga slagflottan. Slag- el.
slag-skeppskryssarna stå de egentliga S.
ganska nära men skilja sig från dessa
genom högre fart och i allmänhet
något svagare pansarskydd. Genom en
överenskommelse i Washington 1922
mellan de ledande sjömakterna har det
största deplacementet för S. och
slagkryssare begränsats till högst 35,000
ton och artilleriets kaliber till högst
40.6 cm.
Slagskugga, se Skugga.
Slaguggla, se Ugglesläktet.
Slagvatten, folklig benämning pä en
del sprithaltiga läkemedel, vilka
innehålla luktande ämnen och som antagas
ha en livande verkan.
Slaktmask, ett slaktinstrument, som
består av en kåpa, vilken påsättes
djurets huvud. I S. finnes en sprint, som
med en träklubba indrives i hjärnan,
el. ett rör, i vilket en patron insättes.
Genom ett slag avfyras denna, varvid
kulan intränger i hjärnan. Vid
användandet av S. dör djuret
ögonblickligen.
Slamvulkaner. Oljeförande
avlagringar avge, när oljan kommer upp
emot jordytan, till följd av det då
minskade trycket gaser, som rycka
med sig slam och sand, vilka hopa sig
till större el. mindre vulkanlika
käglor omkring utbrottsstället. Vid Baku
finnas sådana S. av flera hundra
meters höjd.
Slanga, äldre beteckning på kanoner
med jämförelsevis långa rör.
Slangspråk, familjärt språk,
ovär-dat, vulgärt språk; inom en särskild
samhällsklass el. liten grupp gängse
talesätt.
Slantning, metod för gäddfångst,
sedan gammalt använd i s. och
mellersta Sverige. Vid S. användes ett långt
s. k. slantspö med lång, på en
lättgående rulle upplindad rev försedd
med en i regel hullinglös krok.
Betet försättes i vinglande rörelse för att
locka gäddan till hugg.
SIa*ver, slaviska folk, indoeuropeiska
folk, bosatta i ö. Europa och n. och
mellersta Asien. Slaviska emigranter
finnas dessutom i stort antal i v.
Europa och Amerika. Till S. höra
ryssar, ukrainer, bulgarer,
serbokroa-ter, slovener, tjecher, slovaker,
polacker samt sorber el. lausitser. De
slaviska folkens historia i äldsta tider är
icke känd. Deras förfäder bodde
tro-Jiggu i trakterna n. om Svarta havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
